En värld utan Voldemort

Läser jag in för mycket i det här nu, eller kan det vara så att Zeila är lite intresserad av Ron? Tänker på att hon skrev dit sitt namn på brevet till honom och att hon gick fram och pratade med dem på stationen (vilket de verkade finna lite oväntat). Ja, vi får se!

Kika om du vill på denna mening:

Lily svängde med trollspöt så att middagen, rester från vckan, just som Harry kom in i rummet.

Nu blir det spännande, som sagt, att få se vad som händer på Hogwarts!

Jaa, Avis Fortunae... När du säger det så. Har inte riktigt kommit på vem som ska bli tillsammans med vem, men jag vet inte om Zeila är intresserad av Ron. Vi får se!

Kapitel 6 - Hogwarts Expressen
Zeila gick genom tåget och kollade in i varje kupé. I den första satt Draco Malfoy, Harrys “fiende”, tillsammans med Pansy Parkinson, en flicka som såg ut som en mops i ansiktet, och Crabbe och Goyle. Zeila gick snabbt förbi efter att ha kastat en ilsken blick på de. Hon kollade in i flera kupéer, till slut hittar hon Harry, Ron och Hermione tillsammans med en sjabbig hög som måste vara Remus.
“Hej”, sa Zeila.
Harry, Ron och Hermione slutade prata och tittade på henne. “Hej”, sa de. “Stick iväg”, tillade Harry.
Zeila blängde på honom, men gick sedan vidare. När hon tittade in i en av kupéerna såg hon en pojke med ljusbrunt hår teckna åt henne att komma. Bredvid honom satt en pojke med runt ansikte och mörkbrunt hår.
Hon klev osäkert in i kupén och satte sig mittemot pojken med mörkbrunt hår.
“Jag heter Charlie Longbottom”, sa han.
“Och jag heter Cody Horn”, sa pojken med ljusbrunt hår.
“Jag heter Zeila Potter”, sa Zeila.
“Potter…”, sa Cody och såg fundersam ut. “Jag har hört det förut. Potter… Potter…”, upprepade han. “James Potter?”
“Det är min pappa”, sa Zeila.
“James Potter, som i nya-jagaren-i-Chudley-Cannons-James Potter?” sa Cody.
“Precis, James Potter som i nya-jagaren-i-Chudley-Cannons-James Potter”, sa Zeila.
“Wow, vad coolt!” sa Cody.
“Min storebror, Neville…”, började Charlie.
“Min storebror känner Neville”, avbröt Zeila. Charlie blängde på henne. “Förlåt”, sa hon tyst.
“Det gör inget”, sa Charlie och log snett. “Men i alla fall, Neville har berättat om Harry Potter.” Zeila öppnade munnen. “Jag vet att det är din storebror.” Zeila stängde munnen. “Han är ju sökare för Gryffindor”, fortsatte Charlie. “Han är tydligen jättebra, enligt Neville. Vann Quidditch-pokalen åt de förra året.”
“Jaa”, sa Zeila dröjande.
“Hur känns det att ha en känd pappa?” frågade Cody.
“Inte så märkvärdigt”, sa Zeila och ryckte på axlarna. “Som vanligt, antar jag. Eller nej, inte riktigt. En gång när vi var i Diagongränden när Harry skulle börja på Hogwarts så kom någon och bad om pappas autograf.”
“Tror du att du kan fixa hans autograf?” frågade Cody och Charlie.
“Visst”, sa Zeila. Hon var på vippen att fråga om de bara ville vara vänner med henne för att hennes pappa var känd, men hejdade sig i sista sekunden. Som om han kunde läsa hennes tankar sa Charlie:
“Vi vill inte bara vara vänner med dig för att du har en känd pappa, när jag vinkade in dig visste jag ju inte vem du var.”
“Näää…”, sa Zeila.
Plötsligt kom Harry springandes genom gången, tätt följd av Ron, och man kunde höra Hermione ropa:
“Men gud vad löjliga ni är, kom tillbaka nu!”
Och sedan hördes Remus röst:
“Harry, Ron, Hermione har rätt! Kom tillbaka, annars skriver jag till Molly och Lily!
“Jag håller med Hermione och Remu… professor Lupin, menar jag, de är ju jättelöjliga”, sa Zeila irriterat precis när Harry och Ron kom gåendes. Hon öppnade kupédörren. “Kan ni sluta bete er som att ni är tre år?” sa hon argt till Harry och Ron.
De bara flinade. Precis när de skulle gå stannade Ron plötsligt och flinade ännu mer.
“Du lovade att du skulle ha en annorlunda hårfärg”, sa han i anklagande ton.
“Jag lovade inget”, sa Zeila. “Men okej då.” Hon knep ihop ögonen och ansträngde sig. Rosa, rosa, rosa! När hon öppnade ögonen hade hon rosa hår.
“Snyggt”, sa Harry och Ron och gick vidare.
Zeila satte sig ner igen och tittade på Cody och Charlie. De stirrade båda på henne.
“Är du en Metaformagus?!” sa de.
“Öh… ja”, sa Zeila.
“Coolt”, sa Charlie.
De fortsatte prata ända tills häxan med godisvagnen kom och avbröt dem.
“Vill ni ha något från vagnen, barn?” sa hon.
“Hmm… alla chokladgrodor ni har”, sa Cody och flinade.
Han betalade chokladgrodorna och delade upp dem bland honom och sina vänner. Zeila sa ett snabbt tack och öppnade en av sina. Hon åt snabbt upp grodan och kollade på kortet.
“Jag fick Dumbledore”, sa hon. “Fast jag har redan tolv av honom. Vill någon ha?”
“Jag har inga kort, för min mamma vill inte att jag ska äta något godis”, muttrade Cody. Zeila räckte sitt kort till honom. “Tack”, sa han och sken upp.
“Varsågod”, sa Zeila glatt.
De fortsatte byta chokladgrodekort och prata ändå tills Charlie kom på att de borde sätta på sig klädnaden. De gjorde det snabbt, och precis när de blev klara saktade tåget ner.
Nu är jag äntligen framme, tänkte Zeila. Snart kommer jag vara på Hogwarts!

Sjätte kapitlet mitt i matchen mellan Sverige och England. Vad tycker ni? Nu har ju Zeila träffat några roliga killar att bli vän med

Just det ja ... fotbollen ... Det blev quidditch istället, genom läsningen av detta kapitel Det är lite kul att det är Harrys pappa som är känd i denna berättelse, snarare än Harry själv. Så känd att killarna ville ha en autograf
Gillar Charlie och Cody, hoppas det kommer mer om dem!
När det gäller Ron, skulle hon inte få det lätt med sin storebrorsa ...

Toppen!

Super bra! Jätte intressant!

Ni kommer hata mig nu, men känner att den här fanficen är lite tråkig... Den går väldigt långsamt osv, plus att en ny fanfic har börjat gro i mitt huvud.

Så jag ska sluta skriva på den här.

Om någon vill får hen gärna ta över denna. Uggla mig, men kom ihåg vad den egentligen handlar om osv. Plus namn! Skriver om du får fortsätta.

Kram på er ♥

Sådär kan det bli ibland med inspirationen. Även när det är en bra berättelse, som den här. Det är nog en del av att vara en skrivande person ... Tack för läsningen och hoppas att det blir en fortsättning på något sätt!