Mugglisgames [thg sv]

Trevligt att träffas Carl
Super!

SUPERBRA!

JAAA! SUPER BRAA!

SUPERBRAA!

Del 5
Möte med stylisterna - featuring uniquorn och Tonks/Luna
---------------
Ljuset från den starka lampan lyser rakt in i ögonen på Elle. Runt omkring henne rör sig ett par eller tre personer men det ser bara ut som skuggor i det starka motljuset så det går inte att skilja dem från varandra. Britsen hon ligger på är hård och eftersom hon inte har någon kudde börjar hennes nacke att verka av den konstiga vinkeln. Assistenterna har fullt upp med att ta hand om hennes fötter, naglar, hår, ansikte att allt blir till ett vimmel av rörelser. För dem är det en rutinbehandling och allt går som på räls. Hela tiden pratar de, delvis med varandra ibland med Elle men all rörelse och alla nya intryck gör att hennes annars skarpa sinne inte hänger med. Ibland hör hon en lösryckt mening, “... har helt fantastisk hår...” “Vilken röra!” “Var du på festen förra veckan?”, men hon slutar snart anstränga sig. Med slutna ögon försöker hon slappna av, vilket är svårt med tanke på att två eller tre främlingar rör henne över hela hennes nakna kropp, och försöker rensa bort alla tankar.

Hollys ben svider fortfarande efter den obligatoriska vaxningen (och ja, den var obligatorisk. Hon hade gjort sitt bästa för att slippa den). Det hade inte heller gått att undvika manikyren, badet eller sminkningen. För Holly, som aldrig uppskattat kallprat, hade det varit nära på fysiskt smärtsamt att tvingas ligga där på britsen i vad som kändes som en evighet med assistenternas konstanta tjattrande i öronen. Inte heller var det nog, nu sitter hon i ett enkelt möblerat rum endast iklädd en tunn morgonrock tillsammans med en av assistenterna. Holly hade inte uppfattat vad hon hette i allt pladder men hon har bestämt sig för att kalla henne Kråkan, för den otroligt fåniga frisyren. Svartfärgat i hårbottnen och gröna slingor som sticker ut åt alla håll. Att hon inte märkt hur mycket hon liknar ett kråkbo är ett mysterium.
“Du är inte särskilt pratsam av dig minsann.” Kråkan har äntligen insett att konversationen var väldigt ensidig och tittar nu på Holly som måste vända sig bort för att inte börja gapskratta åt den hemska frisyren.
“Nej” svarar hon kort och synar gardinen som om hon inte redan tittat på den i trettio minuter.

Trött som alltid, och lite mör efter vaxningen, håller Elle på att somna i den mjuka fåtöljen när en dörr på andra sidan rummet öppnas. Den har varit gömd bakom ett vitt skynke och Elle hade inte märkt att den var där så när den plötslig öppnas blir hon så rädd att hon flyger upp på fötter snabbare än någonsin innan.
“Sakta i backarna! Det är inte mig du ska döda!” Mannen som kommit in skrattar lite, men inte på ett hånande sätt. “Jag heter Magnus och jag är din stylist.” Han håller fram sin hand och Elle som redan står upp tar den och skakar den lätt. Med granskande ögon ser hon på honom för att bestämma om han kommer vara till någon hjälp. Precis som alla andra hon sett här har han minst tio olika sminkprodukter på sig och han har utan tvekan opererat sin haka vilket gör att hans hals ser onaturligt lång ut. Han är klädd i en kavaj som ser ut att vara vävd av tusentals trådar i olika gråa och vita nyanser och sitter åt tajt i midjan. Byxorna är gjorda av samma tyg som kavajen men är aningen mörkare. Om man ska gå på första intrycket verkar han inte vara mycket att ha. Trots det bestämmer sig Elle för att ge honom en chans, det gäller att inte tappa hoppet.
“Elle, men det vet du ju redan.”

