PRS Lupple & Medi

Dorian såg på henne med en plågad blick. "Inte bara av dig just nu. " Svarade han tyst. "Det är många skäl att jag är där. En av dem är att Lathan känner sig otillräcklig att hålla alla trygga från mig. " Sa han ärligt.

"Tänk så här. Du gör det för dem du älskar. Du kommer inte att dö där. Du kommer bli bättre min älskade."

Han log snett. " Det är sant min älskade." Log han varmt.

"Så om jag somnar tänk på att jag mår bra." Sa hon och log sedan ömt.
"Det skulle du må bättre av."

Han nickade sakta. " Jag ska tänka på det. " Lovade han.

Snart hade hon somnat och hade ett litet leende på läpparna.

"Ällskade hur är det?" Tristan såg på Allie.

Dorian studerade henne en stund innan han stängde ned samtalet. Reste sig upp och tog av sig ringen. Säkrade rummet och tog några klunkar blod innan han började måla. Först till hon städerskan.

Allie såg på honom med en fundersam blick. " Hmm. Vet inte riktigt. " Sa hon och la varsamt ned den lilla hon hade i sin famn.

Han log ömt mot henne och smekte henne över kindne.
"Du är så duktig. Jag älskar dig."

Hon log mjukt. " Jag älskar dig också. " Sa hon ömt.

"Vad ska du lära dem ikväll?" Frågade han och log ömt.
"Kanske att sätta sig upp?"