Om Bellatrix föddes 29 år senare. [SV]

Okej men det känndes nästan som att du inte skulle skriva mer

ny läsare , bevakar ♥

Jippi

FÖRLÅT FÖR ATT DET TAGIT SÅ LÅNG TID. Gottgör er med ett långt kapitel, ihi. Detta är liksom början av slutet. Du ska alla trådar knytas ihop etc. Hoppas att ni gillar det!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Kapitel 14 – Hemligheter i Hogsmeade

Snape snörpte på munnen och Bellatrix kunde inte låta bli att fnissa lite, trots situationen. Frank dunkade Snape i ryggen. ”Äääärsh, Snapie spänn av! Det är jul, det är lov, det är soft!”, sade han och blinkade med ena ögat. Snape såg på Frank. ”För din information, Mr.Smith, så är det Hogsmeade-dag idag så jag kommer att..”, han gjorde situationstecken med fingrarna, ”spänna av där. Jag föreslår att ni gör detsamma. Ni får gå när ni vill, bara ni är tillbaka i tid till middagen”, sade han och marsherade därifrån, in i Stora Salen. Draco, Bellatrix, Frank och de andra gick också in i Stora Salen och slog sig ner vid det väldigt tomma Slytherinbordet. ”Någon som hänger med till Hogsmeade?”, frågade Frank entusiastiskt. De flesta nickade och mumlade gillande. Frank såg på Draco och Bellatrix, som var i full färd med att kyssa varandra över bordet. ”Hallå där! Vi försöker prata med er!” När han inte fick något svar kastade han ändbiten av en baugette i huvudet på Bellatrix, som våldsmt fnissande, drog sig bort från Draco. ”Jomen vi följer väl med, eller hur Drac?”, sade hon med ett brett leende, och Draco nickade. ”Man vill ju inte sitta här och ruttna bland Gryffindors och deras hemstickade.. kallar de dem för tröjor?”, sade Draco högt, så att Ron Weasly, och Harry Potter, som satt borta vid Gryffindorbordet i tröjorna som Mrs Weasly varje år skickade till sina barn och Harry vid jul, skulle höra, och hela Slytherinbordet vrålade av skratt när de såg Rons röda öron när han generat såg ner på sin rödbruna tröja med ett stort R på.

När de ätit klart gick de tillbaka till sina sovsalar för att byta om. Bellatrix slängde en hastig blick ut genom fönstret och bekräftade sina gissningar på att denna dagen var precis lika kall som alla andra. Hon knäppte koftan hela vägen upp, så att hennes silver-D försvann in under den, och drog sedan på sig sin tjocka vintermantel, knöt på sig sina svarta kängor och toppade det hela med halsduk, mössa och vantar i Slytherins gröna och silverrandiga mönster. Hon gick ut i upphållsrummet där resten av Slytherineleverna stod samlade i en stor skara och Frank flinade. ”Äntligen är fröken fåfäng färdig. Det tog sin tid hördu!”. ”Avundsjuk på att du inte har någon att göra dig fin för?”, sade hon snabbt till svar och blinkade med ena ögat mot Frank som rodnade generat. Några skrattade, och de började alla röra sig ut från uppehållsrummet. Bellatrix gick mellan Draco och Frank, som nu intensivt diskuterade någon ny kvast som tydligen Dracos pappa skulle köpa till honom. Bellatrix lyssnade inte så noga, utan gick mest och tittade sig omkring på alla andra elever ur hennes elevhem, som hon spenderat hela morgonen med, utan att ens veta namnet på.

De prickade av sig på listan hos Filch och klev sedan ut genom de stora ekportarna. Det var en lättnad att komma ut i den svala decemberluften, då det hade blivit ganska varmt att stå inne i slottet, med flera tjocka lager kläder på sig. Det var en fin dag, små, spröda snöflingor singlade långsamt nedåt och placerade sig i Bellatrix långa hår. Draco tog hennes hand och höll tillbaka henne, så att de hamnade en liten bit efter resten av eleverna. ”Vi måste väl inte hänga efter dem hela tiden?”, sade han leende när han såg Bellatrix frågande min. De började gå i sakta mak efter de andra. ”Såklart inte”, sade Bellatrix och skrattade lätt. Den kalla luften bet tag i deras kinder, som snart var röda som om man hade varit ute och lekt i snön en längre tid, när de gick, men snart var de framme , och husen blev som ett slags vindskydd, och det var aningen varmare inne i Hogsmeade.

Bellatrix såg sig intresserat omkring på alla affärer och människor. Hon hade bara varit i Hogsmeade en gång tidigare, och det var bara en kort visit tillsammans med Loreen – som skulle köpa nya fjäderpennor – en regning oktobereftermiddag. Byn såg helt annorlunda ut i förmiddagssolen och den vita, sagolika snön. ”Bella..?”, sade Draco försiktigt. Bellatric hoppade till lite, han hade inte sagt något mer på hela vägen, och var inte beredd på det. ”Eh.. Ja, Draco?”, frågade hon. Draco stannade. ”Lovar du att stanna med mig även om jag gjort något dumt?”. Bellatrix såg oförstående på honom. ”Självklart, alla gör vi dumma saker ibland”, sade hon tyst. ”Men alltså.. något riktigt dumt?”, fortsatte Draco envist. ”Draco, bad handlar det här om?”, sade Bellatrix irriterat, som inte gillade att hon inte visste vad Draco syftade på. ”Kom”, sade han kort och tog tag i hennes underarm. ”Jag måste visa dig något”.

Han drog med Bellatrix till utkanten av byn, in i en folktom gränd bakom en halvsnunskig gammal bar som hette Svinhuvudet. Fönstrena på husen i gränden var förspikade med murkna plankor, och såg helt obebodda ut. ”Draco jag vill att du berättar för mig vad tusan det är du pratar om!!”, sade Bellatrix bestämt som ville bort från gränden – inte för att hon tyckte den var obehaglig, utan för att hon ville se sig om, hon hade trots allt inte varit i Hogsmeade lika många gånger som Draco. Draco såg plågat på henne. Han tog av sig sina vantar, och gav dom till Bellatrix, som förvånat tog emot dem. Han drog ett djupt andetag och drog upp sin vänstra ärm. Där blottade sig ett svart märke som Bellatrix mycket väl visste vad det var. Ett dödsätarmärke.
~
Jag uppskattar all sorts kritik, och ni får väldigt gärna rätta eventuella stavfel. Puss!

Hihi! *Fnittra av spänning*

ÅHHHHHHHHHHHH hihihi ^-^ det läskiga var att jag tänkte på den här fanfiction bara för någon dag sedan. SUPER!

Nu väntar jag spänt på Bellas reaktion
Awesome kapitel

Tack fina! Jag har en väldans massa plugg, skolan äter upp mig just nu!! Men jag ska försöka att skriva så snart jag kan!

Skriiiiiv meeeer.