Luna Lovegoods helvete[SV]

Åh, meeer ! ^^
*Bevakar*
( Älskar att du skriver så ofta, och många ggr på samma dag )

jag håller med

awesome

Moii: Jag skriver så ofta jag vill och har tid! ibland blir det 3 gånger per dag ibland blir det 10! När skolan börjar igen blir det kanske bara 2 om dagen eftersom jag börjar 9 och måste plugga upp mina betyg för att komma in på linjen jag vill!
..................................................................
Lektionerna var slut, jag hade ätit och satt nu nere vid båtbryggan och målade.
- Hej!
Jag tittade upp och såg Draco Malfoy stå där.
- Hej?
Han satte sig ned.
- Förlåt!
Jag kollade förvånat på honom.
- För vaddå?
Han bet sig i läppen.
- För det här!
Han la sina händer på min rygg och puttade mig så jag for ner i sjön.
Min teckning som var halv klar och jag var väldigt nöjd med förstördes.
Jag torkade vatten ur ögonen och tittade upp på Draco som tittade mot slottet och gjorde tummen upp innan han sprang iväg utan att titta bakåt en enda gång.
Jag klättrade upp och satte mig ned på bryggan igen och brast ut i gråt igen.
Jag snyftade och kollade upp över sjön.
Varför lämnade du mig mamma? Du hade vetat vad jag skulle göra för att få detta att sluta!
Jag tittade på tdckningen som var förstörd innan jag slängde tillbaka den i vattnet.
- Luna, vad har hänt? Hörde jag en förskräckt röst säga bakom mig.
Det var Ginny och hennes kompis Ariella.
Ginny sjönk ner brevid mig och ruskade mig.
- Berätta Luna!
Jag började berätta stötvist.
- Malfoy puttade i mig i sjön, alla mobbar mig. Jag åker hem!
Ginny kramade mig även fast jag var dygnsur.
- Du åker INTE hem okej? Vi ska fixa det här. Först går vi till Professor Flitwick för han är väl din elevhemsföreståndare?
Jag nickade, reste mig och la ner mina målarsaker i väskan och gick sakta efter Ginny upp till slottet och till Professor Flitwicks kontor.
Ginny knackade på och dörren öppnades och vi klev in alla 3.
- Åh Miss Weasley, Miss Welmer och Miss Lovegood. Nej men Miss Lovegood vad har hänt? Frågade Professor Flitwick förskräckt när han såg mina rödsprängda ögon och mina blöta kläder.
Ginny började berätta.
- Draco Malfoy puttade ner henne i sjön. Dom mobbar henne. Kallar henne fula ord och viskade om henne! Hon vill åka hem till och med!
Professor Flitwick kollade på mig.
- Stämmer detta?
Jag nickade utan att lyfta blicken ifrån golvet.
Lilla Professor Flitwick gick fram till sin brasa, kastade in något och sa:
- Professor Snape!
Professor Snape klev ut ur elden 5 minuter senare.
- Du kallade Professor Flitwick?
Flitwick berättade allt och Snape himlade med ögonen.
- Hon ljuger bara Professorn!
Han försvann igen och jag började snyfta ännu mer och rusade ut ur kontoret och upp till sällskapsrummet. Jag svarade på frågan, rusade förbi alla som skrattade och upp till sovsalen där jag slängde mig på sängen och gjorde en förtrollning över gardinerna så inget kunde dra bort dom eller höra mig! Mitt liv är piss. Ett helvete!!

mera?

MER!

Åh, älskar sånna som skriver mycket, som du ;D
Älskar denna ff:en också, efterssom att jag är et Luna fan !
Mer ;DD


Har en liten idé till Luna-fanfictions, fast vet inte om den är bra, hm...

