Everything has change [SV]

JÄTTEMEGABRAAA!!!!!!!
Asså kan inte Ginny och Harry bara bli sams.... Aghhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh DUMMA DEAN, OCH GINNY TRO PÅ HARRY, OCH HARRY GÖR NÅGOT ÅT DEN HÄR HIMLA RÖRAN DU HAR HAMNAT I! AGHHHHHHHHHHHHHHHH
<><><><><><><><><><><><><><><><><><><>
*pratar lugnande med mig själv* så Svea ta det lugnt... Ta det lugnt.... *har äntligen lugnat ner mig*

Men iaf.... JÄTTEMEGABÄÄÄÄÄÄÄST!!!!!!!♥♥♥♥♥

AZUUUUM

AZUMMMM OCH BÄÄÄST OCH BRA OCH BÄÄÄÄÄÄST!♥

Men vad betyder sängbord? x)

Tror hon menar typ nattygsbord om du fattar! XD

Aha okaaaaj!

Tack så himla mycket!!! Jag blir superglad

Här kommer nästa bara flr att ni är så snälla

Kapitel 34
Harrys perspektiv
Harry undrade om de någonsin kunde bli sams igen.
All tid som han hade tillbringat med Ginny, kändes som från någon annans liv. Så som det hade känts under Harrys sjätte år.
När han äntligen förstod att hon inte hade kysst Dean med mening, så att Harry kunde förlåta henne, ville hon inte bli förlåten.
Harry kunde inte sova. Stjärnorna glittrade utanför fönstret. Harry förbannade sig själv, när tysta tårar rann ner för hans varma kinder. Han brydde sig inte om att torka dem.

Ginnys perspektiv
Ginny satt på sin säng med Arnold i knät. Hon kunde inte låta bli att tänka på Harry. Bilder av honom flimrade förbi i hennes huvud. Hans gröna, lysande ögon, hans svarta, snyggt rufsiga hår.
En plötslig, skarp smäll ljöd genom slottet och Hermione satte sig spikrakt upp i sängen. Alla var inte så snabba. Luna till exempel, som sov så djupt att hon knappast hade hört smällen.
Luna hade sovit inne i gryffindorflickornas sovsal den här natten. Hermione hade förklarat att det kallades för "pyjamasparty", och det var faktiskt ganska trevligt.
Hennes rufsiga, smutsblonda hår låg utspritt på kudden, som solstrålar kring hennes huvud.
Ginny klev ur sin himmelssäng för att väcka henne.
- Luna! Vakna! Ginny ruskade om henne, men det gav nästan ingen effekt.
- Jag är ledsen, Luna, konstaterade Ginny ångerfullt. Aquamenti!
Luna satte sig upp med ett ryck.
- Förlåt, du vaknade inte, så jag....
- Äsch, det är lugnt. Hon pekade på sig själv med sin trollstav, och blev genast varm och torr igen.
- Varför väckte du mig?
- Det... det hördes liksom en smäll...
Orden hann knappt lämna Ginnys läppar förrän ännu en skarp smäll ljöd.
Luna spärrade upp ögonen och slog handen för munnen.
- Vadå? Vad är det?
- Det... det är någon som spränger...
- Vad!? Hur vet du det?
Luna svarade inte, utan satte på sig sin knallgula morgonrock och sina ljusblå tofflor med små rosa prickar på.
Då tog Ginny på sig sin mattrosa morgonrock, och följde med Luna ut ur flickornas sovsal.
- Varför går vi hit?
- Vi måste berätta för Professor McGonagall! Om någon håller på att spränga slottet borde hon få veta.
Ginny nickade. Folk vällde ut ur olika sovsalar. Ginny kunde urskilja svart hår, gröna ögon och ett blixtformat ärr.
Hon glömde nästan att de var osams.
Alla var på väg mot Stora Salen. När alla hade kommit in i Stora Salen så kom George in på en kvast. Det var han som hade smält av smällarna. Han tyckte antagligen att det var jätteroligt att ha väckt hela slottet. Ginny andades ut. Ett hemskt ögonblick hade hon trott att det var dödsätare som förosakat förödelsen.
Hon hade inte märkt när George hade flugit in på kvasten för hennes blick hade fastnat på något vackert.
Harrys ansikte. Hon såg att han hade spår av tårar på hans kinder. Hin undrade om han visste om det.
Det såg ut som om han hade gjort ett halvhjärtat försök att torka bort dem, utan att veta ifall han skulle låta alla få se eller inte.

Aaaaaa OMR OMR OMR!!!! JÄTTEBRAAAAAA!!!!!!♥♥♥

OMAJGAD!