Kille hjärta kille [Wolfstar]

Ja, Lily är världens finaste vän. Och tack för berömmet! ♥ Nog är det Sirius som betraktar Remus... Eller? Avslöjar inget.

Eller hur! De skulle bli världens gulligaste par.

Taaack! ♥


Jaha, då kommer vi med ännu ett nytt kapitel här då. Ha en trevlig lässtund (förlåt för att kapitlet blev så kort)...
---
Kapitel 10 - Sirius
Han blåste ut en rökmoln just som James kom in i rummet. James quidditchträning hade tydligen slutat nu.
“Du borde sluta med det där”, muttrade han nu.
Sirius flinade.
“Men det var egentligen inte det jag ville prata om”, sa James.
“Vad ville du prata om?” frågade Sirius.
“Remus.”
“Va?”
“Ja… För jag vet att det är något.”
“Nej, det är inget.”
“Sirius, blickarna. Och Amortenian.”
“Ett: det finns inga blickar. Två: Du vet inte om jag kände lukten av Remus.”
“Vem annan finns det som du gillar som brukar ha stickade tröjor?”
“Du. Peter.”
“Men chokladen då. Man ser aldrig Remus utan choklad!.”
“Det gör man visst det, och du vill bara ha rätt.”
“Men ändå, erkänn nu!”
Sirius blåste ut ett rökmoln igen. Det hade hunnit skingrats innan han sa:
“Fan.”
“Yes!”
Sirius fimpade ciggen.
“Okej, nu har jag erkänt. Men kom inte och påstå att han gillar mig.”
“Jo, jag måste. Det är sant!”
“Nej, det är det inte. Hur som helst, så får du inte berätta för honom”, sa Sirius allvarligt.
“Om du lovar att berätta för honom”, flinade James.
“Okej. Jag lovar.”
“Bra.”
James bytte om, och så gick dem tillsammans ner till Remus och Peter.
---
Ja, förlåt igen för "längden"(om man nu kan kalla det längd).

Superbra! Det kan vara effektfullt med korta kapitel, speciellt vid en ganska avgörande dialog som den här. Jag bara älskar inledningsmeningen och alla deras repliker!

En liten grej:
“Nej, det är det inte.”
“Hur som helst, så får du inte berätta för honom”, sa Sirius allvarligt.

Visst är det Sirius som säger båda replikerna?

“Nej, det är det inte. Hur som helst, så får du inte berätta för honom”, sa Sirius allvarligt.

Jag gillar verkligen hur James agerar och att han vill att Sirius ska berätta. Och så fick jag en tanke: Hur hade det blivit att ta bort de tre sista raderna, tror du? Mer cliffhanger-aktigt?

Kort kan vara bra, som sagt! Speciellt när någon skriver så bra som du ♥

Jag älskade kapitlet, även om det var kort, för det händer så mycket i det.

Så Sirius ska äntligen berätta för Remus eller tvärt om.
Spänningen är olidlig

JA! Jag postar ett kapitel, efter en lååååång(hundra år senare)åååååång väntedtid. Jag tar mig också tid att svara på era kommentarer.

Avis Fortunae: Tack! Ja, korta kapitel är lika bra som långa kapitel, bara det hinner hända något.

Tack för den lilla påminnelsen, det är fixat.

Ja, James är en så bra vän! Jag valde att ha med dem tre sista ändå, men jag ska tänka på det i framtiden.

Calico Katt: Tack för din fina respons!

Nu får ni läsa kapitlet, som är ett lite längre ett. Njut!
---
Kapitel 11 - Remus
Till slut blev det Den stora dagen, som James kallade den.
“Idag kommer jag att gå ut med Lily Evans och allt kommer vara perfekt”, sjöng han när de kom in i stora salen.
“Jaja”, sa Sirius. “Men du kan väl sluta få mina öron att blöda?”
“Visst visst”, flinade James medan Remus och Peter tjöt av skratt.
De satte sig ner och började äta. Remus upptäckte inte själv att han satt och stirrade på Sirius, förrän Sirius sa:
“Öh… Måntand?”
“V-va?” Remus blinkade några gånger.
“Hur är det?” frågade Sirius.
“Jag är trött, bara”, ljög Remus.
“Vill du hoppa över Hogsmeade?”
“Nej, det är lugnt.”
“Säker?”
“Du låter som Lily.”
“Där kommer hon förresten”, väste James upphetsat.
Hans hand flög upp mot håret, och Remus förstod vad han automatisk skulle göra och gav James en sträng blick. James räddade det med att vinka.
“Jag måste sluta med det där”, stönade James.
“Lycka till”, sa Remus.
De åt upp frukosten och gick sedan ut ur stora salen.

