PRS Lupple & Medi

Dorian såg på honom. " Ja kanske. Han stirrar ibland. " Sa han ärligt och såg mot rummet. "Alla hennes syskon är underliga. " Suckade han och öppnade dörren till sitt rum.

"Ja det är dem men tänk så här. De har gjort världen till den är idag. Hon gav musiken och alla saker att sjunga. Du vet är medveten om det."

Han nickade sakta. " Jag vet att de är viktiga. " Sa han ärligt. " Nåväl. Tack för allt Lucifer. " Sa han och gick in i rummet.

"Det var så lite. Ska jag hämta något innan du stänger dig inne?" Han lutade sig mot dörren.

Dorian svalde hårt. "Blod. Kol och papper. " Sa han tyst. " Kanske vanlig penna. " Sa han. " Blyerts. " Log han.

"Jag ordnar med det. Kanske en dosa som har WiFi? Det är rätt dåligt här nere." Han såg på hono,-

Han nickade sakta. " Ja det också. Jag ska ha videosamtal med Halo. " Log han stort.

"Då kommer jag med det snart. Stäng dörren så du inte rymmer." Han försvann snart.

Dorian stängde igen dörren och satte sig på sängen. Och väntade.

Han kom tillbaka med en korg.
"Hittade lite bättre saker att måla med. Molly som städar här målar på sin fria tid och hon sa du får andvända hennes saker. Jag sa att jag skulle ersätta allt med det bästa som fanns." Han log ömt.
"Jag har ju din konst på mina väggar och hon älskar alla. Så när jag sa att du kommer blev hon till dig. Så kanske en teckningar till henne skulle inte vara hela världen?"