Dark Times: Början

Kapitel. Kapitel. Kapitel! 83
Åh, du måste berätta vad din novel/bok heter sen när du är klar, trust me jag kommer att nörda och fangirla den 83
Okok, kmr hädanefter stenbevaka ögat ett tag fram över hehe, don't blame me, it's your fault bbe ♥

jaa snart kommer det ett nytt kapitel! läääängtar!

Haha vafan, är
det bara jag som är trög elleeeeerr...Vadå röda trådar?
Jag fattar ingenting, känner mig fett mobbad men... Det är jag ju också, åtminstone av Draco, han mobbar mig jämt den lilla sötnosen :* ♥
Och det är inte mitt fel att Draco är a kind of seg, okej?!!!
Ta det med honom...Eller nej förresten, gör inte det... Då blir det ett jävla liv -_-

Mat. Att de ens hade ett kök!
Såklart dem har!
Vi kör lite twilight över det hela.

Jag har minst hundra frågor till dig.”
Jag också....Trots att jag inte gillar dig. HA!

”Men vad är det för fel på dig Avie
Avie?! Nu fick du mig att spy sådär lite lagom.
Det låter ju för fan som Lavender!!!! ._. Lara = USH.

”Japp, vi har inga andra gästrum, förutom stallets loft. Men det är till och med värre. Vi har aldrig gäster här hemma… Särskilt länge.”
Nä, ni äter ju upp dem din snuskhummer.

”Fy i helvete vad kallt det är!”, gormade Avery och slängde något i golvet. Jag skyndade mig ännu en gång upp för trappan.
ja, vad konstigt va? Ni bor hos VAMPYRER ditt pucko.

”Highland Cattle mjölk, mycket söt och god. Vad jag minns i alla fall”, skrattade fru Anderson glatt när jag såg på henne. Hejja Fru andersson! Jag gillar den kärringen, hon har ett svenskt efternamn!

Fru Anderson pratade förbaskat mycket,
Men fru Andersson då!

Men Lara och David utbytte blickar med varandra när de trodde att ingen såg på.
Ja, dem är väl lite småsugna, dem incesta små äckelpottorna...

Jag reste mig tvärt upp och gick iväg med ett högt stön.
Är det bara jag som misstolkar det dära?! ETT HÖGT STÖN.

”Hur är det?”, frågade en röst. Laras. Jag vred mig om för att se henne men såg att hon satt i stolen till höger om mig.
Lara din stygga flikka! Löd du inte Averys förmaning?

”Tror du på vampyrer?”, skrattade Laras röst i mitt vänstra öra och jag hoppade till av chock.
Yay, nu kör vi lite Drelli här, fast med vampyrer istället för spöken! Verkar Som Lara är lika intelligent som Draco...

”Det var 47 år sen nu. Min riktiga syster och jag hade varit ute och gått. Annie hette hon. Hon satt och sjöng vid sjön där nere. Ingen hade någonsin hört en sådan röst som hennes. Jag var sjutton och hon var nio. Vi klättrade upp i ett stort äppleträd tillsammans. Vi satt på den högsta grenen och åt av de ljuvligt söta röda äpplena när jag hörde ett knak. Grenen vi satt på höll på att gå av och jag kan lova dig att det var minst 15 meter ner till marken. När den brast satte min syster sitt äpple i halsen och när vi föll så var det bara jag som lyckades klara mig hyfsat bra. Min syster föddes som ynk förstår du. Eftersom jag också var trollstavslös just då så fanns det inget jag kunde göra. Jag kommer ihåg allting så väl på något sätt, speciellt den sista stunden.”
Awww ♥ Just kind a sorgligt.
Fast tycker tyvärr inte mer om dig för det, Lara.
Men otroligt fint skrivet! ♥

”Ja, precis Jessica. Du är inte så dum som du tror. Hon är en människa. Hon komma att förvandlas då hon fyller tjugo.”
Vänta lite... Nu hänger jag inte med här?!
Hennes syster dog ju? ._.

Schatti...
Jag kommer inte kunna läsa det här kapitlet högt för dig, Trezz... För jag kommer aldrig kunna uttala det där namnet.

Inte heller är Fru Anderson”, hon uttalade namnet med slisk innan hon fortsatte, ”min mor, men de är alla som min familj. Men va bra Lara! Då kan du ju ligga med henne också.

”De är från Lucius, han måste vara desperat om han skickat tre brev”, skrattade jag och öppnade det översta. Jag satte hjärtat i halsen och slutade andas för några sekunder.
Nu har Narcissa blivit gravid!
Gratulerar Lucius, du ska nu få en son som du ska förstöra hela livet för. Det var väl trevligt?

