The cold in our bodies [PRS]

Hans svar fick henne att hoppa till igen och hon begrundade honom.
"Befria mig? Kan du göra så?" Hon såg honom sedan gå och såg på Olivia.
"Måste väl gå med honom. Han verkar så... Intresserad av mig. Varför vet jag inte.." sedan gick hon snabbt efter och såg med.
Hon var ju dock finklädd och doftade sött.

"Självfallet! Vet du inte vem jag är?" Rion fnissade som om han hade sagt något busigt. Olivia svarade honom inte. Hon visste inte vad hon skulle säga. Hon slängde en blick åt Alices håll och nickade när Alice berättade att hon skulle följa med honom. Det var väl bäst så. "Vi ses senare, Alice.", sa Olivia och nickade åt deras håll för att sedan gå tillbaka nerför trapporna tillbaka mot köket på källarvåningen.
"Så, Alice! Har du sett några exotiska fiskar tidigare?" Rion stannade upp för att Alice skulle kunna gå ikapp honom. "De här fiskarna är hämtade från något varmt land. Jag ska erkänna att jag inte lyssnade helt. Men de är magnifika! Färgerna, storlekarna, formerna! Ja, se själv." Han ledde henne in till salongen där Leo stod och betraktade de omtalade fiskarna i akvariet. När Rion och Alice kom in i rummet tittade han upp och växlade en blick med Rion. Höjde något förvånat på ögonbrynen när han fick syn på Alice.

"Du är Sir Rion.." sa hon och blickade ner. Vågade inte sepå honom men såg hans fötter
"Vi är väl redan i ett varmt land? Jag menar att vi inte är i England." Hon kom in i salongen och såg det stora akvariet och såg sedan på Leo. En hårslinga föll ner i hennes ansikte och hon hostade till.
"Biter ni verkligen människor?"

"Jojo, men världen är allt större än bara här. Visst?" Rion blinkade finurligt med ena ögat åt hennes håll.
Rion gick fram till Leo. Gav honom ingen blick, utan riktade uppmärksamheten mot akvariet och de färgglada fiskarna i det.
"Ja. Det liksom tillhör vår natur." Leo kikade nyfiket åt Alices håll för att se efter hennes reaktion. "Hur trivs du i slottet, Alice?", frågade Rion som inte längre var intresserad att tala om sig själv.

Hon blickade ansiktet mot de vackra fiskarna och såg sorgset ut.
"Men de verkar inte triivas. Varför är de här?" Alice vände sin blick mot honom och såg bort.
"Jag saknar mitt hem. Jag vantrivs." Det sista sa hon tyst.

"De är en present. Någon som Ivan känner." Rion ryckte på axlarna. Han visste inte vem de var ifrån, men han brydde sig inte heller.
"Hur var ditt hem? Hur hade du det där?", frågade Rion utan att slita blicken från fiskarna. Leo såg igen nyfiket mot Alice.

"Mitt hem var fantastiskt. Lugnt, harmoniskt." Sa hon och såg på sina händer.
"Så mycket lärdom och kärlek."