Borttagen
|
Haha, ja. Tänkte att det var roligt att ta en karaktär som inte är med så mycket i blckerna och göra den större.
Det känns som om jag säger det här varje gång, men jag blir verkligen jätteglad av att ni läser.
Som sagt har jag sportlov, och kommer posta lite *förlåt mycket* mer. Så här kommer nästa kapitel  Spoiler:
Tryck här för att visa!Kapitel 5
Labyrinten igen. Jag springer mot mitten, men kommer ingenstans. - Eller gör jag?
Väggarna är exakt likadana: svarta, och platta.
Plötsligt faller jag. - Eller står jag stilla? Allt jag är medveten om är ett tomrum, som inte går att förklara. Det känns som om jag är den enda personen i världen. Ensamheten är så stark att den håller på att förtära mig. Det är den värsta känsla jag någonsin känt. Endå så vet jag att jag har känt den förut.
“Irma!”
“Irmaaaa!!!!!! “
Jag vaknar med Dennis oroliga ansikte över mig.
“ Va-vad hände? “ Flämtar jag.
“Du-du - du hamnade i någon sorts trans, du låg och skakade som en galning, sedan började du hyperventilera.” Dennis ser livrädd ut, och jag känner mig som om jag skulle kräkas.
“Hur länge?” Lyckas jag få fram.
Dennis bleka ansikte börjar få tillbaka lite av sin färg, och han räcker mig min hand och drar upp mig på benen. Sedan säger han:
“ Jag vet inte. Jag hade liksom fullt upp med att försöka väcka dig. “ Han ler lite.
“Men vad hände egentligen? Såg du något? “
Jag kniper ihop ögonen i ett försök att minnas.
“Mörker, en svart labyrint och… Ensamhet. “
Dennis ser fundersam ut.
“Du är inte släkt med någon siare va?”
“Jag tror inte det… “
Att det var någon slags syn är jag tveksam till- Jag är rätt säker på att någons framtid skulle bestå av en labyrint.
“Jag tror inte att det var någon syn. Jag kan ju knappast få ut något av det, eller hur?”
Dennis ler.
“Trelawney skulle förmodligen ha impluderat av upphetsning om det hänt henne.”
Jag flinar också.
“Tycker du att jag ska starta en egen version av DA, fast där jag lär ut spådomskonst? “
Dennis börjar skratta, men lyckas klämma fram:
“Ja, en grupp mot Trelawney: FA; Firenzes arme.”
Jag börjar också skratta; “Och vad skulle jag lära ut där? “
Dennis härmar Trelawneys röst av någon obestämd anledning (var det inte henne vi skulle motverka?), och sätter igång:
“ Ni delar upp er i par… Ser ni popcornen, och knallkorten? Ni ska lägga er på golvet och börja spela samtidigt som ni kastar popcorn i varandras munnar. Om ni har det inre ögats gåva så kommer ni att hamna i trans.”
Jag ramlar ner på golvet och skrattar så att tårarna sprutar. Dennis tittar på mig och skakar på huvudet på ett sätt som visar att allt mitt hopp är ute. Sedan börjar han också skratta.
När vi skrattat färdigt fortsätter vi att spela.
Mitt ledarskap försvinner på något oförståeligt sätt, vilket Dennis okänsligt påpekar.
Fem minuter senare tjuter han:
“Jag vann!! Jag vaaaaaaann!!!!!”
Jag ger honom en mördande blick, kastar alla mina kort på honom och skriker:
“ Jag kräver dopingtest!”
Dennis skrattar elakt;
“Är du en så dålig förlorare?”
“Jag är ingen förlorare jäkla Gryffindorare!!!! “
Dennis skrattar ännu elakare:
“Nähe, och vad kallas det när man spelar spel, och den andra vinner.”
Jag blänger på honom.
“Igen.”
Han knäcker händerna, och ger mig en trotsig blick.
“Okej.”
Vi spelar under tystnad, och när vi kommer fram till “finalen” så står det jämt.
“PANG!“ Mitt kort smäller i händerna på mig.
Jag blänger på Dennis, som ler överlägset.
För att slippa känna nederlaget tar jag fram Galleonjakten som går ut på att man ska slå rätt tal på tärningen. Anledningen till att jag vill spela det är att jag har en fusktärning från Zonkos, som slår exakt det man vill att den ska slå.
Jag tar fram tärningsburken och ser till att nappa åt mig fudktärningen. Dennis tar också en, dock en vanlig som är helt slumpartad.
“Jag börjar.”
“Nej vi slår om det! “ Protesterar jag. “Högst tal vinner.
Jag skakar tärningen samtidigt som jag tänker “sex, sex, sex!” Och japp en sexa. Mot Dennis tvåa.
