Rose Russel [SV]

Vad bra! (y)
Men längtar så mycket efter mer, ju! xD

Kap. 6, Välkomsfesten

Rose, Erin och Sophie stod inne på deras toalett och fixade sig. Rose som nästan aldrig hade smink, kände sig osäker. Hon behövde aldrig ha smink, många sa att hon såg sminkad ut än fast hon inte hade nått på sig, så om det ändå såg bra ut kunde hon lika gärna sova in den timmen på morgonen brukade hon tänka. Hennes oerfarna händer skakade när hon skulle använda något, det hela slutade med att Erin fick sminka henne.

”Klar!” sa hon efter att ha sminkat Rose ett tag. Rose såg sig i spegeln, hon såg nästan ut som vanligt men hade en sotad ögonskugga och mascaran hade gjort hennes ögonfransar omöjligt ännu längre. ”Det är jätte fint, tack gumman!” hon kramade Erin och gick vidare in till sovsalen för att välja något att ha på sig. Sophie satt på sängen med en bok i handen. ”Ska du inte göra dig klar?” Frågade rose förvånat ”Jag är klar” sa hon, hon hoppade upp och snurrade runt. Hennes svarta hår var uppsatt och sminkningen var lik som den Rose hade (Rose misstänkte att Erin gjort Sophies sminkning också) hon hade en enkel röd klänning. ”Snyggt” sa Rose imponerat, det var inte ofta Sophie fixade sig. Sophie log ”Vad ska du ha på dig?” ”Jag funderar på den här” sa Rose och tog fram en mörkblå klänning med v-ringning och tre-kvarts ärm ”Ja ta den, den är jättesnygg” sa Sophie. Rose lydde och tog på sig klänningen och ett par svarta pumps ”Gu, va snygga ni är!” Erin stod i dörröppningen. Hon var också klar, hon hade också klänning, en svart tub-klänning och hon hade det bruna håret lockigt och läpparna var röd-målade. ”Nu går vi!” sa Rose och de tre vännerna skyndade sig ner till stora salen där musiken redan hördes.

När de kom ner hade festen redan dragit igång alla dansade skrattade och hade kul. Rose, Erin och Sophie satte sig vid ett bord och drack bål. Den smakade hemskt och de förstod att nån måste ha blandat ut nått starkare i den när lärarna inte såg. Dom viste inte hur stark den var men efter ett tag blev de väldigt fnissiga. De dansade och skulle gå och hämta mer bål när Rose vinglade till. ”Oppsan! Dy verkar inte veta hyr många fötter dy har!” fnissade Fluer, hon stank också av den hemska bålen. ”Kom dy böhöver sitta ett tag” Fleur tog bort Rose till ett avskilt bord där de satte sig. Rose kunde inte hålla sig längre ”Ursäkta men.. varför är du så snäll med mig, du känner mig ju knappt?” Fluer log ”Sånna som vi måste hålla ihop” Rose rynkkade pannan ”Du säger sånna som oss, vad menar du?” ”Åh din dymmer”skrattade Fluer ”Jag kan se at dy ocksa är av vilie släkt” Rose kände det som att blodet frös till is ”F-förlåt Fluer..m-men jag har ingen vilie i min släkt” Rose kollade osäkert på Fluer men Fluer gav sig inte ”Dy är det! Jag är helt säker”. Rose tänkte efter, hon viste inte nånting om sin släkt, hennes mamma hade ingen kontakt med sin familj eftersom det hade blivit ett stort gräl när hon ville gifta sig med hennes pappa. ”Jag antar att det finns en chans” mumlade hon osäkert ”Oui! Jag sa ju det!” kuttrade Fleur ”..och dy har redan en beundrare bakom dig, han har tittat jätte länge” viskade Fluer.

Rose vände sig om ”Cedric!” Hon sprang fram till honom och kramade om honom. ”Jag har precis anmält mig till tävlingen” sa han och log ”Jaså” svarade rose kort och kände obehaget igen. Hon behövde dricka mer, hon sträckte sig efter närmaste bål bägare ”Jag skulle inte dricka det där om jag var du” sa han varnade ”Jag har hört att Lee Jordan hällt en hel fläska med drak-vodka i den” ”Ärsh” svarade Rose ”Man måste ju få leva lite” sa hon flörtigt och gav en bägare till Cedric. Han skrattade ”Okej” sa han och svepte i sig innehållet ”men du kanske ska veta att det där var min 10de” sa han och blinkade åt Rose. Hon rodnade och den här gången måste han ha sett det. Men plötsligt kände sig Rose mer självsäker än vanligt, hon grep tag i armen på Cedric och drog med han ut på dansgolvet. De skrattade, han svängde runt med henne för att sedan komma närmre henne, och närmre, till slut kände hon hans händer runt hennes midja. Hon la armarna om halsen på honom, deras läppar fann varandra. Kyssen var mjuk och varm, Rose önskade att det aldrig skulle ta slut. En enda lång kyss, det kändes som allt stod stilla för en stund innan de släppte taget till slut. Hon såg på honom och log. Han log tillbaka. Hand i hand sprang dom ut ur stora salen ut i entréhallen och in i en lite korridor där de fortsatte att kyssas. Efter ett tag sa Cedric ”Jag borde nog gå nu, Alex undrar nog vart jag tog vägen.” Rose nickade och de gick tillsammans ut till stora salen. Cedric gav Rose en snabbkram innan han gick och Rose stod kvar blossande av lycka. Men den varade inte länge, plötsligt hörde hon en kall hånfull röst bakom henne. ”Seriöst Rose, Diggory? Du måste skojja”


OJ oj oj! vem kan det vara? Fundera på det ni så ska jag skriva klart 7de kapitlet så fort jag har tid

Men vaa? Vem??? Slår vad om att det är Draco eller hannes bror!

Skriv FORT!

ps. Jättebra!! Älskade detta kap.

Kap. 7, Dracos besvikelse

”Seriöst Rose,Diggory? Du måste skojja”

Rose vände sig snabbt om. Lutad mot väggen med ett självbelåtet leende stod Draco Malfoy. ”Vad menar du med det?” frågade Rose irriterat. ”Du hörde” sa Draco och började gå fram till henne med självsäker min. ”Jag är rädd att jag faktiskt inte gör det..” svarade Rose. Nu började han verkligen gå henne på nerverna, vad var hans problem? Draco svarade med sin slepigaste röst ”Han e ju Hufflepuffare, ganska korkad, och en riktig fjant” svarade Draco och till la ”har du föresten sett huset de bor i? Ett riktigt ruckel” Rose kunde inte hejda sig, hon kokade av ilska ”Hur vågar du?” fick hon ur sig och fortsatte sedan ”För det första, han är den trevligaste killen jag nånsin träffat!, Han är SMART inte dum och jag bryr mig inte ett dugg om hur han bor!” Draco skrattade överlägset ”Du menar alltså.. att du som kan få vem du vill, väljer honom? Jag trodde inte det om dig” hans ansikte hade bytt utryck nu, inte överlägsen eller hånande, han såg.. sur ut. ”Ja det gör jag!” sa hon och tog en steg närmare Draco ”och vad menar du med att du inte trodde det om mig?” Draco tog också ett steg närmre och sa ”Du vill bara vara med honom för han är snygg” Rose kände hur hennes färg försvann ur ansiktet av ilska ”Men så är det inte.” var det ända hon fick fram. Draco gick så nära henne nu så deras näsor nästan stötte ihop, och viskade sedan i hennes öra ”Vilken besvikelse” men den här gången blev hon inte arg. När han gick fram till henne hade hon upptäckt hur lång Draco blivit, när han viskade i hennes öra hade hans varma andedräkt gett henne en rysning längst ryggraden..Och nu när han stod och såg rakt in i hennes ögon kände hon hur hennes hjärta slog fortfare.

Draco gick iväg utan ett ord och lämnade henne chockad kvar. Hon tog sig för bröstet, vad var det som höll på att hända? Och vad menade han med besvikelse? Som om han hade nånting med det att att göra.. om inte? Hon kollade efter Draco, han stod nu och hånglade med Pansty Parkinsson. Hon fick plötsligt en konstig känsla i hjärtat när hon såg dem tillsammans. Det kändes som om hon hade en tung sten i bröstet.

Ärsh, vem försökte hon lura tänkte hon argt när hon gick därifrån.

----------------------------------------------------
Mer? Funderar på att sluta.. den blir inte så som jag hade tänkt mig ...