Haha jag känner att jag är lite
sepe idag!
Men nej jag gillar inte Lara. Och inte Lucius heller.
Du får ta och hämta hem honom snart, han har blivit nudist på heltid nu. Bra jobbat Trezz, bra jobbat.
Puss på dig älskling! ♥333 :*

HEJ BEJB har läst nu wooh

idk jag gillade lara väldigt mycket innan men nu är hon bara jobbig xd
och så vill jag tacka dig once again för din förmåga att förstöra my shippingheart bc laVERY

jag gillar varken lara eller david. punkt.

och denhär fru anderson... inte för att vara rasist eller något men hon är ju nästan äckligt glad för att vara vampyr o.o
heter det rasist när det gäller vampyrer?
nejmen jag gillar fru anderson c8

okay let me get this straight
lara kallar avery avie??? NEJ
usch det låter så gullepluttenuttefjuttegulligt, ungefär som om hon skulle prata med en chihuahuavalp .__.
no, just no.

fast dendär storyn om laras riktiga syster var ju ganska sorlig..
men jag gillar fortfarande inte lara. nope. no way. never.

vad var det för incident deras farsa hade råkat ut för? o.o TELL ME

aaw avery, peta inte på tavlorna c;; men varför skulle han göra det från första början liksom haha?
"åååh titta dendär snubben ar en trevlig näsa, jag tror att jag ska peta lite på den" nej avery nej

okay är jag den enda som undrar varför dedär tvillingarna har silvertänder liksom what
TREZZAN HELP

alltså jag vill höra schattis röst ;__; och så får du ge mig en lektion på hur man uttalar hennes namn ok bra c;

VAD STÅR DET I LUCIUS BREV VAD VAD VAD
JAG HATAR CLIFFHANGERS ;__;
JAG HATAR DIG
ok no jk jag älskar dig hihi ;* ♥

men alltså jag älskar ditt sätt att skriva, du förklarar allt sådär noggrant fint men ändå inte så noggrant att man somnar you know ? C':
du är iaf helt sjukt bra på att skriva, sorry för att det tog så länge att läsa haha ;**

LUV YA
MWAH

Oh! Jag har har varit utan min dator sen förra fredagen och fick tillbaka den i fredags men har inte hunnit skriva något eftersom jag fyllt år och gjort tusen saker i helgen typ.

Men nu har jag skrivit ett kapitel och som kompensation så är det ganska långt. Eller medium kanske! x)
Kommer att svara på era kommentarer senare, men nu vill jag bara veta en sak!

Vill ni ha kapitlet?

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

Lägg upp det snabbt!

Och såklart GRATTIS!

grattis i efterskott!
oj glömdde att säga:JAG VILL HA NYTT KAPITEL!

Här är kapitlet lite snabbt eftersom jag ska iväg och rida igen! Därför jag inte hunnit!!!!

Kapitel 2. Lucius brev

Jessica, 4 Januari 1976

J.C Raven
Det är oerhört viktigt att jag får tag i dig Jess. Min far Abraxas dog för strax en vecka sen. Jag har fått äga huset efter honom eftersom jag är sjutton. Jag har sett igenom hela huset efter skador, saker jag skulle behöva förbättra och saken är den, ja det går väl knappt att förklara. Jag hittade en flicka i vår källare, hon lever, men det är så spöklikt hur lik hon är... Snälla Jess, kom hit.
L.M

Jessica Raven
Jag fick tillbaka brevet du skickade mig och jag var hos dig för att se om du var hemma men ingen öppnade ytterdörren. Som sagt så är detta mer allvarligt än vad du kan tro och om du läser detta så måste jag erkänna att jag tvingar dig att komma hit. Om du kunde be Avery transferera dig hit så fort som möjligt så hade det varit oerhört bra. Det är mycket viktigt att jag får tag i dig Jess!
L. Malfoy

Jess, Bella kom förbi idag. De senaste dagarna har hon undrat vad fan jag hållit på med. Jag visade henne flickan och hon var lika förvånad som jag. Hon berättade att du var i Rumänien och eftersom jag fått tillbaka båda mina första brev så skickar jag de båda två och också detta. Raka vägen till Rumänien. Jag ber dig. Det är viktigt att du beger dig till England genast. Gör det för min skull. Jag har ordnat så att du kan
Lucius.