Till slut var de alltså på väg till Hogsmeade. James gick iväg tillsammans med Lily. Peter stannade kvar i slottet för att bli klar med en läxa.
“Så, vart vill du gå?” frågade Sirius.
“Jag vet inte, Zonkos kanske”, svarade Remus och ryckte på axlarna.
Sirius nickade, och så gick de mot Zonkos. Remus följde med Sirius runt i butiken, men han kollade inte på några skämtartiklar. Han kollade på Sirius. Denne köpte något som Remus inte heller kollade på, och så gick de ut.
“Måntand”, sa Sirius plötsligt och pekade.
Remus tittade vart han pekade och fick syn på James, som försvann in på Madam Puddifoot’s efter Lily. Madam Puddifoot’s.
“Men snälla”, sa Remus och himlade med ögonen. “James måste börja driva med sig själv efter det här. Han driver ju med alla som fikar där!”
Sirius flinade. “Var ska vi nu?”
“Bestäm du.”
“Tre kvastar”, sa Sirius snabbt.
“Okej.”
De gick in på Tre kvastar. Sirius gick för att beställa åt dem medan Remus valde ett bord vid fönstret. Efter några minuter kom en Sirius och ställde ner honungsöl åt dem på bordet.
“Varsågod”, sa han glatt.
“Tack”, sa Remus.
Remus drack en klunk av sin honungsöl medan han betraktade gästerna.
“Du har inte hund, Remus”, sa Sirius plötsligt.
“Nej”, erkände Remus.
“Och röken?” frågade Sirius.
“Choklad då?” kontrade han.
“Bra försök”, sa Sirius.
“Tack”, sa Remus.
“Men hund, Remus, hund”, sa Sirius. “Var kom den ifrån?”
“Jag… jag vet inte”, ljög Remus.
Sirius höjde på ögonbrynen. “Säkert?”
“Nej”, suckade Remus.
“Vem var det från?” frågade Sirius.
“Dig.”
---
Hoppas ni gillade detta kapitel.

"Du har inte hund, Remus”, sa Sirius plötsligt.
“Nej”, erkände Remus.
“Och röken?” frågade Sirius.
“Choklad då?” konstrade han.
“Bra försök”, sa Sirius.
“Tack”, sa Remus.
“Men hund, Remus, hund”, sa Sirius. “Var kom den ifrån?”
“Jag… jag vet inte”, ljög Remus.
Sirius höjde på ögonbrynen. “Säkert?”

Oooh I love it! Det slår sådana gnistor om dem! Alltså, jag vill bara att det ska hända något! ♥♥♥

Hehe, James gick in på Puddifoot's Ja, nu får han driva med sig själv ...

Kolla på det lilla s:et, tror det heter kontrade. Snyggt ordval förresten, tror jag ska sno det till egna dialoger

Längtar till nästa!

Har läst, bevakar och har en heldel uttryck jag älskar! Dessa är absolut underbara!

“Ska jag fråga henne? Eller blir hon ännu mer irriterad?” frågade han dem gång på gång.

“Mr Lupin?”
“Hund, rök, parfym”, sa Remus.
Sirius stelnade till.
“Hund?” upprepade Snigelhorn.
Fullkomligt njuter när jag läser detta, så roande att det är Snigelhorn som frågar, för det ger verkligen känslan av att alla i rummet undrar vad tusan som händer ♥

“Men chokladen då. Man ser aldrig Remus utan choklad!.”
“Det gör man visst det, och du vill bara ha rätt.”

“Men snälla”, sa Remus och himlade med ögonen. “James måste börja driva med sig själv efter det här. Han driver ju med alla som fikar där!”
Säger så mycket om deras relation, minnen och James kärlek för Lily i en mening. 10/10

“Du har inte hund, Remus”, sa Sirius plötsligt.
“Nej”, erkände Remus.
“Och röken?” frågade Sirius.
“Choklad då?” konstrade han.
“Bra försök”, sa Sirius.
“Tack”, sa Remus.
“Men hund, Remus, hund”, sa Sirius. “Var kom den ifrån?”
Denna konversationen är fantastiskt slagfärdig och humoristisk samtidigt som dem kommer så fort frammåt i handlingen!

Ett uttryck som jag dock inte förstod, vad är det han är påväg att göra innan han ändrar sig?
“Där kommer hon förresten”, väste James upphetsat.
Hans hand flög upp, och Remus förstod vad han automatisk skulle göra och gav James en sträng blick. James räddade det med att vinka.

Hej ny läsare har läst det senaste kapitlet och det verkar Hjättebra ♥.