Life - Lupple & Medi PRS

Hon log mot honom och började att äta. Hon lände hans närhet och bet sig i läppen men hon höll sig.
"Jag ha hittat böckerna." Hon såg upp och log mjukt.
"Så jag ska sitta på kontoret och läsa dem sen. Jag kanske sover på kontoret med vem vet?"
Hon ryckte till när det knackade och hon gick upp för att öppna- Uanför stod det en ung man och såg på henne.
"Jag letar efter Gabriel... Är han här?"

Gabriel fick verkligen anstränga sig för att inte börja flina, det var en väldigt subtil hint, men nog var det en hint och han la den på minnet. "Kul att du hittade böckerna. "Var det han lyckades svara med ett snett leende. Det skulle verkligen underlätta för henne, det visste han. Han tänkte precis sätta sig ned när han hörde någon säga hans namn och han reste sig och gick tveksamt mot dörren och såg den unga mannen framför sig. Han log och ställde sig närmare mannen för att skydda Olivia från honom.

Kíh såg på honom och skrattade svagt.
"Åh din dumma varg." Han log mot honom och pekade på Olivias halssmycke.
"Jag gav henne den så det är nog ingen fara."
Han såg oroad ut.
"Har du hört nåot från de andra familjerna? Att .." Han såg på OLlivia.
"Olivia gå och ät jag behöver prata ostört."

Gabriel sken upp, skakade på huvudet. " Såklart du gjorde. " Flinade han och förstod precis vem det var och kände igen honom. Men vid hans oro så slutade han le, det var något allvarlig, Gabriel kunde känna det. "Vi går utanför." Log Gabriel enkelt och greppade Kíhs arm och ledde honom en bit bort från huset för att verkligen vara ostörda. " Vad har skett?" Frågade han med en lugn och lägre ton än tidigare.

Han såg på honom.
"Det ommer bli ett möte här i morgon kväll. Jag kommer vara från häxornas del. Jag antar att du är för vargarna?" Han suckade.
"Vi kommer behöva diskutera om Olivia. Hon är trots allt den nya väktaren. Hon måste göra ceremonin." Han log.
"Åh det är inget farligt."

Gabriel såg på honom och nickade. "Självklart är jag här för vargarna. " Svarade han enkelt men höjde sedan ögonbrynet. " Diskutera? Vad finns det att diskutera?" Frågade han och nickade sakta. Han hade hört om denna men han hade inte direkt läst in sig på den.

Han log och lade huvudet på sned.
"Om hon behöver pegar redan ni. Vem som kommer hjälpa henne första månaderna. Vi kommer låta som hennes mamma men hon behöver fortsätta med släkten. Hon måste få en dotter."

Gabriel såg på honom och nickade sakta, försökte bibehålla ett så neutralt ansiktsuttryck som möjligt. " Självklart, det praktiska. " Nickade han och vände bort blicken- skulle de bestämma att hon skulle få en dotter? Det lät inte direkt trevligt. "Hur ska hon träffa en ha...man här ute? Ska vi tvinga henne in till staden för att finna en lämplig människa för henne att para sig med? Det låter oklokt Kíh." Mumlade han och såg på honom.

"Ja det praktiska." Han lade armarna i kors.
"Ja men hon skulle redan haft en man innan hon flyttade hit. Men det är det magiska med dagens samhälle. Vi kan ju inte tvinga henne till att ha e man. Vi ....." Han såg bort och rodnade.
"Det var inget. Men jag återkommer imorgon. De andra kommer att komma. Vi kmmer vara på gården. Vi kommer att behöva mycket plats."

Gabriel såg på honom med en ogillande blick, han var inte direkt intresserad av att höra sådana saker- Olivia var hans... Typ, han kunde hoppas. "Exakt, vi kan inte tvinga henne." Instämde han men tystnade.. Vi? Han såg forskande på Kíh, varför rodnade han? " Vad var det du tänkte på?" Frågade han och försökte studera honom bättre. " Självklart, det kommer ordnas- plats och hm tid för imorgon. " Sa han och svalde hårt. "Berätta nu vad du tänkte på, jag är nyfiken." Flinade han och såg hoppfullt på honom. Ville verkligen veta.