Jag la ner breven på bordet och såg hur Lara tog upp dem och ögnade igenom dem tafatt. Hon sa inte ett ord.
”Så jag antar att du tänker bege dig till England”, frågade hon efter ett tag. Jag nickade.
”Jag ger mig av så fort jag kan”, sa jag och reste mig upp för att gå till vinden, jag tog breven som Lara lagt ner på bordet och höll dem i ett hårt grepp. Lara följde efter mig. Avery var vid trappan då både jag och Lara anlände. Han aktade sig noggrant för de blänkande rustningarna som blängde varsamt på honom. Jag kunde inte låta bli att fnissa.
”Undra om han är rädd”, viskade Lara intill mitt öra. Jag flinade snett. Han hade inte märkt oss än och Lara var på en millisekund precis bakom honom. Hon la en hand på hans axel och han vred sig om och lamslog henne. Hon for iväg rakt in i entrédörren.
”LARA!”, skrek han och kutade nerför trappan fram till henne. Hon skrattade och reste sig upp och rättade till sin tröja.
”Vad är det för fel på dig, det undrar jag ibland”, sa han och skakade på huvudet innan han vände sig om och gick upp för trappan igen.
”Det är dig det är fel på, hur kan du vara rädd för rustningar?”, garvade Lara och schasade på mig. Var detta hennes sätt att få mig att tänka på något annat? Jag log smått innan jag började gå snabbare. Breven kramade jag hårdare och hårdare för varje steg.
”Jess?”, ropade Avery. Ett högt pang hördes och han var intill mig. ”Låt mig se Lucius brev.”
Jag kastade en ilsken blick mot Lara innan jag tryckte breven mot Averys bröstkorg och började gå igen. Han tog upp ett av dem från golvet och började gå efter mig samtidigt som han läste. Han aktade sig fortfarande för diverse rustningar och statyer. Jag sprang upp för den sista trappan och kände hur vinden tog tag i mig. Ja det var ju trevligt att jag fick vara i Rumänien så länge. Glad var jag dock över att få komma tillbaka till England så fort. Resan till Rumänien hade varit annorlunda.

Lara hade självklart envisats om att vi skulle åka till Rumäniens huvudstad Bukarest och ta en droska till familjen Andersons herrgård. Vilket hade lett till en hel del diskussioner innan vi ens kommit in i den obekväma droskan och suttit där i två dagar och surat på varandra. Avery var arg på mig och Lara arg på Avery. Medan jag själv inte kunde hantera någon av dem eller att de gullade med varandra. Det enda jag kunde tänka på var Sirius och hur mycket jag saknade honom. Lara störde sig på mina klagomål om hur kallt det var och sa avfärdande till mig att ta på mig mer kläder, vilket lett att Avery gått in i diskussionen och anklagat Lara för att ha kallat mig lättfotad. David satt bara där och fnös tyst för sig själv. Till slut blev han så trött att han vände sig om till Lara som satt intill honom. Laviltara hade han skrikit och hon hade stängt sin mun och blängt på honom några sekunder innan hon la en filt över sitt huvud. Trots att situationen inte varit särskilt komiskt kunde jag inte låta bli att le.

Nu var det dock inte så, rakt in i en eldstad, hålla andan i en minut och snubbla ut på Lucius fötter. Så länge jag inte snubblade in i hans sovrum, ensam, så var det okej, dock var det ju exakt den situation jag satt mig i. Jag drog ut kofferten och packade ner de få kläder jag lagt upp. Jag tog på mig ett diadem och log åt min spegelbild.
”Kan du skynda dig lite mer?”, undrade Avery där han stod med sin färdigpackade väska bakom mig och granskade min spegelbild på samma sätt som jag gjort.
”Du ska inte med Avery, stanna här med Lara och håll ett öga på henne”, sa jag och log mot honom. Jag ville så gärna skrika ut sanningen till honom, men något inom mig verkade stoppa orden från att flöda.
”Vi följer med dig hem nu direkt. Det var ett misstag att åka hit från början, speciellt i de tider som vi lever i. Det är trots allt början på en mörk tid”, sa Lara och dök upp framför mig. Spegeln reflekterade henne inte. Jag såg undrande förbi henne och försökte fånga upp en enda glimt av henne i spegeln.
”Åh”, började hon och jag såg hur Avery försvann nerför trappan och satte sig framför eldstaden. Hon vände sig om och gick fram och ställde sig på sidan av spegeln. Jag gick närmre. Lara drog sin kritvita hand över spegelns reflektion och det var nästan sa att jag kunde känna hennes kalla hud mot min. ”Jag måste vara oerhört vacker om din bror tycker om mig, jag har ju trots allt inte sett mig själv på… En ganska lång tid.”

Jag vände mig från spegeln och kylan från min kind försvann.

