Mugglisgames [thg sv]

Carl
08:34 pm
Huvudstaden
74 mil från närmaste spelaren
-------------------
Jag drar handen genom håret, rättar till slipsen och ger mig själv ett sista självsäkert leende i spegeln innan jag lämnar mina rum. Det gäller att se ordentlig ut när man ska träffa presidenten. President Snow. Blotta tanken på hans namn fyller mig med en sån förundran och respekt. Vad hade vårt land varit utan den mannen och hans styre? Allt han gjort för oss, hur han enat oss med distrikten, det är hans förtjänst att jag kan känna mig helt säker när jag går på gatorna i min älskade huvudstad.

Det tar inte lång tid att ta sig till President Snows bostad, som överste spelledare och landets näst mäktigaste man har jag blivit tilldelad en praktfull lägenhet i presidentens egna palats. Genom två praktfulla salar med dyra målningar och statyer från innan distriktens uppror och jag befinner mig i entren. Den är så vacker att jag tappar andan varje gång jag stiger in och ser det höga taket och kristallkronorna. Självklart kommer jag vänja mig så småningom, det här kommer trots allt vara mitt hem i två månader framåt och förhoppningsvis kommer jag komma tillbaka nästa år när det är dags för nästa spel.

På toppen av trappan dyker Presidentens betjänt, Mr Mosley, upp. Om du tänker dig den mest stereotypiska betjänten någonsin, med tunt, grått hår kammat över en skallig hjässa, arga hökögon som ser rakt igenom dig, ett rynkigt och allvarligt ansiktsuttryck som ger känslan av att de levt i minst ett hundra år och en kostym som är så slät och välstruken att man skulle kunna skära sig på vecken så är det Mr Mosley du ser framför dig. Redan innan upproret så tjänade han landets ledare och han visar inga tecken på att vilja gå i pension än på flera år.
”Mr Fredricks, Presidenten tar emot dig nu.” Hans röst är raspig och monoton men det märks att han är van att ge order. Jag överväger att tillrättavisa honom, hans position tillåter honom inte att beordra mig någonting men jag bestämmer mig för att låta bli. Som så många andra anser Mr Mosley att jag är för ung för den uppgiften jag fått, att jag inte kommer klara av den. Men jag ska visa dem, en gång för alla ska jag se till att visa vad jag går för och få den respekten jag förtjänar. Istället ger jag honom det charmiga leende som får damerna att smälta och skyndar upp för trappan försiktig med att inte skrynkla till den dyra kavajen specialsydd för det här tillfället.

“Sir, Överste spelledare Fredicks är här nu.” Den här gången är betjänten noga med min räta titel, nu när Presidenten är närvarande.
“Tack Mosley. Släpp in honom och stäng dörren efter dig. Vi vill inte bli störda.” Den dova rösten fyller varje kubikcentimeter av rummet och dess auktoritet får hela min kropp att vibrera som om han använt förstärkare. Jag kliver med självsäkra steg in i rummet men säger ingenting förens dörren slagit igen bakom Mr Mosley. Jag gör ingen rörelse att sätta mig ner heller, jag har koll på etiketten och måste vänta på Presidentens tecken.
“God dag, Mr President.”
“Överste spelledare.” Presidenten nickar till hälsning och gestikulerar mot en stol framför sitt fläckfria skrivbord. “Slå dig ner.” Mina blanka skor klickar till när jag går över golvet och sätter mig ner.
“Jag antar att du har lite nyheter till mig.” Presidenten höjer ena ögonbrynet och ser på mig, det är det närmsta han någonsin kommer till ett leende.
“Av den bästa sorten.” Jag lägger försiktigt upp min portfölj på skrivbordet och öppnar den. “Deltagarna har nu börjat anlända till stationen.”
“Några problem vid slåttercermonierna?”
“En lillebror som inte vill släppa sin syster i trean, en mamma som försökte följa med sin son från sjuan, ett antal frivilliga, inget utöver det vanliga. Det var enkelt att ta hand om.”
“Perfekt. Här har vi deras profiler?” Det är portföljen han frågar om.
“Självklart.” Jag plockar fram listan med alla deltagarna. Tjugofyra namn, tjugofyra barn, tjugofyra spelpjäser. Från och med nu är det mitt jobb att flytta mina spelpjäser för att göra spelet underhållande för mina tittare. Spelet där jag bestämmer vem som kommer segra.

Trettiofem minuter senare ligger alla papper återigen i min portfölj, inklusive spelarnas profiler. Tillsammans med Presidenten gick jag igenom varje profil grundligt. Hur ser deras bakgrunder ut, deras familj, vad familjen sysslat med och var har de bott. Rapporter från lärare och arbetsgivare, hur kommer vi kunna utnyttja deras svagheter eller styrkor när de är inne på arenan? Vi skrev en plan och flera listor på möjliga metoder att utnyttja varje spelare för att skapa spänning in i det sista. Nu ska jag bara svänga förbi min lägenhet och byta om innan jag åker till kontoret för att lämna in papprena till mina kollegor på analys. Jag ska se till att de sista detaljerna på arenan byggs och både dubbel- och trippelkolla inredningen i deltagarnas lägenheter. Sedan ska jag testa ljudanläggningarna inför invigningen och se till att alla vet exakt var de ska stå och vilka uppgifter de har när ceremonin väl börjar. En vanlig dag hade dessa uppgifter varit en pina och jag hade bara velat få allt överstökat men nu när vi är så nära inpå årets spel börjar nerverna kicka in. För varje minut som går blir jag mer taggad, jag ser fram emot att få visa världen vad jag har åstadkommit och efter succé mötet med presidenten är jag på gott humör. Det är med ett leende på läpparna jag kliver ur limousinen utanför den enorma byggnaden varifrån allt kommer styras. Som vanligt stannar all rörelse i lobbyn upp när jag kommer in genom dörrarna och respekten som visats gör mitt humör ännu lite bättre. När jag väntar på hissen hälsar jag på de som passerar. I hissen scannar jag mitt ID-kort och just som den sätts i rörelse börjar jag vissla på nationalsången. Jag har en mycket bra känsla inför årets spel.
----------------------
Nu har ni träffat Carl! Han kommer komma tillbaka med jämna mellanrum!
Om ni har något ni vill ändra på i era mallar eller om ni tycker jag har tolkat något fel så säg till så ska jag göra något åt det!
En jättebra dag på er, and don’t let the muggles get you down

SUPERBRA!!!

SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ BRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

JÄTTEBRA!!!!!!!!

Så bra!!!

Fantastiskt, som vanligt!

Jättebra!

TARTYAWAZHANG!

BRAAAAAA! SUPEEER!

woooow ♥♥♥