Jag vill fläta samman mitt hår med ditt

Super!!

Jättebra!!!!!!!

Så bra!!! Länge sen jag faktiskt orkade följa en fanfic men den här är så bra att jag inte kan släppa den!

Hej!!
Förlåt för att jag inte lagt upp något nytt på evigheter, men har haft ganska mycket att göra ett tag nu. Här kommer äntligen något nytt!
---
Kapitel 6
Jag bestämde mig för att det var dags för en liten paus och lyfte mig ur minnessållet. Jag satte mig bredvid Lilys säng efter att ha kontrollerat att hon sov lugnt. Utanför dörren hörde jag Albus prata med Harry.
- Jag vill säga god natt till mamma!
- Mamma behöver vara för sig själv en stund. Du får träffa henne när du vaknar i morgon.
- Jag vill till mamma nu!!
- Såja Al. Kom nu, så ska jag läsa ur Barden Bagges berättelser för dig, lockade Harry.
- Hoppet i hare? frågade Albus ivrigt.
- Ja, jag ska läsa den. Kom nu.
Jag hörde hur de försvann in på Albus rum och återgick till mina tankar. Luna. När jag hade lämnat tillbaka fotot hade hon berättat om sin mamma. Om hur hennes mamma lärt henne om ovanliga växter och djur. Hur de hade haft roligt tillsammans och hur hennes mamma varit så bra på att göra lärandet till en lek. De hade sjungit sånger, dansat danser och jagat varandra i den vildvuxna trädgården runt deras hus. Lunas mamma hade lärt henne att det är människors olikheter som skapar skönhet. Sen berättade hon om explotionen som resulterat i mammans död. Hon hade sett så liten ut just då. Så sårbar och olik den Luna som annars dagdrömde sig igenom alla svårigheter och som aldrig drog sig för att säga vad hon tänkte.

Det var då jag för första gången hade känt det. Känslan av att vilja skydda henne. Att vilja finnas nära henne. Jag suckade, strök varsamt Lily över kinden och återvände till minnessållet.

Jättebra!!!

Så bra!!!

Bra

Super!

Nytt kapitel!
---
Kapitel 7
Jag landade i biblioteket där jag och Luna brukade träffas. Vi bestämde aldrig att vi skulle ses. Ibland när jag kom dit råkade hon bara vara där och ibland när hon kom in fanns jag där. Det var inte konstigare än så. Mitt 13-åriga jag hade just slagit sig ner vid ett av borden och såg återigen bekymrad ut. Och precis som förra gången hon hade suttit så, kom Luna gåendes emot henne och satte sig också vid bordet.
- Hejsan Ginny, sa hon och log med huvudet lutat lite på sned.
13-åriga Ginny såg upp.
- Åh Hej.
- Vad tänker du på? Luna rynkade pannan.
- Julbalen, suckade 13-åriga Ginny. Jag vill så gärna gå, men jag vet inte vem jag skulle våga fråga.
- Åh, bal! Utbrast Luna och log stort. Jag tycker så mycket om att dansa. När jag dansar känns det som om jag är i en helt egen värld.
Ginny skrattade till. Luna verkade i andras ögon ständigt befinna sig i sin egen värld.
- Jag hade gärna gått med dig, fortsatte Luna oberört.
- Tack snälla du. Men jag skulle inte kunna gå med dig. Jag måste gå med någon från fjärde årskursen eller äldre och så är vi ju tjejer, så vi skulle behöva gå med varsin kille.
- Jag skulle inte vilja gå med någon kille, sa Luna.
Ginny ryckte till. Vad hade Luna sagt egentligen?
- Vad menar du?
- Varför skulle jag gå med en kille om jag inte har lust med det? sa Luna.
- Det har du ju rätt i! Utbrast Ginny. Varför är det så egentligen? Vem har bestämt att tjejer bara får bjuda ut killar, vara ihop med killar och gifta sig med killar?
Luna bet eftertänksamt i sin fjäderpenna som hon just dragit ut ur håret.
- Antagligen var det någon för länge sen som antog att det måste vara så för att människor skulle skaffa barn och bli fler.
Ginny följde uppmärksamt Luna med blicken. Hon fängslades av de växlande ansiktsutrycken och av hennes hår som nästan oavbrutet rörde sig bakom henne när hon pratade.
- mm, så är det nog. Men Luna, vad ska jag göra? Jag vill verkligen gå på balen!
- Fråga Neville, föreslog Luna. Han är väldigt snäll och jag hörde att han sa till en i klassen att han inte hittat någon att gå med. Du vet säkert vem han är. Han går också i Gryffindor, i fjärde årskursen.
Ginny suckade. Neville var ju Gryffindors töntigaste elev, men det kunde hon ju inte säga till Luna. I stället sa hon:
- Hmm, ja, jag vet vem det är. Jag kanske frågar honom.

Bra!