Lara, Avery och David stod intill mig framför spisen.
”Jag stannar här Lara, mor har bett mig och Schatti blev så ledsen när jag skulle gå. Jag är ledsen Lara”, sa David men visade inte det minsta tecken på känsla i de kalla vinröda ögonen. Jag såg ett styng av sorg i Laras ögon.
”Jag beger mig till Lucius ensam. Jag antar att det är mig han vill tala med. Vänta på mig hemma”, sa jag, nästan som en order. Jag tog flampulvret ur den lilla kitteln som Lara höll fram till oss. Jag såg henne i ögonen snabbt, såg inget tecken på känsla där i. Jag vände mig tvärt om och gick in i spisen. Släppte pulvret och försvann snabbt och smidigt med en enda plats på min hjärna. Malfoys Herrgård

Jag landade hårt med hakan mot ekgolvet när jag kom ut ur eldstaden.
”Här”, hörde jag hur en bekant röst sa. Jag såg upp och såg en hand prydd av två silverringar sträckte sig ner mot mig. Jag tog tag i den och han drog upp mig. Jag slängde mig om hans hals och kramade om honom.
”Du förstår inte hur glad jag är att se dig Lucius”, sa jag. Han tog bort mig och log mot mig innan han tog min hand och kysste den och ledde mig genom korridoren.
”Du tog en hel del tid, jag skickade brevet i morse”, berättade han och jag log snett.
”Ugglor kan inte transferera sig käre Lucius”, skrattade jag och knuffade honom. Han vände sig om och såg på mig med de gråa ögonen. Jag såg hur det drog i hans mungipor och jag skakade bara på huvudet.
”Har du haft kul då? Måste ju erkänna att Avery skaffat en riktigt skum tjej. Är familjen lika henne eller?”, frågade han medan han ledde mig nerför trappan från vad som nu antagligen var hans kontor.
”Jodå, kul har man väl alltid”, började jag och skrattade på skoj. Han gav ifrån sig någon slags blandning mellan fnys och skratt. ”Lara och hennes familj har en hel del olikheter. Men de har alla en sak som binder dem samman.”
”Låt mig gissa. De är alla korta som Lara?”, skrattade Lucius fram och jag gav också ifrån mig ett skrattliknande läte.
Han ledde mig in i köket där det var fint inrett. Modernt kök, vita rena tallrikar i staplar på en bänk bredvid silverbestick och vackra vinglas som glittrade till i skenet från kristallkronan som hängde över ett avlångt ekbord i vitt med svarta stolar. På andra sidan bordet satt Bellatrix, med en blond flicka i knät. Bella såg upp mot oss och log när vi klivit över tröskeln. Jag log tillbaka mot henne där hon satt med tre kex i handen och höll dem framför flickan som redan åt slarvigt på ett av kexen. Hennes blonda hår hängde för ansiktet på henne och jag kunde inte se vem det var.
”Hon kunde inte sova för hon var hungrig”, sa Bella kallt och klappade över flickans hår med sin lediga hand. Flickan såg inte mot oss ändå. Det slog mig att kanske hade Lucius gjort henne något.

”Fel rum att diskutera i. Om du tänker vara kvar länge vill säga”, började Lucius och jag såg hur flickan skyggade till. Antagligen från hans röst.
”Nu skrämde du henne Lucia”, röt Bella argt och tryckte flickan mot sig. Flickan såg skrämt åt vårt håll. Lucius höll minen istället för att skrika åt Bella. Han vände om och då jag såg mot flickan flämtade jag till. Flickan som satt i Bellas knä med det långa blonda väl genomkammade håret såg på mig med ett par isblå ögon som jag så väl kände igen.
”Men… Men det är ju…”, mumlade jag medan mina ord snubblade över varandra. Flickan såg lika förvånat på mig innan jag stelt hoppade till då Lucius tog tag i min arm och drog ut mig ur rummet.

