En elev med stor betydelse

*Klappar händerna* Bravo! Blir alltid glad när du lägger upp ett till kapitel

Supergrymt

Halloumi och jag blir lycklig när folk läser och kommenterar! Hah
Ett kapitel som var mycket roligare att skriva än det tidigare (kanske för att det var Severus POV )
Något kortare än vad jag vill men oh well.
Som alltid, respons är kärlek:

Kapitel 7, Severus POV
Severus hade förväntat sig en relativt lugn förmiddag måndagen två veckor efter påsklovet. Han hade tre klasser att lära ut, men ingen utav de var Gryffindors.
Men, inte helt oväntat, förstördes de planerna då han gick in till biblioteket för att låna ett par kopior utav "De kraftigast värkande elixiren" åt en klass -- det alltid fanns några elever som glömde sina böcker -- och Madam Pince tog honom åt sidan. Vad majoriteten av elever än trodde, så brydde Madam Pince sig om barnen. Inte lika mycket som om sina böcker, men ändå tillräckligt för att nu söka upp Severus.
"Irma, jag har bråttom, om det gäller..."
"Severus, jag vet att du längtar tillbaka till dina fängelsehålor men jag misstänkte att du skulle vilja veta att jag stötte på en viss elev utav dina här i biblioteket förra veckan"
Han fnös.
"Hur ovanligt det än är, så finns det faktiskt elever hos mig som bryr sig om betyg..."
Irma Pince råkade vara en av väldigt få som vågade avbryta Severus när han talade, och en utav ännu färre som kom undan med det.
"Tyst med dig Severus, självklart ser jag Slytherins här inne dagligen. Däremot väntade jag mig inte att se en viss Miss Weaver sittandes i en salig röra utav tidningsurklipp från krigstiderna, eller med ett pergament med flera svartkonster nerskrivna, tillsammans med andra mörka formler. Jag hoppas du har koll på dina elever"
Severus frös till vid hennes ord, men samlade sig snabbt. Trots allt var han mästare på ocklumenering, det duger inte att visa känslor så enkelt bara för att det var några år sedan kriget, svor han åt sig själv.
"...Tack för informationen Madam. Jag ska prata med Miss...Weaver"
Han stormade ut ur biblioteket med en snabbt stigande vrede och lämnade Irma Pince med högen av böcker han hade tänkt att låna. Nöjd med sitt arbete, gick hon för lämna böckerna på sina platser. Trolldrycksläraren fick hämta de någon annan gång.
"Idiotiska flicka, vad tror hon att hon håller på med? Först stirrar hon på mig konstant i veckor, nu detta...försöker hon förstöra hela terminen för mig? Fattar hon inte hur farligt det är med svarta magi?"
För andra gången den dagen frös han till. En tanke slog honom. En mycket otrevlig tanke.
"Det var så det började för mig..."
Och med den tanken bestämde han sig. Om det så var det sista han gjorde, så skulle Severus Snape hindra att Kathryn Weaver följde den vägen han själv dåraktigt följt för så många år sedan.
Han stormade vidare längst med korridoren på jakt efter den lyckligt ovetande Miss Weaver.

Alltså du skriver så bra
Längtar

gjerua Haha Btw, ett superkapitel som vanligt

Suveränt!

Det här kapitlet tog evigheter (okej det kom 2 timmar senare än planerat) att skriva därför jag har ödslat bort flera timmar tittandes på Severus minnen i Deathly Hallows, spamma min nya tumblr som jag skaffade för att slippa spamma mina vänner (som ni kan hitta Här ), och läsandes massa fakta på HP-wikin. Som vanligt.
Fun fact när jag skriver måste jag hela tiden ha google translate uppe för jag kan det engelska ordet men glömmer bort det svenska (så går det när man läser för mycket engelsk fanfiction....).
Anyways, långt och lite mer spännande kapitel, yay!

