PRS Lupple & Medi

Dorian fann Halo direkt. Hennes doft, hennes skrik. Han gick in i rummet hon satt i och log mjukt. " Hur går det?" Sa han ömt och satte sig ned bredvid henne.

"Det vill inte som jag vill." Hon suckade.
"Det kommer att fungera till slut men det vill inte nu. Tyget finns inte. Så tekniken typ kommer inte att vara bra. Det ska inte ens vara någon el i dom så.."

Han nickade sakta. " Jag förstår. " Sa han ömt. " Du kanske ska leta efter tyget på annan plats?" Föreslog han.

"Ja det kanske jag borde. Jag kanske åker ikväll." Hon reste sig. Helt uppe i sitt och såg på honom.

Dorian såg på henne. Hon var fokuserad på sina saker och han ville inte störa henne. Han svalde hårt. Kände Lucifers närvaro och bet sig lite i läppen. " Jag måste få prata med dig. " Viskade han på deras språk.

"Oh!" Hon sjönk ner och tog hans hand. Hon var i sitt eget men log.
"Då pratar vi! Jag måste få annat så jag inte blir galen." Sa hon mjukt.

Han såg på henne med en allvarlig blick, en sorgsen blick. "Om du åker ikväll måste jag berätta detta för dig innan. " Viskade han. Det var fel tillfälle, helt klart.

"Men jag åker inte. Jag behöver vila och vill inte åka." Hon tog hans hand i ett hårdare grepp.
"Säg vad du tänker på." Viskade hon.

Han kramade hennes händer ömt. " Jag kan inte dricka från dig mer. " Viskade han. " Eftersom jag inte kan dricka något annat eftersom det inte är gott. " Sa han stilla. "Det oroar mig och min familj. Och din." Sa han stilla. Tog några djupa andetag. " Och det finns mörka delar av min historia som inte får upprepas. Och ditt blod kallar på den delen. " Sa han stilla.

Hon såg på honom och lade huvudet på sned. Snart såg hon sorgsen ut.
"Du kan aldrig mer?" Viskade hon sorgset, smekte hans kind.
"Men du älskar mig fortfarande? Om du gör det så är det huvudsaken. Du behöver inte dricka för att älska mig."