En kärlek som aldrig dör

Åhh vad glad jag blir!



Tack så sjuuukt Kajsa due bäst


Nu kommer ett till kapitel, dock är detta ganska kort, hoppas att det inte gör så mycke!
puss å kram skumbanan

Kap 3

Elias tänker precis hindra henne, men hon dyker ändå. Hon landar i vattnet och allt tycks vara okej. Han väntar på att hon ska sticka upp sitt lilla bruna huvud. Han väntar 10 sekunder, 15..
Hjärnan börjar gå igång, vad ska ha göra? Han bestämmer sig för att handla på impuls och dyker i vattnet efter Tindra. Vattnet är grumligt och han ser knappt någonting, ändå dyker han nedåt i riktningen där Tindra borde ha sjunkit. Han famlar i vattnet och råkar av misstag stöta till hennes handled. Han tackar gud tyst för sig själv, tar ett hårt grepp och Tindras hand och sparkar uppåt. Hon är otroligt tung i vattnet. Han känner hur han börjar få slut på luft så han fortsätter sparka. Jag släpper aldrig taget repeterar han om och om tyst i sin hjärna till han når vattenytan. Han kippar efter syre och drar Tindra upp bredvid sig själv. Hennes huvud vilar på axeln och ögonen är stängda. Åh herre gud, vad har jag gjort? Tänker Elias panikslaget. Han släpar upp Tindra på land och försöker minnas vad man ska göra. Han börjar med att ta sin mobil och ringa 112, han stammar i luren och larmpersonalen försöker lugna ner honom men han får i alla fall fram rätt adress och ungefär vad som hänt. De säger att dem kommer så fort dem kan. Elias går tillbaka till Tindra och tittar på henne där hon ligger medvetslös, hon ser så liten och hjälplös ut. Om det hände henne nånting skulle han aldrig förlåta sig själv, det vet han. Efter sju minuter kommer ambulansen. De säger åt honom att ta deras grejer och hoppa in i ambulansen. Tindra tar de på en bår och skyfflar in i ambulansen. Elias lyder, han har väl inte så mycket val.

***

Tindra vaknar upp och blir bländad av allt det vita. Hon blundar igen och rör lite på högerhanden, det går bra. Hon testar den andra handen, det funkar också. Fötterna går också bra men när hon försöker röra på magen och ryggen går det en ilning längs med ryggraden och hon blir förblindad av smärta i några sekunder. Hon bestämmer sig för att ligga stilla istället, för att vara på den säkra sidan. Hon börja tänka istället. Var är hon? Svaret är ingen aning. Kanske i himlen, var annars skulle det vara så vitt? Vad har hänt? Hon vet inte, kan inte minnas. Vem är hon? Hon funderar på frågan ett tag innan hon inser, hon har ingen aning om det heller. Vad var det nu hon hette, Maja? Isabelle? Hon ligger som i chock. Hon minns ingenting. Var hon bor, hur gammal hon är, har hon familj, vänner? Hon minns inte ens sitt eget namn. Tårar tränger fram ur ögonen. Plötsligt öppnas dörren. Hon gnider snabbt ögonen mot kudden för att torka bort tårarna och lägger sig för att låtsas sova. Hon kan precis urskilja orden, det verkar vara två människor som pratar, en man och en kvinna.
”Jaa.. en fraktur i ryggmärjen… hmm hmm… ja tror att du kan ta med henne hem om några dar… hmm… ja hon kommer nog inte ens komma ihåg dig, hennes egen mamma” säger mansrösten. Kvinnorösten snyftar bara. Plötsligt börjar stegen närma sig och vips står de bredvid hennes säng. Ska hon öppna ögonen? Nej det är för riskabelt. Hon bara ligger kvar och andas djupt till de två människorna går iväg. Då släpper hon fram tårarna.

Very good!

Så otroligt bra!
I ♡IT

:'( stakars Tindra!
Hoppas det går bra
Du skriver som en Gud Ida! ♥

Ett kort kapitel är i alla fall bättre än inget
OuO
Shit right in the feels
Jag hoppas att hon blir bättre 3o,:

Stackars Tindra!

Ser verkligen fram emot nästan kapitel!

OMG Hur är du så bra, jag fattar fortfarande inte hur du är såhär bra! Guuud, FEELS!! ♥♥♥♥

Tack!

Åh tack! I♥you

Tack Aliiiice! Ja, det e lite synd om henne..
Du skriver som en gud!

Haha jaa, tack Kajsa! Pöss

Vad roligt, tack! ♥

Åååååååh du fattar inte hur glad jag blir av det där!♥



:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Så, nu kommer kap. 4! Detta är också kort, man kan tänka att det blir ungefär kap 3 del 2.

