Life - Lupple & Medi PRS

Ethan såg upp på honom när han kom ner. Log och hällde upp saft till honom.
"Hon är fantastisk. Hon gör så mycket bra för er alla." Han ställde ner karaffen och lutade sig tillbaka.
"Gabriel gör det ont att förvandla sig?"

Gabriel tog till sig glaset och satte sig med ett snett leende. " Verkligen. " Sa han och svalde hårt. " Det kommer vara ett möte imorgon. Ethan, mitt råd till dig är att hålla dig inne på ditt rum. Om inte Mistril säger något annat." Sa han mjukt med ett leende men slutade sedan le. Såg på honom med en forskande blick. " Såklart, varje ben i kroppen förändras ju. Men så fort du står som varg är allting bättre. "Log han. "I början är det värst, innan du är van. " Sa han lugnt.

"Jag kan hålla mig inne om jag får något att göra. Lösa korsord eller att läsa någon tjock bok brukar göra susen." Han flinade och sedan lade han huvudet på sned.
"Jag kan annars baka till en paj om det skulle vara något."
Han såg nästan skrämd ut när han nämde benen.
"Det låter så plågsamt. Jag vill inte ens föreställa mig det."

Gabriel nickade leende. "Du kommer ha något att göra."Log han för att sedan nicka. "Om du vill baka, så får du baka. "Log han för att sedan se på honom med en lugn blick. " Det sker fort, så nu känns det bara en stund- typ en sekund men i början. Jag vi ska nog inte gå inte på det. "Sa han med ett litet flin. Men blev sedan allvarligare. "Jag skulle tro att det gjorde ont att bli biten, men man vänjer sig väl med det också." Sa han tankfullt.

"Fast du sa att jag skulle vara på mitt rum." Sa han och skakade sedan på huvudet.
"Nej jag kände inget från början. Det är somett litet gift eller något." Han log.
"Om jag ska beskriva skulle jag säga myggbett." Han åt upp maten och reste sig.
"Jag kan städa undan. Det går fort."

"Mötet börjar klockan 12, så innan dess kan du vara i huset. "Log han mjuk men lyssnade sedan nyfiket. "Myggbett? Det ah." Sa han tankfullt men log, åt upp sin mat. Nickade mot Ethan. "Du verkar må bättre." Log Gabriel.

Han log och såg på honom och nickade.
"Men då stannar jag på rummet. Jag kan alltid låna en bok att läsa. Mi kanske kommer sen jag vet inte." Han log.
"Det är som en förtrollning. Smärtan är nästan inte där och jag trivs så."

Gabriel log, nickade sakta. "Hon kommer garanterat imorgon. Om hon inte skickar någon i sitt ställe." Log han och studerade honom.

"Jag tror hon inte skulle göra det. Hon är för... " Han funderade.
"Hon tror att hon äger allt så det är så." Han började ställa in skålarna efter dragit över plast och vände sig om.

Gabriel såg på honom med en förvånad blick. " Det låter hm, ensamt." Sa han prövande men log sedan. "Vet du hur gammal hon är?" Frågade han nyfiket men exakt i den stunden så öppnades ytterdörren och in klev Mi. Hon var klädd i skinnkläder och såg irriterad ut men sken upp vid synen av Ethan. "Det vet han inte Gabriel, ingen vet. " Kommenterade hon barskt men gick fram och kramade Gabriel lätt som ett tack innan hon gick fram till Ethan. "Hej där, hur mår du?" Frågade hon och såg på honom med orolig blick.