PRS Lupple & Medi

Dorian hörde hennes sömndruckna röst och log svagt. " Älskade. " Viskade han.

"Dorian?" Hon satte sig upp och gned sig i ögonen.
"Är du kidnappad? Ska jag hämta dig?" Frågade hon och ramlade ur soffan.

Dorian såg upp och skrattade lågt. " Nej älskade. Jag är inte kidnappad." Svarade han lugnande. " Jag är hos Lucifer." Fortsatte han.

Hennes hjärta slutade slå så hårt och hon satte sig.
"Oh jag somnade i soffan. Fick huvudvärk. Men är du okej?"

Dorian svalde hårt och stirrade upp på taket. " Jag kommer inte komma hem på några dagar. " Sa han stilla.

"Det är okej. Du såg inte bra ut förut. Men det kommer bli bra." Sa hon och log ömt.
"Vill du ringa op videosamtal till kvällen? Så jag fpr se dig innan jag ska sova.."

Han log svagt och nickade sakta. Snurrade lite med sin ring. " Jag ska göra mitt bästa. " Log han. " Gärna. Jag vill se dig. " Log han ömt.

"Och sakna mig itne för mycket för det skadar bara dig mer." Viskade hon ömt.
"Jag skickar så mycket kärlek så du måste känna det." Hon log.
"Jag är nästan klar. Jag har jobbat så hårt."

Dorian skrattade lågt och nickade sakta. Som om hon kunde se honom. " Detsamma älskade. " Viskade han. " Du är duktig. Jag ser fram emot att se ditt arbete. " Log han.

"Du kommer få testa dom med. De är underbart." Hon sa hejdå och lade på.

"Gick det bra?" Lucifer kom in i rummet igen och log ömt mot honom.