I skuggan av sin bror

Kapitel 3!
Klara
Perrong 9 3/4

Hela sommaren hade jag spenderat på mitt rum och hört hur glada resten av familjen var. Hade alla bara glömt bort mig eller?
"Klara!", hörde jag mamma ropa från nedervåningen. Vi skulle säga hejdå till Axel idag, för han skulle åka till sin magiska skola! Jag går ner till nedervåningen och tar min jacka och sätter mig i bilen.

När vi närmar oss tågstationen ser jag hur mamma och pappa håller händerna och skakar av förväntan. Axel går efter mamma och pappa och tuggar tuggummi. Vi kommer fram till perrong 9 och 10 och står där ett tag. Mina föräldrar kollar på biljetten och tar ett steg imitten av båda perrongerna och plötsligt försvann dom bara!
"Axel vart tog våra föräldrar vägen?", nästan skriker jag.
"Ta det lugnt syster, titta och lär", säger axel och tar ett steg mot mitten av perrongerna och försvinner. Klara följer snabbt efter och när hon tar upp blicken ser hon ett stort rött tåg som vilar i solskenet. Det kryllar av människor i roliga hattar och kläder. Föräldrar tar förväl till barn och barn stiger fram på tåget skrattande. Axel står framför våra föräldrar och tar förväl, även fast dom ses på helgen igen sen.
"Lova att skriva", säger mamma med gråten i halsen. Hon kramar axel en sista gång innan axel kliver på. Mamma och Pappa tar varandra i handen och jag kan se gråten som kommer ringlande ner för mammas kind. Axel sätter sig vid ett av fönstren ut till oss och vinkar medans tåget har börjat sätta sig i rörelse. Tåget börjar åka från perrongen och klara springer med ända tills hon inte kunde se det längre. Allas föräldrar har börjat gå men Klara är där för att stå och kolla en sista stund mot det magiska tåget.

Detta var tredje delen och nästa kapitel handlar om när axel kommer tillbaka på helgen. jag lovar att det kommer att bli bra! För Klara gör något modigt som axel kommer att leva sig med resten av sitt liv! Kanske lite kort kapitel igen, Tack alla ni som läser!

Stackars Klara!!! Det var jättebra! ♥ ♥ Du måste skriva mer, längtar super mycket.

Verkligen jättebra!! Undrar vad som kan tänkas hända nästa kapitel...

I ♥ THIS FF!!♥♥♥♥♥♥♥
så grymt kapitel!!♥♥♥♥♥♥♥♥

Bevakar!!!!!

Katpitel 4
Klara

Veckan hade varit den långsammaste som hela världen någonsin hade skådats. Hela släkten visste nu att Axel var på en magisk skola. Helgen kom och vi stod där för andra gången och väntade att Axel skulle komma hem. Det röda tåget kommer in till perrongen och ger ut massor av rök som nuddar mitt ansikte. Barn springer ut för att krama om sina föräldrar och efter en stund ser jag Axel komma ut. Ett gäng av andra barn följer efter varenda steg han tar. Axel säger något som jag inte hör och alla barnen skrattar. Han kommer fram till våra föräldrar och börjar prata med dem. De börjar gå mot utgången och jag springer lite efter. När vi sen kommer hem till huset står hela släkten där och väntar.
"Hurra!", skriker alla och skrattar. En bål står i hörnet av rummet och serpentiner finns över borden. Först blir jag så glad och tänker att allt detta är till för mig men sen förstår jag att allt bara handlar om Axel. Jag går ut från köket där alla står och sätter mig i soffan. Ända från vardagsrummet kan jag höra hur Axel skryter om att han kom in i Gryffindors elevhem. Dagen går snabbt igenom och alla hurrar för Axel. Min minsta kusin kommer in till vardagsrummet och sätter sig bredvid mig.
"Jag vet att du är ledsen Klara", säger hon och ger mig en kram. Jag ger henne en kram tillbaka och för första gången faller en tår ner för min ena kind.
"Du är den enda som förstår mig", säger jag till svar och kramar henne hårdare.

Söndagen
Nu var det dags för Axel att sätta sig på tåget igen. När vi kommer fram till perrongen och ser det röda tåget, går Axel äntligen på. Jag ser hur konduktören står framför tåget och ser så att alla kommer på. Jag kollar på mitt armbandsur och ser att det är två minuter kvar tills tåget ska gå. Konduktören pratar med en liten tjej och det är då jag ser min chans. Detta skulle vara livsfarligt, men jag stod bara inte ut att se Axel få all beröm och bli ignorerad. Mina föräldrar står och pratar så jag springer fram till dörren på tåget och går in. Jag är inne i tåget! Allt ser precis ut som jag föreställt mig. Platserna där alla ska sitta, allting ser ut som jag föreställt mig! Jag hör hur tåget startar och ser hur vi lämnar perrongen. Jag är påväg till Hogwarts.

Hoppas ni gillar detta nya kapitel! Nästa kapitel kommer lite senare i veckan!

Super! Hmm... Vad ska jag skriva mer... MEGABÄST!

Bra!

Vad bra.
Skriv mer.