Men men, från och med nu kommer jag att lägga ut ksapitel mer sällan, kanske 2-3 i veckan och då lite längre kapitel? Eller är det bättre med korta ofta? Skriv vad ni tycker! Nu komer kap 4 i alla fall.


Kap 4

Tre dagar senare är Tindra klar att checka ut från sjukhuset. Hon måste sitta i rullstol men vem bryr sig, bättre än att ligga och vittra sönder i en gammal illaluktande sjukhussäng. Hon får hjälp att klä på sig och blir ut skjutsad i korridoren. Där ute står en doktor och väntar på henne.
”God dag, Tindra.” säger doktorn. Han är lång och kraftig och nästintill helt skallig, men han har stora, varma snälla ögon som nog kan få vilket barn som helst lugn.
”Hej” muttrar Tindra till svars.
”Det finns en pojke som har frågat efter dig ända sen du kom in. Han har suttit i väntrummet hela dagarna, men vi har sagt att du inte var redo att ta emot besök än. Vill du träffa honom nu?”
Tindra nickar, hon är nyfiken på vem pojken är, även om hon är otroligt rädd för att inte känna igen honom.¨
”Juste ja, han heter Elias och säger att han är din pojkvän.”
Tindra vänder sig om av förvåning för att fråga mera men sjuksystern har redan skyfflat in henne i hissen.

Hissen går taskigt långsamt, som om den vill att hon ska få plågas lite, lite till. Tillslut stannar den ändå på våning ett och sjuksystern rullar ut stolen. Rummet är stort och vitt och luktar svagt av rengöringsmedel. I rummet finns röda nötta soffor och i en av dem sitter en kille med blont rufsigt hår och stirrar tomt framför sig.
”Hrrm, varsågod” säger sjuksystern och killen tittar upp. Han har djupt blåa, klara ögon som han tittar rätt in i Tindras med. Han reser sig och kommer och sätter sig i soffan närmast Tindras rullstol. Där tar han hennes kalla hand mellan båda hennes. Hon känner hur mycket hon betyder för honom, men hon känner inte igen honom alls.
”De säger att du inte kommer ihåg mig, stämmer det?” frågar han ängsligt. Tindra ser bönen i hans ögon, det lilla hoppet som hon är påväg att knäcka, med bara två små fula ord.
”Det stämmer” säger hon. Hon ser hur glöden i hans ögon dör och en stor tår rinner långsamt nerför hans kind. Ändå säger han ingenting. Han sitter bara där med hennes hand i hans, låter tåren rinna ner för kinden och stirrar in i Tindras ögon. Tillslut tycker Tindra att det blir obehagligt och viker undan blicken.
”jag vet inte vad jag ska säga, jag heter Elias och.. nej det här känns så otroligt konstigt..” försöker han
”Nej snälla försök!” ber Tindra. ”Jag vill försöka lära känna mig själv igen, berätta om allt, snälla försök..” ber Tindra.
”Okej då.” suckar Elias. ”Du och jag är 15 år och går i nian, vi blev tillsammans i sexan och älskar varandra mer än allt annat på jorden, eller vi gjorde i alla fall det..”
”Jag vet att det är svårt men snälla fortsätt” ber Tindra igen.
”Jadå, du har ett syskon som heter Lukas och han går i sjuan. Han har mörkt hår och mörka ögon, precis som du. Din pappa heter Ricardo och kommer från Italien, han är flintis, mörkhyad och älskar att spela piano. Din mamma är lång och smal med långt ljust hår och gröna ögon, och hon seglar all sin vakna tid nästan haha, juste ja, hon heter Viveka förresten.” där tar han en paus och andas lite. Tindra ser att det här är jobbigt för honom men hoppas innerligt att han ska fortsätta.
”Du spelar gitarr och älskar att sjunga, du har bra betyg i skolan med hatar bild så mycket att du nästan skolkar från de lektionerna. Du smörar alltid på fel sida av knäckebröd, du har en brevvän i Ukraina, du tycker guldfiskar är obehagliga…” och så fortsätter han att rabbla i flera timmar. Tindra sitter tyst och suger i sig allting och en tvättsvamp. Hon och Elias pratar, skrattar och har kul i flera timmar innan sköterskan säger att Elias måste gå.
”De säger att du ska tillfriskna på något slags pensionat, men ring mig när du kommer hem snälla du” säger han och lutar sig fram för att ge henne en puss men ångrar sig och nöjer sig med en halv kram innan han försvinner ut genom dörren.

Jag tycker det är sååå awasom!
Det är nog roligare med många korta kapittel men kanse lättare för dig med tvärt om!

Awsome! som sagt HUR!!?? ♥♥<