(PM) Inte som det verkar

Äntligen skriver någon! Har väntat superlänge på det, för har hela kapitlet redo (som ni ser lite längre ner) och vill gärna få det överstökat. :')

Kapitel 25
So I will miss the train ride in,
and the pranks pulled by the twins.
And though there's nowhere I have been,
!'ll keep on smiling for the times I had with them.

"Kan du stänga av det där skräpet?! Försöker hitta mina böcker här", klagade Albus trött. Rose hade nyligen "upptäckt" Wizard Rock och var helt fast.
"Oliver Boyd är inte skräp! Han är jättebra på att sjunga och är supersöt", sa Rose och fortsatete sedan sjunga med till låten.
"Dessutom skulle man ju börja packa förra veckan", sa Lily. Albus suckade och drog en av sina böcker, "Hundra sätt att känna igen en mugglare", ut ur soffan.
"Jag vet. Jag började samtidigt som ni, men jag kom inte så långt efter det."
"Jaja, tåget går om en och en halv timme så skynda dig", skrattade Rose.

Det var högljutt och pratigt i Stora Salen, men när Lily kom in blev det knäpptyst. Alla tittade mot just henne och hon fick en märklig känsla av hur det knöt sig i magen på henne och hon fick lust att vända om.
"Kom, vi går och sätter oss där borta", sa Rose och pekade på några tomma platser. Lily svalde och började gå framåt. Allas blickar följde dem men Lily höll sin blick fäst på de tomma stolarna och ignorerade de viskningar och mumlanden som följde. Som tur var började McGonagall prata så fort de satt ner.
"Ännu ett år har nått sitt slut och jag är säker på att ni alla längtar efter att få veta vem som vunnit elevhemspokalen, men innan ni får veta det vill jag ta upp en sak som hänt. En av våra elever på skolan avled en kväll för någon vecka sedan. Hans namn var Sam Cole." Flera av flickorna flämtade till och några började till och med snyfta.
"Otroligt", viskade Rose. "De kände honom knappt."
"Även om vi inte kände honom så väl är jag säker på att jag talar för alla när jag säger att vi kommer sakna honom och hoppas att han har det bra.
"Värst vad McGonagall blivit blödig nu då", sa Albus, lite för högt för vissa runt omkring blängde surt på honom.

McGonagall harklade sig.
"Så nu har ni fått veta det och vi behöver inte ta upp det igen. Nu ska ni få veta elevhemspoängen." Som väntat började alla prata högt med varandra igen.
"Hör ni" Lite tystnad om jag får be!" ropade McGonagall. "Nu så... på fjärde plats har vi Slytherin med 249 poäng. På tredje plats Ravenclaw med 387 poäng. På andra plats Gryffindor med 415 poäng, och förstaplatsen har Hufflepuff med 664 poäng." Hufflepuffbordet bröt ut i hurrarop och applåder. Det var första gången de vunnit på evigheter. McGonagall harklade sig igen för att få tystnad.
"Nu vill jag inte vara en glädjedödare, men jag har lite extrapoäng att ge ut. "Hurraropen slutade, särskilt hos Hufflepuff. Hade de inte vunnit?
"Jag tänker inte nämna några namn nu. Jag ger 40 poäng till Ravenclaw." Nu var det Ravenclaws tur att hurra. De hade hoppat upp till andra plats. Lily mötte Lolas blick och såg att även hon förstod var de kom ifrån.
"Sen har jag några extrapoäng till Gryffindor." lily fnös. Vad spelade det för roll? Det var inte så att hon inte kunde acceptera en tredjeplats, det spelade ingen större roll för henne. Men det fanns inte en chans i världen att de skulle flytta sig upp. Även Hufflepuff verkade väldigt självsäkra och satt till och med och kramade varandra.
"Till Gryffindor ger jag..." 250 poäng. Det var inte lika många hurrarop nu. Hela Stora Salen fylldes med mumlanden. Alla var lika chockade. 250 poäng?! Det var ju mer än vad Slytherin hade utan extrapoäng!

Det såg ut som McGonagall förberedde sitt vanliga harkel, men insåg att det faktiskt inte behövdes för alla var redan tysta.
"jag kan försäkra er om att siffrorna jag nyss gett er är fullständigt korrekta. På grund av vissa speciella bedrifter av några elever i Gryffindor har det blivit så." Lily bokstavligt talat gapade av förvåning, och hon såg att även Albus och Rose gjorde det. Hade hon gett dem hela 250 poäng för det där?

Snart hade alla smält den lilla chocken och snart jublade alla igen. Ja, alla förutom Hufflepuff. De hade gått miste om sin förstaplats med bara en poängs marginal. Någon hade börjat gtåta igen, men annars satt alla och tittade tomt ner i bordet. Lily såg upp mot lärarbordet, där McGonagall log mot henne. Hon log tillbaka och vände sig sedan om för att lyssna på ett skämt Lucie berättade för Caroline och Albus. Men hon lyssnade inte helt. En del av henne funderade fortfarande på om allt verkligen hände. Om det inte bara varit en hemsk mardröm. Men sedan tänkte hon att det inte spelade någon roll, för det var bra nu. Hon hade sin familj och sina vänner och hon visste att hon skulle kunna glömma allt snart.

Klockan var redan två på eftermiddagen när Lily, Rose och Albus klev på Hogwartsexpressen - för sista gången, som elever i alla fall. Alla tre hade klarat slutprovet med goda betyg och de såg nu skolan försvinna bort. De satt i en kupé med Lola.
"Tänk er... Vi ska börja jobba nu. Kanske skaffa egna familjer", sa Rose, kanske mest för sig själv, och tittade drömmande ut genom fönstret. Rätt som det var öppnades kupédörren med ett ryck. In kom Malfoy - såklart.
"Vet du Malfoy, du måste verkligen gilla oss eftersom du hellre är med oss än med dina egna vänner", sa Lola. Malfoy ignorerade henne.
"Lily", sa han, "du vet de där ryktena om oss?"
"Jag är inte kär i dig, Malfoy", sa Lily. "Inte ens om vi skulle vara de två sista människorna på jorden." Malfoy nickade, tydligen för tankspridd för att notera förolämpningen.
"Okej... Jag ville bara säga att jag inte gillar dig heller. Inte ett dugg. Bara så du vet." Lily såg förvirrat på de andra. De ryckte på axlarna och såg lika förvirrade ut.
"Okej... Men tror du jag bryr mig?" frågade Lily Malfoy.
"Nej, men..."
"Hej då", sa Rose. Malfoy gick surmulet ut och slängde dörren efter sig.
"Vad var det där om?" frågade Lola. "Han verkade ju nästan... normal."
"Se upp Lily, du kanske har en beundrare", sa Albus retsamt.
"Äh, håll tyst."

Tåget åkte in på King's Cross station och alla hade bytt om och ätit mer godis än de skulle ha gjort. När de klev ur tåget, ut på perrongen skulle du börja helt nya liv. De var inte längre elever på Hogwarts. De var fullärda häxor och trollkarlar. Lily kunde se Hermione och Ron stå och prata med några släktingar - till exempel Fleur och George. De såg så annorlunda ut. Om det var på grund av det som hänt eller tid visste inte Lily och hon brydde sig inte.
"Då var det dags att kliva av", sa Lily. Hon såg på Rose, Albus och Lola. "Tillsammans?" De nickade.
"Tillsammans." Och så gick de ut i solskenet.

Det var det. Kan inte fatta att jag är klar! Har fått så många fina kommentarer och massor med stöd från er. Utan er hade jag inte haft orken att fortsätta skriva. Tack! Glöm inte att läsa min andra ff som jag håller på med. Om ni vill alltså. Tänker inte tvinga er till något... oj, vad jag känner mig dum nu...

SÅ HIMLA BRA!
Men nu vet jag inte om jag ska skratta eller gråta (det är något bra). Berättelsen är så himla bra! Men det är flera som dött. OCH VAD HÄNDE MED VOLDY!? Är han fortfarande där ute någonstans? Och i så fall, vart?

Aja, kort sagt: Den är så himla bra!

åh va kul att du tyckte om den! Och anledningen till att jag inte skrev mer om Voldemort är för att ingen vet vad som hände med honom. Han kan ha dött eller så lever han fortfarande. Antar att det är upp till en själv att välja vad som hände. Men ville inte ha ett typiskt lyckligt slut.

Tack för allt stöd förresten! Jag är så glad att jag bestämde mig för att lägga upp den här den där dagen för över två år sedan. 9 mars 2012 var det. Herregud vad tiden går fort...

hoppas han dog. För gott. Gud, vad jag ogillar honom

Det är vi som ska tacka för en underbart bra ff! Jättekul att ha läst den

Hade väntat mig fler kommentarer... Eller är det för egocentriskt av mig?

Inte alls. Men jag tror nog att det inte är så många som bevakar längre och så är det inte så många som kollar in på just den här tråden. (Vet inte varför jag själv fortfarande bevakar men aja)

Känns lite dumt att skriva på en så gammal tråd, men jag vill bara att du ska veta att denna fanfiction var helbra, jag älskade den verkligen! Sugoi! (häftigt/nice/amazing på japanska)

åh tack så hemskt mycket
Självklart är det inte dumt att kommentera, det var ju mindre än ett år sedan någon kommenterade så den är ju inte otroligt gammal

Superbra! Synd att du inte ska skriva mer.

Jag har faktiskt funderat på en uppföljare, men vi får se kul att du tyckte om det!