Olympens skatter Pj/Hoo
Forum > Fanfiction > Andra fandoms > Olympens skatter Pj/Hoo
Användare | Inlägg |
---|---|
Linn Lumos
Elev |
11 feb, 2017 19:32 |
LunaLovegood123
Elev |
Super
12 feb, 2017 00:48 |
Linn Lumos
Elev |
12 feb, 2017 07:45 |
Hermione05Granger
Elev |
14 feb, 2017 15:20 |
Linn Lumos
Elev |
kapitel 3
Jag hittade ett vindskydd inne i skogen där jag kunde stanna över natten.Det var ganska sent så jag kröp ner i min sovsäck direkt och somnade. Jag sov oroligt den natten och drömde mardrömmar om mamma. Jag vaknade tidigt på morgonen för att jag var rädd. Jag tog upp mobilen och slog mammas nummer. Det gick några singnaler och tillslut svarade någon. -Ja hej du har kommit till doktor Jackson sa rösten i telefonen. Vad kan jag hjälpa dig med. -Äh det är är min mammas nummer sa jag oroligt. -Är du Jennifer Sarches, dotter till Laura Sarches? frågade doktorn. Ja det stämmer sa jag. Har det hänt henne något? Det blev tyst en stund i luren. -Jag är ledsen men din mamma och mormor har hittats mördade i en taxi på väg hem sa doktorn försiktigt. det tog en stund innan jag hade fattat vad som hänt. Jag la på luren och stirrade rakt ut i luften medans tårarna rann ner för mina kinder. Min enda familj var död. Jag packade ihop mina grejor och började gå in i skogen. jag hade ingen aning om vart jag skulle men jag gick i alla fall. Jag gick hela dagen och när det blev sent skulle jag hitta en trygg plats för natten. Då såg jag helt plötsligt ett svagt ljus. Det lyste lite längre fram i skogen. Jag smög mot ljuset och gömde mig bakom en buske nära ljuset. Jag kollade fram bakom busken och såg en flicka sitta vid en läger eld. Flickan såg ut att var som jag i ålder ungefär, hon hade regnbågs skimrande hår och klarblåa ögon. Hon var jättesöt. -Kom fram bakom busken sa flickan plötsligt. Jag blev rädd men klev fram. Jag hälsade på tjejen som hette Mira och hon bad mig att sätt mig ner. Det gjorde jag gärna. Mina ben var döda kändes det som. -Du är en halvgud sa Mira, precis som jag. Jag vet att det finns ett läger för sådana som oss. Jag vet var det ligger och jag ska ta mig dit. Vill du följa med? Jag tänkte efter en stund och sa till slut ja. Var skulle jag annars ta vägen. Jag märkte att hon blev glad över mitt svar. Jag var trött så jag gick och la mig direkt. Innan jag skulle somna kände jag en känsla som jag aldrig hade känt förut. Glädje men ändå inte. Jag visste vad det var. Det var kärlek. Jag var kär. vad tycker ni? 22 feb, 2017 08:51 |
boknörd_
Elev |
22 feb, 2017 08:53 |
Linn Lumos
Elev |
22 feb, 2017 08:54 |
Lollo16
Elev |
22 feb, 2017 09:48 |
Hermione05Granger
Elev |
22 feb, 2017 10:22 |
Borttagen
|
AWATARTYAZHANG!
22 feb, 2017 10:46 |
Du får inte svara på den här tråden.