Sedan börjar jag, jag ska få en femma, och det får jag.
Efter en stor vinst kommer pappa in och säger att vi ska släcka.
Vi släcker lamporna och lägger oss i sängarna, men vi startar en viskande konversation om när jag typ svimmade.
“Du måste berätta det för någon.”
“Nej, alla skulle bara tro att jag var galen. Förresten kanske jag bara somnade och drömde en mardröm.”
“Nej det gjorde du inte.” Säger Dennis ivrigt. “Du föll i trans!”
Jag suckar, men säger inget, för jag vet att det han säger är sant.
4 mar, 2019 17:52
|
Liv08
Elev
|
Spännande och mystiskt Kapitel
Du är fin som du är!!! <3 kom ihåg det!!!
4 mar, 2019 18:23
|
Avis Fortunae
Elev
|
4 mar, 2019 18:28
|
Pride Potter
Elev
|
4 mar, 2019 19:39
|
Borttagen
|
Jag vet att jag säger det här varje gång, men verkligen TACK för att ni läser!!
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kapitel 6
Dennis vaknar tidigt. Outhärdligt tidigt. Jag menar folk brukar säga att jag vaknar tidigt när jag vaknar vid sju. Dennis vaknar vid fem. Och han är inte typen som väntar på att andra ska vakna.
“Irma, Irma, VAKNA”
“Jag ÄR vaken! “ Fräser jag.
Dennis drar upp min rullgardin, så att morgonljusets bländande strålar letar sig in i mina ögon.
Tre minuter senare sitter vi vid frukostbordet och äter brända rostmackor med marmelad och dricker te.
“Förresten” Säger Dennis, med en röst som om han just kommit på något. “ Varför är du inlåst här?”
Jag skrattar lite glädjelöst. “ Du menar varför jag är beskyddad?”
Dennis ser ut som ett frågetecken, han skulle typ kunna illustrera det i ordböckerna.
“ Va?! Du tycker väl ändå inte om att vara inlåst!?”
Jag börjar skratta, han måste verkligen lära sig förstå ironi.
“Lika mycket som jag gillar trolldomshistoria.”
Det hjälpte tydligen inte, Dennis ser om möjligt ännu mer förvirrad ut.
“Inte alls, med andra ord.”
“Nähä...Men varför är du inlåst?”
“Bellatrix.” När jag uttalar det namnet hoppar Dennis till, och tittar sig vilt omkring.
“ Vart då!?”
“ Inte här dumskalle. Men hon vill döda mig, så jag måste vara här.
Dennis får den där ivriga blicken som han får när han tycker något är coolt (varför det här nu skulle vara det) och säger: “Varför det? Är det för att Nymphadora är auror, men varför är du inlåst i sådana fall?”
“Nej det är inte därför. Det är för att Bellatrix är min moster och…” Längre hinner jag inte komma för Dennis sprutar ut allt han har i munnen rätt i mitt ansikte.
“Är… Ni…Släkt? Han ser vettskrämd ut.
“Ja,. men det betyder inte att vi är bästisar eller något. Som jag sa vill hon mörda mig, och det är just för att vi är släkt.
“Men.. Men.. Colin säger att hon är lika mäktig som Du-Vet-Vem.” Det sista viskar han, som om han är rädd för att någon ska höra honom.
“Hon är en idiot, precis som Voldermort.”
“Säg inte hans namn! “ Piper Dennis.
“Men kom igen.” Stönar jag. “Han kan ju knappast höra dig här.”
“Mörkrets herre har ögon och öron överallt…” Säger han med mystisk röst.
“Iallafall så vill hon mörda mig, Dora och mamma. Men tydligen så är det någon oskriven regel som går ut på att medlemmar av Fenixorden inte behöver något så kallat skydd. “
Dennis gapar. “Menar du… “ Säger han långsamt. “... Att du måste sitta fast här men inte din storasyster? “
“Korrekt.”
Dennis blir tyst en stund, det ser ut som om. han funderar. Efter en stund säger han iallafall: “Men du… Det är rätt coolt att hon är en auror… Tror du att du skulle kunna fixa en autograf? “
Jag slår mig uppgivet i ansiktet. Det är det här som är felet med Dennis. Han och hans storebror har någon slags fanclub, och de samlar på autografer från “coola” personer.
“Jag kan, men jag vill inte.”
Dennis ser besviken ut.
“Kom nu.” Säger jag och drar upp honom ur stolen. “ Jag vet vad vi ska göra.”
“Är du säker på att det här är säkert?”
“Jadå:” Ljuger jag.
Vi har byggt en maskin som är till för att hissa upp folk i taket med hjälp av plankor, nät, rep och trolltejp. Det ser inte ett dugg säkert ut.