Jag la i sängen och snyftade mot kudden som var dygnsur av tårar.
Jag orkade inte gå till lektionerna så jag la bara kvar i sängen.
3 dagar senare:
- Vad tror du att det är för fel på Luna? Frågade Wilma en av de 3 tjejer jag delade sovsal med.
- Tror ni att vi har varit för hårda mot henne? Frågade Olivia.
" Ni har såå rätt" Tänkte jag med huvudet tryckt mot kudden.
- Ska vi gå och säga till Professor Flitwick? Frågade Hanna.
Jag hörde inte vad tjejerna svarade förrens dörren slog igen.
" Jag tror dom hämtar Professor Flitwick" Tänkte jag och snyftade ännu mer.
Det gjorde så ont i hjärtat.
Jag tog upp ett pergament och skrev:

Pappa, jag vill komma hem! Nu! På direkten!
Allt är dåligt. Inga vänner! Snälla pappa låt mig komma hem! Jag ber dig!

Jag vek ihop pappret och la det på sängbordet.
- Professorn, hon är här inne!
Jag hörde Wilma, Olivia och Hanna komma upp för trappan.
- Tack ska ni ha tjejer! Kan ni lämna oss ifred ett tag? Hörde jag Flitwicks pipiga röst säga.
Dom lämnade rummet och stängde dörren.
Jag hörde Flitwick mumlade något och gardinerna flög isär.
- Goddag Miss Lovegood!
Han hoppade upp och satte sig på min säng.
- Goddag sir! Snyftade jag och torkade tårarna.
Han log snett.
- Hur är det egentligen?
Jag började gråta igen.
- Det är inte bra! Jag vill hem!
Flitwick skakade bestämt på huvudet.
- Det ska du inte! Jag har pratat med dom andra lärarna om varför du inte är på lektionerna!
Jag nickade.
- Tack sir!
Han hoppade ner ifrån sängen.
- Om du ursäktar, jag ska prata med rektorn!
Jag nickade och la mig ned igen.
- Luna, vi vill be om ursäkt!
Hanna, Olivia och Wilma stog runt min säng och såg generade ut.
jag nickade.
- Det är okej hörrni!
Dom skakade på huvudet.
- Nej, det är det inte! Ska du med ner och äta?
Jag nickade sakta och reste mig upp.
Dom krokade arm med mig och vi började gå...

mera?

MER BD

Hehe Moii du är bäst;P
...................................................................

Alla tystnade i sällskapsrummet när vi gick förbi.
- Är Wilma, Olivia och Hanna med Lolliga Luna nu? Undrade en kille ifrån vår årskurs som heter Alwin.
Vi fortsatt bara att gå.
Nere i salen satt jag brevid Hanna och vi åt medans vi pratade om allt.
- Så Luna, gillar du någon? Undrade Wilma glatt medans hon tog en tugga av kycklingen.
Jag nickade.
Hon höll på att sätta i halsen.
- Vem?
Jag flinade.
- Det vill jag nog inte säga!
Hanna såg besviken ut.
- Snälla? Fortsatt Wilma och log.
Jag himlade med ögonen och skakade på huvudet.
- Jag vill verkligen inte!
Olivia suckade.
- Tjejer, tvinga henne inte!
Dom såg besvikna ut men tystnade och vi fortsatt att äta.
Vi gick tillbaka till sällskapsrummet 2 timmar senare.
- Jag har sett att du ofta målar! Sa Wilma medans vi satt i soffan och pratade.
Jag nickade.
- Ja jag älskar att måla!
Hanna log.
- Får vi se?
Jag nickade och gick upp till sovsalen med tjejerna på släptåg.
Jag visade alla mina teckningar.
- Vem är det där? Frågade Olivia och pekade på en teckning som föreställde min mamma.
- Det är min mamma!
Wilma log.
- Vad vacker hon är. Ni liknar verkligen varandra!
Jag nickade.
- Jo hon var väldigt vacker!
Wilma, som höll i teckningen tappade den.
- Var?
Jag nickade igen.
- Hon dog för snart 1 år sedan!
Olivia flämtade.
- Var det därför du var så ledsen förra året?
Jag nickade generat.
Olivia kramade mig.
- Jag har förlorat min bror så jag vet hur det är!
Jag nickade.
- Jag vet!
Vi satte oss på våra sängar och pratade....

mera? Är väldigt stressad ska iväg därför blev det rätt dåligt

Meeer