Olivia Stewarts kärlek

staaaackars olivia!!!♥ längtar såå mycket efter prologen!!! hoppas hon blir gravid igen!

Tack för era underbara kommentarer, dem har verkligen stärkt mitt självförtroende något enormt! och jag är så glad att ni velat fortsätta läsa min ff. Det har förändrar mitt liv till något positivt! Så här kommer prologen som jag lovat er!

¤ prolog- 21 år senare ¤

Jag stod och förberedde kvällsmaten en varm tisdags kväll i mitten av juni medan mina barn Leon, Andrew och Alison lekte ute i trädgården och min man Fred var på jobbet. Nu förtiden jobbade han på Weasleys vassa varor med George. Det var ett företag som dem startat när vi slutade vårt sjunde år på Hogwarts.

Leon och Andrew var dem först födda. Fred hade blivit överlycklig när vi fick tvillingar och han hoppades innerligt att dem skulle bli som han och George. Leon och Andrew hade rött hår och bruna ögon precis som Fred. Dem skulle nu börja sitt fjärde år på Hogwarts.
Vår dotter Alison var mer lik mig hon hade brunt lockigt hår som gick ner till midjan fast ögonen hade hon fått av sin far. Och hon skulle börja sitt första år på Hogwarts.
Och om bara några dagar skulle jag föda igen.

Tankarna på det femte året hade följt mig ända sedan den dagen då mitt liv förändrades totalt. Då mitt första barn dog.
Vi hade tagit reda på vilket lön det var och sedan döpt henne till Sara efter en dröm som jag hade haft i början av min graviditet.
"Det hade stått en flicka med rött hår och blå ögonen i dörröppningen och var överlycklig över att hon kommit in på Hogwarts."

Nu öppnades ytterdörren och en röst som jag kunde placera som min mans började prata.

- Jag är hemma! och barnen som nu kommit inför kvällen rusade fram till honom och gav honom efterlängtade kramar.

- Gud vad gott det luktar älskling sa han när han kom in i köket och gav mig en kram.

- Hoppas den smakar lika gott som den luktar då, flinade jag.

- Din mat är alltid god, Olivia sa han medan han tog fram tallrikarna och började duka vi det runda bordet framför ett fyrkantigt fönster med vita gardiner.

Vi satt nu en kvart senare och åt utav kvällsmaten som jag lagat, det var fortfarande ljust ute även fast klockan var åtta. Vi hade kanske bara hunnit sitt och äta i tio minuter innan jag ropade:

- Fred!
- Ja vad är det? frågade han förvånat över mitt utbrott.
- Vattnet gick!

Och bara två minuter senare var vi på Sankt Mungos och jag hade väldiga kramper. Jag blev inskickade i ett vitt rum och jag fick lägga mig på sängen som stod längst in.

En timme senare låg jag och pustade ut med en liten flicka i famnen och Fred satt på stolen bredvid mig och strök försiktigt vår dotter över det röda håret.

- Vad fin hon är, sa han och fick nästan tårar i ögonen. Jag kysste honom på pannan innan jag sa:

- Det är lika otroligt varje gång, det går inte beskriva känslan av att se sitt eget barn för första gången.

Efter bara ett tag stod det någon utanför dörren och knackade. Fred resteg sig upp från sin stol och gick försiktigt fram till dörren och öppnade den. Och in kom George, Ginny, Harry, Ron, Hermione, Arthur, Molly, min mamma, min bror, Andrew, Alison och Leon.

Alla samlade runt sängen och tittade på den nyfödda flickan. Mamma och Molly fick glädje tårar. Och alla fick turas om att hålla henne.
Mitt liv var perfekt, Jag hade en man och fyra barn som jag älskade, Jag älskade till och med Sara även om jag inte träffat henne. Men man hade ändå en speciell relation till henne. Jag hade ett hus, vänner och släkt. Kan det bli bättre?

- Mamm, vad ska hon heta? det var Alison som undrade och alla i rummet lyssnade noga på.

- Eehm vi har inte bestämt os än, svarade jag.

- Jag tycker hon ska heta Amanda eller Angela eller Emma, svarade hon glatt.

- Det var väldigt fina namn svarade Fred och log mot henne.

- Ja det var det verkligen Alison, vi får tänka på dem.

Senare mot midnatt fick vi åka hem igen fast nu med en familjemedlem till som äntligen skulle få se sitt nya hem. Jag, Fred, tvillingarna och Alison satt i min och min mans sängar med vår lilla dotter i mitten.

- Angela Weasley, det låter somm ett jätte fint namn, sa jag.
- Hahah det tycker jag med, sa Alison glatt och klappade sin lilla syster försiktig på armen.
- Vad tycker du då älskling? låter det som ett passande namn?
- Jag gillar det, a han och log kärleksfullt mot mig.
- Vad tycker ni då grabbar? frågade Fred.
- Jag kan nog leva med att ha en syster som heter så, sa Andrew och flinade brett.
- Jag älskar det! ropade Leon och alla i rummet började skratta till och med Angela.

Olivia Weasley, Fred Weasley, (Sara Weasley),
Leon Weasley, Andrew Weasley, Alison Weasley och Angela Weasley.



Okejj, då var denna slut. Nu vill jag gärna veta vad ni tyckte om helheten? Vad hade jag kunnat göra bättre? jag skulle bli jätte glad om ni svarade ärligt

Fattar ni hur sorgligt det känns att den är slut? kommer sakna att skriva på denna, men jag hoppas det bli lika kul när jag skriver den andra, även om den är sorgligare

guulliiigt ^^ ♥

Så fint! Jag fick faktiskt tårar, det var så himla gulligt. ♥

Jag kan inte fatta att det är slut.. Jag tänker alltid minnas den här, gå in och läsa den då och då. Tack Bombarda, för den fina fanfiction vi fått läsa. ♥

----

And Iam EbbaDiggory.. Fast med ett nytt namn.. Jag blev less på det fula^^ ♥

aaaawe tack så jätte mycket, nu får jag tårar i ögonen jue
Tack för att jag fått lov att skriva den, det har verkligen varit sjukt kul
älskar alla er som läst den!♥

Som jag skrev i mitt inlägg, det är dig vi ska tacka. För en underbar fanfiction. Bombarda, du skriver så himla bra. Fortsätt och du slutar som J.K Rowling, miljonär.

Självklart kommer jag följa din andra fanfiction. ♥

aaaawe tack du är ju helt underbar människa! sitter fan här och bölar, tack för att du skriver det. JAg blir överlycklig.
Jag trodde aldrig att någon ville läsa den när jag först började skriva. Detta är ju trots allt första gången jag skriver

Jättefint underbart slut ♥

Åh vad bra!

det var jättebra!!! jag älskar att läsa denna ff om och om igen!!!!