Sirius Blacks dotter

MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kapitel 7:

" Hej." Jag tittade försiktigt upp.
" Vad vill du?" Personen suckade och sjönk ner bredvid mig.
" Förlåt för allt Quinn." Jag tittade på personen med höjt ögonbryn.
" Ska jag bara förlåta dig? När du lät Zabini förhäxa mig?" mina ögon blixtrade och Draco backade försiktigt några steg bakåt.
" Förlåt Quinn. Förlåt så jätte mycket. Det är pappas fel." Jag tittade på Draco. Hans bleka hy såg ännu blekare ut i solljuset. " Jag ville inte ignorera dig. Men pappa sa att jag var tvungen. Du vet hur min pappa är." Jag nickade sakta utan att titta på Draco. " Trivs du i Gryffindor?" Frågade Draco försiktigt. Jag nickade till svar. " Då är jag glad för din skull." Jag tittade förvånat på Draco.
" Ursäkta vad sa du?" Han flinade.
" Då är jag glad för din skull." Jag tittade chockat på honom.
" Är du samma Draco Malfoy jag känner?" Han flinade och boxade till mig på armen. Jag kunde inte hålla mig för skratt längre. Jag slängde huvudet bakåt och skrattade så jag föll omkull. Och då skrattade vi ännu mer.
" Jag har saknat dig Quinn." Draco log mot mig.
" Jag har saknat dig med Draco."

GEORGE:
Blodet frös till is i Georges ådror när han hörde Quinn säga att hon har saknat Malfoy. Han visste inte att de hade något på gång eller ens hade haft något. Men George svalde sina känslor. Malfoy och Black är två familjer som ofta umgicks. George fattade det. Han suckade för sig själv och vände sig om. Hans enda tanke var att hitta Quinn. Nu ångrade han det rejält. Han började gå tillbaka mot slottet. Axlarna var ihop sjunkna och han tittade ner i marken. Med tårar i ögonen. George har aldrig känt såhär. Okej, han är bara 12 år gammal men endå. Det var en stark känsla som brann inne i hans kropp. Han snabbade på sina steg och rusade förbi alla upp till sovsalen. Där slängde han sig på sängen.
" Vill du prata om det brorsan?" George log snett. Fred och George kunde känna när den andra mådde dåligt. Det har alltid varit så.
" Quinn sa att hon saknade Malfoy." Fred tittade på sin bror med höjt ögonbryn.
" Du borde ha fattat att de har umgåtts?" George nickade sakta och tittade anklagat på sin bror.
" Men det där hjälper inte." Fred tittade ner i golvet med ånger i ögonen.
" Förlåt." George reste sig snabbt upp.
" Förlåt själv brorsan." Han gav sin tvilling en kram. Det var inte Fred han var arg på. Det var sig själv.

QUINN:
Draco gick tillbaka till slottet. Ifall Zabini eller Parkinson börjat leta efter honom. jag tittade ut över sjön och log för mig själv. Draco saknade mig, Mione var min vän. Samt George och Fred. Men även Neville. En ny kille jag nyss träffat. Jag kollade klockan och reste mig upp. Klockan var snart halv 8 och utegångsförbudet inträdde snart. Jag började gå mot slottet. Solen gick sakta ner och himlen lyste i en fantastisk röd färg. Jag klev in i slottet och upp för alla trappor till sjunde våningen och gick till poträttet av den tjocka damen.
" lösenord?" Den tjocka damen log.
" Wimmeldong." Hon log och porträttet svängde upp så jag kunde kliva in i sällskapsrummet. Jag gick direkt upp till sovsalen och kröp ner i sängen. Jag kände direkt hur sömnen föll över mig och jag somnade snabbt.

Mer?

Mer!!!!!!!!!!!!! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

MMMMMMMMMMEEEEEEEEEEEEERRRRRRRRRR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kapitel 8:

" Quinn, vakna, du har fått brev." mione skakade mig försiktigt. Jag öppnade ögonen och satte mig upp.
" Från vem?" Mione snurrade på brevet.
" Ingen aning." Hon gav mig det och drog för gardinerna igen för att ge ge mig ensamtid. Jag öppnade snabbt brevet och ett långt brev och en påse med pengar föll ur.

