PRS Lupple & Medi

Dorian såg på honom och lyssnade. Funderade. "Sötare, starkare. Efter varje besök där uppe kommer hon ju ned och bara smakar ännu mer. " Sa han stilla.

"Det där är inte bra. Om du dödar henne så blir det ju hus i helvete. Det kanske blir krig som världen aldrig vinner. Ni kanske blir straffade." Han såg på honom.
"Men vad känner du när du är nära henne?"

Dorian nickade sakta. " Tanken har slagit mig. Tro mig. " Sa han stilla. " Grejen är ju att hon väldigt gärna vill att jag biter henne och ja jag uppskattar inte annat blod. " Sa han tyst. "Så var det inte i början. Jag har ju tömt henne tidigare. När hon var Elisabeth (rätt namn va?) och då kunde jag ju fortsätta med mitt vanliga liv. " Sa han tyst och stirrade ned på sina fötter. Funderade. " Lycka. Sådär stämningsfull lycka som när du hör något oerhört vackert och vet bara att detta är magi. " Sa han lugnt.

"Så var det först för oss med. Vi ville ha det där lyckosamma ruset. Det gick ett par år men sen gick det ner. Men jag tror det går att ordna. Men jag v et bara inte hur." Han log mot henne.
"Så hon vill bli biten? Det är för du är hennes make."

Han såg på honom och nickade sakta. " Ett par år utan att dricka? Då gick det ned?" Frågade han. Och Lathan antecknade noga. Dorian flinade lite. " Ja antagligen. " Suckade han. " Det känns bara lite hopplöst. För jag vill inte skada henne. " Suckade han. " Men jag är orolig att det kommer ske. " Erkände han.

Han suckade.
"Ja men sen fickc vi smaka blodet igen men det var mindre sött. Men sötare än andras blod." Han såg på sin son.
"Du vet va jag pratar om? Du fick smaka av henne det första du drack utöver mitt blod. Tyckte mycket var äckligt sedan."

Lathan nickade sakta. " