Samantha Cooper; ett äventyr med marodörerna

Otroligt bra skrivet! ♥

Ja, verkligen!

Kände mig skrivsugen idag! nästa kapitel är kort men ni borde inte bli besvikna och det blev kort för att jag var tvungen att ha ett sådant slut kan man säga
-> Enjoy

Kapitel 4


”Herregud vad gullig!”utbrast Lily då hon kom in i sällskapsrummet efter middagen. Samantha satt i soffan bredvid Sirius med katten i famnen. Den sov djupt, på samma gång som den högljutt spann.
”Sch.”viskade hon kärleksfullt då katten rörde på sig. ”Den heter Nisse.”
”Men varifrån fick du den?”ville hon veta.
”Min mamma gav den, hennes klient kunde inte ha den längre. Hon är ju veterinär.”svarade Samantha glatt medan Sirius rynkade pannan.
”Vad är en veteri-något?”frågade han förvirrat, Lily och Samantha fnittrade åt honom medan han för första gången vad Samantha visste, rodnande.

Samantha förklarade ordagrant för honom vad det var och han försökte att få bort rodnaden från kinderna men lyckades inte. Men efter ett tag så kom även Remus och James in, skrattandes. Samantha pustade ut över att de hade blivit vänner igen.
James såg snabbt på Lily innan han sprang upp för trappan och slog igen dörren till sovsalen bakom sig. Samantha såg efter honom ända tills han hade försvunnit.
”Jag går nu.”sade Lily nedlåtet och även hon försvann, snabbt fylldes platsen där Lily just hade suttit av Remus. Han såg väldigt belåten ut.
”Söt.”sade han och nickade mot Nisse. ”Tramptass? Har du ätit något giftigt eller varför är du röd i ansiktet?”
Sirius tittade stoögt på sin kompis innan han begravde ansiktet i händerna.
”Han rodnar, ser du väl.”fnittrade Samantha och puffade till Remus i armen. Han flinade mot henne innan han skakade på huvudet.
”Jag har känt honom sen första klass, men jösses aldrig att jag har sett honom rodna.”

Sirius suckade och vågade ta upp ansiktet igen, den röda nyansen höll på att försvinna.
”Du behöver inte skämmas, Sirius.”sade Samantha milt och han vägrade titta in i hennes ögon.
”Visst.”muttrade han och lade armen om hennes axlar. Hon hade för andra gången i sitt liv inget emot det, bara han inte trodde att det betydde något för det gjorde det inte.
”Bort med tassarna, Tramptass.”flinade Remus och slog till sin kompis och lade sedan sin arm över Samanthas axlar. Hon tittade förvånat på dem, skulle de börja bråka om HENNE nu också?
”Du ska inte ta hela priset, Månis!”flinade Sirius och brottade ner Remus på golvet. Samantha drog upp benen i soffan för att inte dras med i deras brottningsmatch.
”Okej killar, jag vet att jag är snygg men ni behöver väl inte slå ihjäl varandra för det.”sade hon och försökte låta sträng men lyckades inte. Remus stannade flämtandes på golvet framför den hemtrevligt sprakande brasan medan Sirius satte sig bredvid henne i soffan igen då.
”Just det, ge upp. Du vet att jag ändå vinner.”sade han och blinkade mot mig. Remus fnyste och satte sig upp.
”Bring it on!”

Wohoo!!!
Mer!!!!!!!!!!!!!

Jättebra!

Hahaha!! Supermegajättebra

^THIS SO FREAKIN' MUCH! ♥

Tack så hemskt mycket!
Btw, det kanske hinner komma ett kapitel till idag, får se om jag hinner få det klart

Mer

Det är lugnt! Du behöver verkligen inte stressa med det! ♥