“Okej, då börjar jag hissa upp dig!” Säger jag glatt, så att Dennis inte ska bli allt för nervös.
Och så börjar jag hissa. Det går sakta och bygget knakar, men det håller.
När Dennis väl är nere, är det min tur. Jag är inte särskilt nervös, eftersom den höll för Dennis. Och ja, det lyckas.
“ Vi testar att hissa upp oss själva, när båda två sitter på den!”
Vi har hissat upp och ner varandra, och är nu redo för en större utmaning.
Jag borde förstått att det aldrig skulle gå att hissa upp två stycken. Hela maskinen brakade ihop när vi var halvvägs. En och en halv meter låter kanske inte så långt, men nu kan jag komma med den stora nyheten att fall blir tre gånger så långa om man faller tillsammans med 30 kilo plankor. Mamma kom inspringande med trollstaven i hand, hon trodde tydligen att vi hade blivit attackerade av någon.
Sju dagar har gått. Imorgon ska Dennis åka hem. Jag vrider och vänder på mig i sängen, utan att kunna sova. Jag kan inte stå ut med tanken att Dennis ska åka imorgon.
Jag faller genom mörkret igen. Ensamheten är är så stark att det känns som om jag ska dö. Det är en annan känsla där också. Ånger. Alla de jag mördats röster hörs i bakgrunden, och alla de vars familjemedlemmar och vänner jag mördat. Smärtan håller på att förtära mig helt.
Plötsligt rycks jag ut ifrån….Drömmen.
“ Det hände igen, eller hur?” Dennis ser panikslagen ut. “ Du föll i trans… eller vad det nu var.”
Jag nickar, samtidigt som jag kippar efter andan.
“Du måste berätta det för dina föräldrar, det kan vara farligt.”
Jag skakar på huvudet. “Nej. De skulle bara bli oroliga, och ta med mig till Sankt mungos. Och det är det sista jag behöver.”
“Men du måste berätta det för någon. Det måste finnas någon du kan berätta det för, Nymphadora kanske?
Jag funderar, ja Dora skulle jag kanske kunna berätta det för.
6 mar, 2019 18:19
|
Avis Fortunae
Elev
|
Haha stackars Irma när Dennis vaknar fem på morgonen! Dennis är så rolig och lik sin bror från böckerna.
Jag slår mig uppgivet i ansiktet. Det är det här som är felet med Dennis. Han och hans storebror har någon slags fanclub, och de samlar på autografer från “coola” personer.
De här med transen är mystiskt. Fick känslan av att det kunde vara Bellatrix dröm. Hoppas hon vågar berätta för Dora - vad är det som händer henne?
Läs gärna min fanfiction Borgen (sjunde året)!
https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51992&page=1#p4541123
6 mar, 2019 19:21
|
Liv08
Elev
|
Haha Dennis är som jag, vaknar kl 05:00
Superbra kapitel!
Du är fin som du är!!! <3 kom ihåg det!!!
7 mar, 2019 06:29
|
Elzyii
Elev
|
Jag bevakar! Gillar starkt den här storyn. Väldigt intressant karaktär, Irma. Alltid gillat Tonks så det ska bli riktigt intressant att få läsa om hennes lillasyster. Det känns som att Irma alltid funnits med i storyn
Läs gärna min ff:n om Draco <3 Läser gärna din som gengäld, och för att jag älskar att läsa!
https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51873
8 mar, 2019 15:10
|
Pride Potter
Elev
|
9 mar, 2019 12:14
|
Borttagen
|
Jag har bestämt mig att jag ska lägga ut ett kapitel. Varje tistag nu 
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kapitel 7
Suck. Dennis har åkt och jag sitter ensam och petar på en t-shirt med stortån. Pappa kommer in i rummet och ler lite förstående.
“ Kom igen nu Irma, det är ju bara… ehh lite mer än en månad kvar tills skolan börjar.”
“...Och tills dess är jag fångad på ett ställe värre än Azkaban.” Säger jag dramatiskt.
Pappa skrattar till; “ Min lilla tjej.”
“Dementor!” Fräser jag.
“Jaaaaag haaaaaaar tråååååååååååååkiiiiiiigt!” Gnäller jag. Jag har ingen aning om vad det ska vara bra för, men det känns bra att andra får veta hur hemskt jag har det.
Jag väntar på ett svar men får inget.
“Jag har tråkigt!!!! “ Ryter jag.
“Ja vi hör det, och vad tycker du att vi ska göra åt det!? “ Ropar mamma tillbaka.
Jag blir tyst, sånt här hatar jag; jag vill tycka synd om mig själv, men mamma kommer med irriterande frågor jag inte kan svara på.