“Jag har en helt fantastisk klänning åt dig! Den kommer lyfta fram din skönhet så att du blir hisnande vacker!” Stylisten, Connor eller vad han nu kallat sig, verkar inte vara mindre urjobbig än alla andra Holly träffat hittills. Med precis lika patetiska kläder och smink kladdat i ansiktet framstår han som lika korkad som Kråkan. Klänningen som är framhängd får Holly att rysa. Hon har inte haft på sig klänning sedan hon var sex år och hennes mamma tog med henne till sitt jobb. Det hela hade slutat med att hon blivit utskälld av sin mammas chef och hennes mamma vägrade prata med henne på två veckor. Tanken på att återigen ha på sig klänning, dessutom inför hela huvudstaden och kamerorna som sänder live till hela landet, är långt ifrån behaglig.

Den svagt rosa klänningen bokstavligen skimrar när Elle rör sig genom rummet. Invävt i det rosa, frasiga tyget är tusentals små, små ädelstenar som reflekterar ljuset så att det bildas ett oregelbundet mönster av solkatter på golvet runt henne. Över ena axeln ligger ett tunt tygstycke som håller allt uppe och den andra axeln är bar. Under axlarna hänger den som i slöjor runt hennes höfter och ner längs benen. Elle kan inte låta bli att tänka på norrsken när hon ser sin spegelbild.
“Du kommer blända publiken!” Magnus ler stolt mot henne i spegeln samtidigt som han sätter i den sista hårnålen. Elle kan inte göra annat än att nicka mållöst. Den här klänningen är mycket vackrare än något annat hon någonsin haft på sig.

Fast hon försöker kämpa emot det blir Holly chockad av sin spegelbild. Hon har aldrig orkat lägga ner någon tid på sitt utseende bortsett från att borsta håret snabbt på morgonen innan hon åkte till träningsanläggningen och den permanenta eyelinern som hon fått av sin mamma. Nu står hon här och en professionell stylist har lagt ner både mycket tid och pengar på att göra henne vacker och det hon ser liknar ingenting hon någonsin sett tidigare. Hennes svarta hår, de mörka ögonen, eyelinern, de svart juvelerna hon fått runt halsen, handlederna och i öronen tillsammans med den svarta, skimrande klänningen visar en sida av henne med otrolig, men kylig, skönhet, en sida hon aldrig tidigare sett. Den får henne att känna sig självsäker och hon sträcker på sig lite extra för att det ska synas.
“Det börjar snart, låt oss gå ut till vagnarna.” Connor öppnar dörren och går ut. Det är inte lätt att följa efter honom. Holly som aldrig tidigare använt klackskor trampar snett och ramlar nästan minst fem gånger på den korta sträckan fram till dörren. Utanför väntar Elle, hennes distrikts kamrat, i en likadan utstyrsel bortsett från att allt det svarta har bytts ut till rosa och att hennes hår har en eldig orange färg.
Inte heller hon är van vid de höga klackarna så tillsammans vacklar de fram till hissen. Deras stylister följer med dem och trycker på en knapp på panelen. Den har så många knappar att båda flickorna blir förundrade över att de vet vilken knapp de ska trycka på och de blir nästan förvånade när hissen börjar röra sig uppåt. Elle tappar balansen och måste ta tag i ett handtag för att inte falla omkull.
“Såja, stå stadigt. En svajande spelare ger inga sponsorer. Även om du skulle få mycket uppmärksamhet om du ramlade av vagnen!” Det är bara Connor som skrattar är Magnus försök till att skämta. De båda spelarna ser bara allvarliga ut, för de vet att han har rätt. Det är nu det gäller.
---------------------
Tack för alla fina kommentarer! Nu är de äntligen framme i huvudstaden och det börjar bli lite action av det hela!
Jag hoppas ni gillar kapitlet och orkar läsa vidare! ♥

TARTYAWAZHANG!

so good!!!

SUPERBRA!

BÄSTA!!!!♥

AHH JAG ÄR KÄR I SÄTTET DU SKRIVER PÅ