vampyrklanen

Hon nickade och sa.
- Ja då tror jag att vi är klara här.
Men det är inte upp till mig om du får jobbet...kom, vi ska gå till han som har det ansvaret.

Hon såg på honom med sina röda ögon innan hon började gå mot dörren och öppnade den.
De skulle gå mot det största rummet och hon log lite medan de gick.

Jame fortsatte gå och sa med lugn röst.
-Jo jag glömde fråga en sista sak.
Är du skvätt rädd?
Anledningen till att jag frågar är att många här har en tendens att dyka upp så snabbt att nan varken hört eller sett dem.

Hon hoppades att hon skulle få ett intressant svar

Hane log och efter en bra stund så kom de fram till en stor port och hon öppnade den enkelt och när porten var helt öppet så såg hon signalerade länst fram på tre stolar och vakter som stod här och där i rummet och hon bugade lätt och sa.
-Hej, här har vi Dylan...

Mannen i mitten log och reste sig upp och gick fram mitt dem och sa.
-Välkommen hit.

Aro log mot honom och såg på honom med sina röda ögon och såg sedan på Jane och sa.
-Nå Jane...vad tycker du....borde jag ge honom jobbet?

Jane nickade och sa.
-Ja han verkar helt okej så det tycker jag.

Aro nickade och såg på Dylan och sa.
-Nå Dylan jag ger dig jobbet.
Så vill du börja redan idag eller vill du börja i morgon?

Aro så på honom och sa lungt.
-Du ka börja kl 08.00 i morgon.
Vi får storbesök i morgon så iom du janbaka så får du gärna börja dagen här med att baka.

Aro nickade och Jane gick fram till honom och sa lågt.
-Vill du att jag följer dig ut eller vill du gå ensam?

Hon visste att det kunde vara lätt att gå vilse flr en människa här.
Men vissa hade lätt för att hitta det visste hon

Jane nickade och tog på sig huvan igen och började gå
Hon undrade om han någonsin läst om vampyrer och trodde att de existerade eller bara existerade i sagor.

Jane hade bara nickade och sett honom försvinna innan hon sprang in tillbaka i byggnaden i vampyrfart och började med sina sysslor som hon brukade göra.
Och när hon var klar med dem så brottades hon en stund med sin bror

Jane var glad att dera stora rum var ljudisloerat så att ingen mänsklig kunde höra skriken från människorna i morgon.
De skulle få fika och se sig runt i denna stora byggnad och sedan skulle de få se det stora och sedan skulle de inte komma ut igen.
Det var den största utmaningen, att se till att Dylan inte skulle märka att människorna inte kom tillbaka.

När han tänker på saken så var de något som inte stämmer med verkligheten på det stället men det kanske var inbillning av honom som vanligt . Hans syster som heter Anna blev dödad och bilderna i hans huvud kommer i en rasande fart i han går in i huset efter att ha låst upp då.