“Sluta” Stönar jag till svar. “Det är synd om mig! “
Tre dagar har gått. Exakt 39 dagar kvar tills skolan börjar, och exakt 8 dagar tills jag får träffa Luna. På något sätt har jag lyckats överleva fem dagar utan att ha blivit galen. Jag kom på igår att det inte hjälper att ligga på golvet och tycka synd om mig själv. Så idag har jag bestämt mig för att ha kul. Jag bestämmer mig för att explosioner är kul, och går in i köket för att se om vi har något roligt där.
“Pang!! “ Jag hoppar förskräckt men imponerat bakåt. Mamma och pappa kommer inspringande i rummet med trollstavarna framme. De stannar upp när de ser att det bara är jag, men pekar båda på mig med sina stavar.
“Vilken form tog Nymphadoras förra patronus?”
“Eehhh…” Det tar några sekunder innan jag förstår att de misstänker att jag är en dödsätare.
“En fälthare.” Svarar jag då, och tillägger: “Det är okej, jag har bara experimenterat lite.”
De pustar ut. “ Du skrämmer livet ur oss.” Säger mamma.
“Vad har du blandat?“ Frågar pappa intresserat.
“Ehhh….. Jag vet inte riktigt… tog av det som såg explosivt ut.”
I exakt två dagar har jag lyckats underhålla mig själv. Men nu orkar jag inte försöka ha kul längre.
Jag går in till mamma och pappa. “Suuuuuck” Förkunnar jag.
“Gå härifrån..” Muttrar pappa.
“Nej, det tänker jag inte.” Säger jag och tänder lampan.
“Gå nu, vet du vad klockan är?”
“En rund sak som säger Tick Tack.”
Pappa kastar en kudde på mig. Jag kastar tillbaka den.
“Snälla.” Ber mamma.
“Ett snälla hjälper… ALDRIG.”
“Vad är det med dig?”
“Jag sa ju det; Suck.”
Jag går, de här människorna går ju inte att prata med.
Eftersom någon idiot på trolldomsministeriet har kommit på att minderåriga trollkarlar, häxor och ickebinära inte får utföra magi utanför skolan, så gör jag gröt på mugglarvis, så högt och bullrigt jag kan.
“Snälla Irma, kan du inte försöka vara lite tyst!” Stönar pappa trött.
“VAD DÅ JAG ÄR VÄL JÄTTE TYST. “ Säger jag så högt och tydligt jag kan, medans jag slår i köksluckorna.
“Irma.” Säger mamma varnade.
“Okej, okej! “ Säger jag och sträcker upp händerna i luften, trots att ingen kan se mig.
Jag sätter mig ner och börjar äta min gröt.
BANG!
“Det där var inte jag! “ Ropar jag snabbt, och den här gången är det faktiskt sant.
“Förlåt! “ Ropar en röst från någon som nyss kommit in i hallen. “Jag trodde inte att ni fortfarande sov. “
Jag ligger knäpptyst uppe på ett skåp, med en exakt kopia av mig i min säng (Fred och George är verkligen genier). Dora, mamma och pappa sa att de måste få prata ostört, alltså är jag tvungen att tjuvlyssna på de.
“... Och ni är säkra på att hon inte tjuvlyssnar? “ Frågar mamma.
“Jadå, hon ligger i sin säng.” (Nästa gång jag träffar Weasleytvillingarna måste jag verkligen tacka de.)
“Vad var det du ville berätta?” Frågar pappa och tittar på Dora.
Och hon börjar berätta. Enligt vad jag förstår ska de, det vill säga Fenixorden, ta med Harry till Kråkboet, och för att undvika dödsätarna ska sex av de förvandla sig till Harrysar genom polyjuiceelixir. Alla Harrysar ska till varsitt säkert ställe och själva Harry-Harry ska hit. Det kräver tydligen en massa säkerhetsåtgärder, och blablabla.
När de äntligen pratat klart om säkerhetsåtgärder så smyger jag i säng.
“Allt var ditt fel…” Väser en röst i bakgrunden.
Jag försöker säga emot, men vet att rösten har rätt.
“Allt, allt, allt, allt!! “
Ett skrik letar sig ut ur min mun, och någon väcker mig.
“Hjälp!” Min röst är låg, men jag lyckas ändå skrika.
“Ta det lugnt, ta det lugnt” Dora sitter på min sängkant.
“Vad hände?”
En stund överväger jag att ljuga, men sedan kommer allt på en gång.
“Vad är det som händer med mig? “ Snyftar jag, när jag berättat allt.
“Vad händer med mig Dora? “
“Jag vet inte. “ Säger hon lite för snabbt.
“Har jag mördat någon? “
“Det är klart att du inte har.” Den här gången är rösten säker.
“Men är det farligt? “
“Knappast.” Men hennes ögon är livrädda.
12 mar, 2019 20:43
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen