Ante tempus absumitur [PRL] Lupe - Medi

Hon såg på honom med en oförstående min.
"Regelbok?" Hon skakade på huvudet och såg nu besviken ut.
"Nej det tror jag inte."
Vincent log och fiskade upp en nött liten bok med skolans vapen på och räkte den mot henne.
"Låna den tills dagen är slut så kan jag hjälpa dig få en egen." Han log varmt mot henne och nickade.

" Lär dig den utantill. " Sa Xaden. " Dessa är nästan heliga. Och tro mig. Du vill inte få problem med att bryta någon av dessa. " Förklarade han med en mjuk blick.

Charles räckte tillbaka hennes schema och sedan sin skiss. " Hoppas det underlättar." Sa han enkelt.

Hon såg på boken och nickade.
"Då får jag läsning på vägen hem." sa hon och nickade och Vincent såg på henne.
"På vägen hem? Vad menar du?" Sa han och låtsades som han inte visste om något.
"Oh. Jag kommer att pendla. Har inte råd att bo på skolan. Jag har bara rätt att gå på skolan."

Xaden såg på henne och nickade lätt. Vincent var slug. " Åh så du åker buss?" Undrade han lugnt. Han hade något minne av att det fanns någon buss som åkte hit åtminstone två gånger per dag.

Hon skakade på huvudet.
"Nej jag åker tåg sen cycklar jag resten. Det är säkert 5 kilometer fån tåget?" Hon lutade sig mot en vägg och såg hur Caleb flyttade sig så hon kunde sätta sig.
"Det är en riktigt lång resa." Sa Vincent lågt.

Xaden svalde hårt, bet sammanbitet ihop läpparna. De behövde ha en plan. Och de behövde följa den. " Oj det var långt. " Sa han lugnt och hörde den första klockan ringa. " Tio minuter till nästa lektion. " Låt oss. " Sa han och reste sig upp och Charles reste sig också upp och började gå mot sin lektion.

"Det är det så jag kommer att somna på vägen hem." Hon såg på dem och log. Såg sedan på pappret.
"Tack så mycket." Sa hon och började gå till nästa lektion.
Vincent såg på Xaiden och lade huvudet på sned.

Xaden såg på Vincent med en frågande blick. " Vad?" Sa han stilla, tyst. Började gå åt andra hållet för att nå sin lektion. Trots att rummen var åt samma håll som hennes.

Han skakade på huvudet.
"Inget men du brukar inte vara så lätt till leenden. Du brukar alltid vara så.... avlägsen?" Han såg ppå honom och suckade.
"Säg till om du behöver något mer." Han nickade sakta.

Xaden himlade med ögonen. " Vincent. Snälla. Jag vet väl hur man charmar en kvinna. De gillar leenden. Hon är rädd som en liten kanin. Då kan jag inte direkt sitta och blänga på henne." Suckade han ärligt. " Vad är det med dig? Du är underlig. " Sa han ärligt.