Olivia Stewarts kärlek

Skit bra meer!.D♥

Tänkte meddela er om att jag håller på med en ff till som jag kommer lägga upp när denna slutat♥

Kap 31: två veckor senare

Två veckor hade gått sedan vi börjat skolan igen, alla elever tittade konstigt på mig som om jag var något katten släpat in. Alla Slytherin elever gick och sa spydiga kommentarer om mig, babyn och Fred! Det började gå mig på nerverna, jag hade kommit in i en depression men jag berättade såklart inte det för någon. Men dem började väll märka på mig att jag inte var lika glad längre.

Jag gick ner till uppehållsrummet för att möta dem två tvillingarna som vanligt. Det var dags för ännu en hemsk lektion i försvar mot svartkonster. Vi gick ner för trapporna på väg till fängelsehålorna där vår första lektion skulle hållas.

När vi kom ner från trapporna en bit från lektionssalen blev vi som vanligt ut tittade och fick en massa elaka kommentarer.

- Hey, smutsskallen! Hur går det med missfostret? skrattade dem fram och jag gick och satte mig på en bänk lite längre bort. Jag mådde inte alls bra. Jag lutade mig mot Freds trygga axel och han kramade om mig och sa gång på gång:

- Olivia det kommer bli bra, jag älskar dig, vi kommer fixa detta. Jag kunde knappt svara gråten satt och tryckte i halsen på mig.

Lektionen var minst lika jävlig, Professor Snape hjälpte aldrig mig på lektionen och tittade knappt åt mitt håll. Jag mådde verkligen skit. Nu för tiden grät jag mig till söms.

Under lunchen åt jag i tystnad, mina kompisar försökte verkligen skapa en konversation med mig men jag gav bara raka svar som nej, ja, mm, kanske osv. Men jag vågade aldrig gå själv utan jag var tvungen att ha någon med mig. Någon fick sitta vi min sida innan jag skulle sova. Jag var rentutav vettskrämd, livrädd för nästan allt. Brevet som Malfoy skickat gjorde mig rädd.

Meer!

kap 32: 5 månader kvar

(Fred perspektiv)

Olivia mår dålig och det gör ont i mig att se henne så. Det skär i mitt bröst av att se henne så rädd och ledsen hela tiden.
Hon hade berättat om det brevet som Malfoy skickat till henne och jag håller med henne till 100% att det är skrämmande. Hon vågar inte gå någonstans själv utan jag eller någon annan måste följa med henne.

Vi satt i uppehållsrummet tillsammans med George, Ginny, Hermione och Lee. George och Lee satt och spelade trollkarls schack och vi andra satt och pratade eller jag prata gjorde vi inte utan vi satt bara helt tysta.
Jag satt och höll om min tjej och det var riktigt skönt att få känna hennes närhet. Jag viska "glöm aldrig att jag älskar dig" i hennes öra.
Hon tittade upp på mig och sa:

- Jag älskar dig med Fred och sen kysste hon mig. Länge.
Det blev en var känsla i kroppen och jag glömde alla bekymmer. Det var som det bara var vi i rummet, hel ensamma bara jag och Olivia.

Det var bara dryg 5 månader innan jag skulle få sen mitt och Olivias barn. Undra om den också skulle får rött hår? Ett riktigt Weasley barn.
Fast jag skulle älska den även om den inte hade något hår, men det skulle vara trevligt om denn hade iallafall lite hår på skallen.

- Du Olivia hur tror du bebisen kommer se ut? undrade jag och började bli riktig nyfiken.

- Jag förhoppningsvis har den två armar och två ben, ett huvud som sitter mellan axlarna, skrattade hon. Haha nej men typ jag hoppas den för din hårfärg iallafall.

- Jag hoppas den får dina ögon, sa jag och log mot henne och rodnaden steg i hennes kinder.


tråååk kapitel jag vet....

awwwwwwww vad gullig skriv meeeeera:]♥

Mer!

Du bestämmer, men det hade varit kul med en sådan ♥

--

Jätte bra kapitel, som vanligt! ♥

Taack!♥

Naaaaaw ♥ så guuuligt ♥ mer när du har tid!

kap 33: en runda runt sjön

Jag var ute och gick en runda runt sjön med Ginny för att prata ut om mina känslor. Hon var den ända jag kunde prata med just ny. Hon var en god lyssnare och gav alltid goda råd. Vi var inne på vårt andra varv runt sjön när det började falla regndroppar ner från den mörkgråa himlen. Dem blev bara större och större och dem piskade snart ner i fullfart. Men jag brydde mig inte om det, det var faktiskt skönt.

Att prata med Ginny var verkligen en stor lättade och en sten från mitt hjärta försvann.

- Ginny?
- Aa vad är det? svarade hon och tittade vänligt upp på mig.
- Jag är glad att jag fått dig som en vän och jag ska aldrig låta något hända dig, sa jag och kramade om henne.
- Awe Olivia, jag älskar dig! sa hon och besvarade min kram.

Vi gick sakta upp mot slottet igen för att sedan byta om till torra kläder och sätta oss vi den varma sprakande brasan.

Jag satt bredvid Ginny i soffan framför brasan och med Fred på min andra sida. Det var tryggt att ha två personer som jag älskar vi min sida och jag ska aldrig aldrig någonsin lämna dem.



Okejj ni får hjälpa mig här nu,, ska jag hoppa fram 4 månader nu och skriva därifrån? och sedan skriva en prolog? låter det vettigt.

Jag har just nu inga idéer på vad som ska hända så det kanske är bäst att hoppa fram?

Och ursäkta om dem sista kapitlena var korta och tråkiga.