PRS Lupple & Medi

Dorian försökte hålla fast i kyssen medan han sprang. Försökte minnas det. För han var orolig. Hon skulle vara borta oftare och han skulle ha svårt att vara nära henne när han inte kunde dricka av henne. Detta var helt klart hans straff.

Lucifer var vid hans sida.
"Varför så butter? Du kunde varit fängslad. Du fick ett val." Sa han och nickade.
"men tror inte din fru ville se dig så."

Dorian såg på honom med en mjuk blick. " Inte butter. Sorgsen. " Sa han ärligt tillbaka. "Tro mig. Jag förstår att valet är gjort och att det är ett gott val. För hennes säkerhet. " Sa han ärligt. " Men jag sörjer också. " Sa han stilla.

"Men det kommer bli bra. De kanske hittar ett sätt att du kan dricka från henne snart. " Han såg på honom med ett ömt leende.
"Är du villig då?"

Dorian såg på honom, fundersam. " Beror på vad priset är. " Sa han ärligt. " Men är det rimligt så absolut. Upplever att jag är i mer kontroll när jag dricker från henne. " Sa han ärligt.

"Det kan komma något pris, Men jag tror de är villiga att ordna med något." Han log svagt.
"Om jag kanske får gissa. Jarlo får sin vilja igenom och får din konst utåt. Det kanske blir priset?"

Dorian såg på honom med en road blick. " Hur menar du? Att min konst ska bli hans?" Undrade han lugnt. " Är det hans önskan?" Flinade han nyfiket. " Det är ju inte ens ett dyrt pris. " Flinade han.

"Jag vet inte. Det kanske är hans sätt- Kanske blir ett annat. Vem vet." Sa han och flinade sedan.
"Men människor eller djur?"

Han såg på honom med road blick och skakade på huvudet. " Det lär väl märkas. Om de nu kan hjälpa till." Sa han tankfullt för att sedan stanna upp. "Inget. " Suckade han, men funderade lite. " Djur." Avslutade han sedan. " Säkrast så." Log han.

Han nickade och såg på honom.
"Ska vi ta ett stort byte då? Björn eller älg?" Han log ömt mot sin sonson.