Aut neca aut necare – PRS Jackies & Medi

Lily såg mot Alistair, log lite snett och skakade på huvudet.
"Då skulle jag inte sitta här. Jag känner mig obekväm redan." Hon smekte tyget på sin klänning och suckade tungt.
"Jag har aldrig haft en sådan här klänning. Den är säkert så dyr att jag knappt vågar fråga. Jag ser inte ut som mig vilket känns konstigt. Jag är inte van att ha klackskor så du måste hjälpa mig att hålla balansen." Hon skrattade till och hon såg mot de andra.
"Men jag lämnar inte din sida. Du har mitt löfte vid det om jag inte behöver gå till badrummet det vill säga." Hennes ögon gnistrade svagt i dunklet och hon log ett varmt leende mot honom igen.

Vincent såg på Alistair och harklade sig.
"Jag har bett chauffören att stanna på en plats. Vi ska hämta min dejt..." Han såg obekväm ut och såg mot Caleb. Men de båda visste att det var nödvändigt. Så han såg sedan mot Julian.
"Vart är din dejt?"

”Du är vacker, Lily. Benjamin Lovell har verkligen skapat den perfekta klänningen för dig”, sa Alistair när han märkte hur hon drog i tyget och såg obekväm ut. Han rättade till sina manschettknappar och vände sedan tillbaka sitt fokus mot henne.
”Vi tar oss igenom det här tillsammans... Och vi lämnar balen tillsammans”.

”Ehm, hon möter oss på plats”, svarade Julian på Vincents fråga, och skruvade sig lite på sätet som om det plötsligt blivit obekvämt.
”Vänta...”. Celia gapade och såg forskande på honom. ”… säg inte att du ska gå med Olivia!? Jag trodde att ni hade gjort slut på riktigt den här gången?”, utbrast hon och hans tystnad bekräftade hennes misstankar.
”Det finns en tjej som Julian dejtat fram och tillbaka i tre år. Skitsnygg. Men jag tror att de har dumpat varandra minst sju gånger nu”, förklarade hon för Lily för att hon skulle kunna hänga med i konversationen.
”Det är inget mellan oss längre. Vi ska gå som vänner den här gången. Dessutom är hennes familj goda vänner till min far”, sa Julian för att försvara sig, men Celia bara skrattade.
”Mhm, det sa du förra året också”.

"Skönt att du använder mitt namn. Jag hade annars hotat med att börja tilltala dig vid ditt efternamn och vi vet båda att du inte vill det. Så Nu får du bara säga Lily." Hon hade operahandskarna i knät och hon såg mot sin omlindande han.
"Jag måste bara tala med Doktor Crowe innan." Hon såg på honom med en vänlig blick. Hon såg mot Celia och sedan Julian.
"Men det är väl okej? Jag skulle inte se något fel med det..." Hon harklade sig och såg mot Alistair och sedan lät blicken vandra.
"Jag tänkte ha en filmkväll. Vilken äär era favoritfilm?"

Vincent såg upp och hostade till.
"Vi brukar inte se filmer. Så vi har inga. Vi har aldrig sett en hel film tror jag..."

”Nej, du har rätt. Det är inget fel eller konstigt med det. Men Olivia är... Olivia. ”, svarade Celia. Hon visste att hennes svar var luddigt, men fann inga bättre ord för att förklara tjejen som de snart skulle möta.
Julian gav dock Lily ett tacksamt leende, och såg lättad ut när hon ändrade samtalsämne.
”Nej, de blir inte mycket film för vår del. Men min far visade Sleepy Hollow för mig när jag var liten. Jag hade mardrömmar i en vecka efteråt”.

Lily slog ihop händerna.
"Perfekt då har vi planer." Hon log mjukt och tog Julians hand.
"Jag kommer ge honom en örfil. Att visa den var fel." Hon lutade sig tillbaka och såg mot Alistair.
"Och vi börjar med en komedi. Jag tror jag har den perfekta för er alla." Sa hon med mjuk röst.

Vincent skrattade till.
"Åh snälla jag vill inte missa om du ger honom en örfil. Han är rätt..... Kläning på folk.."

Ett litet leende dök upp på Alistairs läppar när han såg hur upprymd Lily verkade över av få arrangera en filmkväll för dem.
När de sedan började prata om Julians far så lutade sig Celia mot Lily och viskade roat;
”Mr. Whitley är ett riktigt kap…”.

”Hey, glöm inte att det är min farsa du snackar om”, utbrast Julian som hört henne klart och tydligt. ”Det kanske är lätt att glömma, men han är dubbelt så gammal som du”.
Celia fnittrade och gav honom ett oskyldigt ansiktsuttryck som inte var helt trovärdigt.
”Man kan väl få ha en crush?”.
Julian svarade med att ge henne en mördande blick och drog sedan en hand över nacken. Det var tydligt att det gjorde honom obekväm att tala om faderns rätt opassande beteende.

Hon kunde inte låta bli att skratta. Det känndes så lätt nu och hon försökte inte torka sig i ansiktet.
"Åh ni få mig inte att gråta. Jag känner att sminket rinner redan." Hon såg en vacker ung kvinna stå vid vägen.
"Där har vi henne." Vincent log och såg mot Alistair.
"Men filmkväll imorgon?"

”Filmkväll imorgon”, bekräftade Alistair.
”Om vi överlever kvällen...”, tillade Julian med en suck.

För en kort, knappt märkbar sekund, uppstod en tryckande stämning i bilen. Men den avbröts tvärt av att Celia drog efter andan.
”Wow, hon är vacker. Var har du hittat henne, Vincent?”, frågade hon nyfiket.
Bilen stannade intill flickan och chauffören steg ur för att öppna passagerardörren för deras gäst.
”Sitt inte bara där. Gå ut och hälsa på henne”, sa Celia och puttade på sin bror.

"Om vi överlever" Vincent nickade och såg på sin syster.
"Jag skulle gå på promenad och träffade henne." Sa han och log mjukt. Men sedan såg han sur ut när hon knuffade honom.
"Sluta vara barnslig jag ska" Han klev ut och gav henne en lätt kram innan de båda satte sig i bilen.
"Så nu till festen antar jag..." Sa han.
Lily iakttog Alistair i smyg och fingrade på bandaget.
"Det kliar..." Sa hon trött.

Celia rynkade lätt på pannan. Det lät inte likt hennes bror att träffa flickor under sina promenader. Men hon släppte det lika snabbt och hälsade istället glatt på nykomlingen.
När alla väl satt på sina platser igen började bilen åter rulla, och tjugo minuter senare svängde den in på en vacker infart och stannade framför den ståtliga herrgården där balen skulle äga rum.
”Huset har tillhört min familj i hundratals år”, förklarade Alistair för Lily och nickade mot den stora byggnaden som tornade upp sig framför dem. ”Jag spenderade en del vintrar här som barn. Men nu används det mest för baler och sociala sammankomster”.
Framför huset var det redan packat med par som väntade på sin tur att få träda in i den vackra egendomen. De prata och skrattade glatt med varandra, men när Alistair klev ur bilen var det många som tystnade och vände sitt fokus åt deras håll. Han var trots allt en Hawthorne, och nu väntade de spänt på att få se vem som var hans sällskap för kvällen.
Alistair verkade dock inte påverkas av uppmärksamheten från de andra gästerna, utan vände sig bara mot bilen igen och sträckte fram en hand mot Lily.
”Är du redo?”.