" Kära Quinn,
Jag vet att detta är första gången jag skriver till dig. Sen allt hände. Mamma dog, jag blev arresterad. jag har försökt skriva till dig. Men din farmor har alltid tagit och eldat upp brevet. det fick jag bekräftat när hon skrev till mig att sluta skriva till dig. Så jag väntade till du började på Hogwarts.
Jag saknar dig gumman. Du är min enda dotter, min ögonsten. Du är så vacker. Jag är en hemsk pappa som inte kunde ta hand om dig. Men jag lovar, jag har inte gjort något jag är anklagad för. Jag är oskyldigt dömd och jag ska bevisa det för dig när jag kommer ut från Azkaban. Jag letar upp dig när jag kommer ut. Vi måste prata. jag vet att det var många år sen vi träffades. men jag tänker på dig varje dag Quinn. Jag gråter varje kväll för din mamma och för dig.
Jag älskar dig gumman. Vad som än händer älskar jag dig.

Vi hörs senare. Du får gärna svara på detta brev.
Älskar dig. Puss din pappa."

Jag läste brevet 4-5 gånger. Jag kunde inte tro mina ögon. Pappa skrev till mig nu. Efter ungefär 5-6 år. Fine om det är sant att farmor eldat upp breven så kan jag inte va arg på honom. Men jag kokade inuti. Hur vågade han? Jag knycklade ihop brevet.
" Quinn är du okej?" Mione tittade försiktigt in genom gardinen.
" Det är ett brev. Från min far." Mione såg chockad ut.
" Oh." Jag nickade och hoppade upp ur sängen.
" Han är en idiot." Jag började klä på mig. Mione satte sig på min säng.
" Du kanske ska ge han en chans?" Hon bet sig i läppen och tittade på mig.
Jag ryckte på axlarna
" Jag vet inte."

MIONE:
Mione såg hur Quinn var ledsen. Men hon sa inget. För att vara snäll mot sin kompis. Hermione tog upp sin väska och följde efter Quinn ut ur sällskapsrummet och ner mot Örtläran. Flickorna gick under tystnad. Man såg på Quinn hur hennes hjärna arbetade innanför pannbenet. Mione tittade oroat på henne. Hon förstod att hon var tvungen att få Malfoy att snacka med henne.
" Malfoy." mione ställde sig framför honom.
" Vad vill smutsskallen då?" Han hånlog mot henne.
" Du måste prata med Quinn." Det fick Malfoy att lyssna. han tittade snabbt upp med oroliga ögon.
" Vad är det med henne?" Nästan viskade han.
" Hennes pappa skrev till henne idag." Mione behövde inte säga mer. Malfoy nickade.

Mer?

JAG ÄLSKAR HUR DU SKRIVER. OM DU SKRIVER EN BOK TALA OM FÖR MIG VAD DEN HETER.

PS.
LÄNGTAR TILL NÄSTA KAPITEL.

MEEEEER!

Kapitel 9: SIRIUS MINNE!

Sirius kom hem glad, efter att ha träffat James och Lilys Potter nu 6 år gamla son Harry. Han har växt upp till en fin pojk. Väldigt lik sin far. Förrutom ögonen, de är Lilys. Han log för sig själv. han låste upp dörren medans han visslade på en glad ton. Tonen dog snabbt ut av synen som mötte honom i hallen. Det första han såg var en stor blodpöl. Sirius rusade in och ropade efter sin fru. Inget svar. Det var dödstyst i huset. Sirius tittade ner i golvet och följde blodfläckarna som ledde upp för trappan. Vart är Quinn? vart är hans dotter. Han rusade upp för trapporna med gråten i halsen. Han var livrädd. Hjärtat dunkade och Sirius drog ett djupt andetag. Blixtrar och dunder for över himlen utanför. Ungefär så kände Sirius inuti kroppen.
" Lumos" Trollstaven lös upp. Han tittade sig runt i hallen. Blodfläckar överallt, trasiga möbler. Han smög in i deras sovrum. På golvet la hans fru. Ögonen var öppna, alldeles skräckslagna. Sirius föll ner på knä. Oh hans älskade fru. Sirius kramade hennes hand medans tårarna rann nedför hans kinder.
Han reste sig snabbt när han hörde tysta snyftningar från rummet brevid. Quinn. Han rusade över och försöka öppna dörren.
" Quinn, gumman. Det är pappa. Öppna dörren." Han hörde hur små tysta steg smög på dörren. Sedan hörde han ljud bakom sig. Han snor runt. Innan han hann göra något blev han lamslagen. Det sista han minns är hur vilka de än var låste upp dotterns rum och klev in. Sen blev allt svart. Sedan vaknade han upp i trollkarlskfängelset Azkaban. Anklagad för mord på 13 personer och även dömd för att förått James och Lily Potter. Han fick reda på att de var döda. Den enda som överlevde var Harry Potter. hans gudson.

Kort kapitel :p Mer?

MER!

Mer!!