Lucius satte mig ner på den breda trappan i mitten av entrén som låg två dörrar från köket. Han tyckte väl att det var säkert att samtala här. Jag såg mot honom då han tog min hand och satte sig intill mig.
”Breven jag skrev… De var skrivna i hast och desperation. Jag ska förklara för dig. Efter att min far dog ärvde jag huset eftersom jag fyllde sjutton förra året. Jag berättade inte för Avery och jag berättade inget för dig vid nyårsmötet. Jag är ledsen för det Jessica, men jag hade ingen aning vad jag skulle göra”, han tog ett djupt andetag medan hans sträva manliga fingrar gled över min handflata.
”Dagen efter min fars död så tvingades jag gå en rundtur genom huset för att vittna om saker som kunde tänkas hitta. Självklart också för att få tillträde för rum jag aldrig varit inne i. Bellatrix var också med. Men du vet ju hur vi Slytherinare är. Ganska bra på att få fram det vi vill få fram”, skrattade han. Jag funderade på när han skulle komma till saken.
”Jo du förstår. När vi kom till en gömd plats under sällskapsrummet här till höger”, började han innan han reste på sig och drog upp mig samtidigt och började gå. ”Så hörde vi gråt. Det fanns nämligen rum där nere. Som små celler. Bellatrix öppnade dörren med magi och vi klev in. Det stank smått i rummet från en kropp. En svarthårig flicka som låg utmärglad i sängen. Hon var säkert sju år och död. Den lilla flickan som du såg där uppe överlevde. Du förstår Jess, jag har tänkt så otroligt mycket på allt detta och hur i helvete det kommer sig att två små flickor var fångar under mig i så många år. Utan att jag märkt något. Jag tror det är våra syskon”, avslutade han och jag stannade i steget när han tagit mig innanför dörren till sällskapsrummet. Han fortsatte gå och drog till mig i taget då han inte märkte att jag stannat.

Efter att han visat mig rummet satt jag fryst på sängen där inne.
”Så du menar att din far och min mor under alla dessa år varit… Insnörda i en relation. Varifrån vi båda fått syskon”, frågade jag. Lucius nickade stelt framför mig. Han hade fortfarande inte släppt min hand.
”De ville antagligen hålla det dolt från omvärlden att de tillsammans hade två oäktingar.”
”Okej Lucius… Jag visste att min mor var psykopat men att din far gick med på det… Det är helt sjukt”, han nickade återigen stelt. Jag märkte på honom att han inte visste vad han skulle göra.
”Den svarthåriga flickan… Hon måste ha gett flickan där uppe mat. Bellatrix har tagit hand om henne. Hon verkar så rädd för mig. Kanske påminner jag om min far”, sa han och knep argt ihop ögonen.
”Jag… Jag är inte som honom! Jag vill inte vara som honom”, brast han ut och började gråta. Jag reste mig argt från sängen och la mina armar om honom.
”Du är inte som honom Lucius. Annars hade de fortfarande suttit här”, påminde jag honom och strök min fingrar över hans nacke och ner över hans rygg.
”Hon är så lik dig. Dina ögon, dina ansiktsdrag… Jag har inte ens vågat fråga henne vad hon heter. Jag vill inte skrämma henne!”, hulkade han fram.
”Helvete Jess, jag har inte sovit på flera dagar. Jag kan inte tänka på vad den lilla flickan råkat ut för!”
”Hon har det bättre nu. Det har de båda två”, sa jag med tröstande röst. Jag hoppades för allt i världen att han skulle sluta gråta. Men jag kunde bara känna hur hans tårar vätte ner min hals och mitt hår mer och mer.

Vi satt i köket när han samlat sig lite. Bellatrix var också där. Det var först då jag märkte silverringen som prydde hans ringfinger.
”Ska du gifta dig Lucius?”, undrade jag, en gnutta svartsjukt.
”Nej, jag är bara förlovad, det är inget känslomässigt, men det blir det väl med åren”, sa han och log mot Bella som log tillbaka.
”Ska du gifta dig med Narcissa Black?”, ropade jag lite väl högt. ”Är inte hon fjorton?”
”Femton fyller hon i år”, påminde Bellatrix som såg syrligt på mig. Jag log snett.
”En smula förvånad bara Bella.”
”Så vad heter flickan?”, fortsatte jag med en frågande blick mot Bella.
”Mini-Jessica”, sa hon snabbt och skrattade. Jag flinade snett men såg att Lucius inte ens rörde en min så jag kallnade lite. ”Hon heter Sylvanas.”
”Om hon hamnar i Slytherin så skulle min mor bli så stolt”, suckade jag. Bellatrix gav mig en blick av medkänsla och jag log mot henne.
”Jag tänkte lägga mig. God natt på er”, sa Bella efter några minuters tystnad. Hon reste sig och gäspade och gick därifrån.

Jag och Lucius satt kvar en stund. Vi sa inte ett ord till varandra men vi funderade. Jag satt koncentrerat och flängde med min trollstav åt alla håll och olika saker föll ner och försvann då de nuddade bordet. Höstfärgade löv, snöflingor och rosenblad.
”Har du kul?”, skrattade Lucius och satta sina händer mot mina axlar.
”Tänkte precis fråga om du följer mig till mitt rum, såvida du inte tänker köra ut mig i snön och tvinga mig gå hem.”
”Nejdå, kom här”, sa han och drog ut stolen åt mig. Jag reste mig och följde honom.
---

Finns lite extra oxå skriver till det senare!

oo spännande vill ha mer!