Kapitel 8, Kathryn POV
Kathryn hade precis satt sig ner för en lektion i förvandlingskonst när hennes föreståndare svepte -- "Vad är det med den mannen och hans förbaskade svepande överallt?" -- in i klassrummet och närmade sig katten sittandes på skrivbordet.
"Minerva om jag får be om att låna Miss Weaver? Jag behöver diskutera ett...brådskande ämne"
Professor McGonagall -- som nu var i mänsklig form -- kastade en blick på Kathryn innan hon nickade mot trolldrycksläraren.
"Nåväl, ta din elev med dig om det nu är så brådskande" Kvinnan vände sig mot Kathryn som nu förvirrat hade börjat plocka ihop sina saker.
"Och jag förväntar mig fortfarande en fullskriven inlämning, Miss Weaver, innan torsdag"
"Självklart professorn" Kathryn plockade upp sin väska och tågade nervöst efter Professor Snape, som redan var halvvägs ute ur klassrummet. Väl utanför fick hon trava efter för att hinna med hans långa steg.
Nervös, och orolig över vad det var som kunde vara så brådskande att det inte kunde vänta förrns efter lektionen, joggade hon upp bredvid sin föreståndare.
"Professor, vad är det som..."
"Tyst flicka, om du inte vill ha kvarsittning resten av terminen. Inte för att det är omöjligt redan nu..."
Långt ifrån lugnad följde hon efter honom ner mot fängelsehålorna, och försökte frenetiskt komma på vad det var hon hade gjort fel. Utan resultat i sin tankegång leddes hon in på Professor Snapes kontor och tvingades stå fastfrusen framför hans skrivbord samtidigt som han svepte runt det och satt sig ner, studerandes henne. Någonting blixtrade förbi i hans blick, men alldeles för fort för att kunna bedöma vad. Vrede? Osäkerhet? Det var omöjligt att veta.
Med låst tunga och stammande röst försökte hon ännu en gång få reda på vad det hela gällde.
"Professor Snape, om du bara skulle förklara..."
"Sitt ner, Miss Weaver. Vi ska ha ett samtal, du och jag..."
Hennes knän vek sig i samma sekund som hon nådde den slitna stolen framför hans skrivbord, och hon tittade frågande på mannen framför henne.
"...där du ska förklara vad det var du gjorde i biblioteket förra veckan"
"Ursäkta sir, biblioteket? Jag studerade inför kommande lektioner, skrev klart läxor..."
"och studerade svartkonster?"
Kathryn spärrade upp ögonen i chock. Hur visste han...? Varför trodde han...? Hennes nervositet och skräck byttes ut mot ilska. Hur vågade han anklaga henne för att studera svartkonster?!
"Med all respekt sir, men jag har inte studerat svartkonster och jag vet inte varifrån du fått det" Hon fräste, och hennes plötsliga utbrott i ilska verkade faktiskt chocka professorn. Bara en halv sekund dock, för sedan kunde hon se ilskan rulla fram i hans blick, en vrede hon inte ens hade sett under de allra värsta Slytherin-Gryffindorlektionerna.
"Spela inte dum med mig Miss Weaver, Ir-Madam Pince informerade mig om din forskning kring svartkonster och du ska veta hur besviken jag är med dig. Jag hade förväntningar på dig, men i stället för att lägga tid på ordentligt arbete håller du på med-med..."

"Sir, jag har redan sagt att jag inte studerar svartkonster, och det är absurt att anta det"

Ärligt talat visste hon inte var hon fick sitt mod ifrån, speciellt inte när det såg ut som Snape skulle kunna förhäxa henne tillbaka till Merlins tid när som helst. Hon fortsatte.
"Händelsen jag antar att du pratar om var endast forskning om självförsvar, mot- mot...eftersom inga lärare verkar bry sig om vad som händer! Jag skulle aldrig..."

"Fattar du inte hur farligt det är, flicka?! För just nu verkar det som verkligen har överskattat dig, du verkar ha lika mycket vett i huvudet som Gryffindoreleverna"

Hon hade för länge sedan tröttnat på felaktiga anklagelser, och nu...nu detta!
"Och varför bryr du dig, professor? Det är inte som att du behöver bry dig, det har alla de andra lärarna tydligt visat. Det enda du gör är att kasta felaktiga anklagelser när det enda jag vill lära mig är hur man försvarar sig"

Helt plötsligt såg mannen framför henne tio år äldre ut. Trött sjönk han ner i sin stol, och gav Kathryn en...bedjande blick? Med en snabb rörelse tog han tag i klädnaden på sin vänstra arm, och drog upp ärmen. Med ännu en blick kastad på Kathryn, drog han sedan upp den vita skjortärmen som hade visat sig.
"Därför att det här är vad som händer om man blir lockad in på fel väg, Miss Weaver."

Bra

:o

Ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen!

Omr! Håller med Dora_Tonkz!! Vill verkligen läsa fortsättningen nu