Johanna Weasley

Oh! Förstår dig! Har en skrivkramp-period så det är samma sak med mig... Men börja skriva så kommer det igång senare, men kapitlet kanske blir klar mycket senare än tänkt

Ny läsare!

YaY!

Vad blir Harry till Johanna?
Svara, annars kommer det inget mer kapitel!!

Han blir väl... Ja... Ingift farbror tror jag Han är ju gift med hennes faster så nåt sånt...

Farbror, då

Bevakar! Jättebra föresten!! ♥

Åh, tack! ♥

Kapitlet kommer imorgon, om jag hinner klart :3

YEY ♥

NU KOMMER DET!!!!!!!!!!!
DET ÄR KORT OCH DÅLIGT OCH SLKJFJFOSFO0UFIS9 MEN WHATEVER.

Kapitel 13:

”Vad ska de prata om?” undrade jag. Jag hoppades att jag inte visste svaret.
”Det vet ingen. Men nu har vi ledigt!!” skrattade Hope.
Jag suckade och skakade på huvudet.
”Johanna, är det sant att du är sökare, precis som farbror Harry? Vad kul för dig”, Hope pladdrade på och jag log.
”Tror du att jag någonsin skulle lyssna på ditt pladder om sådant”, undrade jag.
”Nä”, sa hon och flinade. ”Så, när börjar du i laget?”
”Jag vet inte.” sa jag spänt. ”Caroline skulle träffa mig på kvällen i uppehållsrummet, så ska vi gå ut sen.”

Vi gick mot sällskapsrummet och stannade framför porträtthålet.
”Godric Gryffindor.”
När vi kom in såg jag Caroline, som skyndade fram till oss.
”Johanna, Hope!” sa hon glädjestrålande.
”Hej Caroline.”
”Johanna, kan du tänka dig att komma ut och öva nu?”
”Visst”, svarade.
”Perfekt!” utbrast hon. ”Gå och hämta din kvast så börjar vi!!!”
Jag log snabbt och sprang upp. Jag tog med min kvast och sprang ner.
”Caroline har redan gått ut. Hon bad mig hälsa att du skulle gå till planen nu”, informerade Hope.
Jag nickade och gick ut. På planen väntade Caroline.
”Du ska få öva med golfbollar”, sa hon. Jag nickade och hon log.
”Sätt dig på kvasten, så flyger jag efter och kastar en golfboll i taget. Kör!”
Jag lyfte, men det gick inte så bra med de små bollarna.
”Jag tror att du skulle passa bättre som jagare…” sa hon fundersamt. ”Ja, det skulle du. Men uttagningarna är på lördag, se till att vara där då. Du måste ses i samspel med de andra. Nu kan du gå, vi är klara här.” Hon log och viftade iväg mig.

Jag gick upp till tornet medan jag funderade på vad hon sagt.
”JOHANNA!!! HUR GICK DET?!?!?!” Hope skrek och viftade med armarna så mycket att jag inte kunde låta bli att le åt henne.
”Hope, ta det lugnt en sekund! Det gick bra.”
-------------------------------------------------------------------
Så, det var inte bra. Men ändå.

Jag har beslutat en sak. Det ska bli ungefär 20 kapitel på varje år, och jag ska nog skriva om alla år :O

Kramiz, de bästa läsarna ever ♥ ♥ ♥

BRA!!! DET VAR INTE DÅLIGT! HUR KAN DU SÄGA SÅ?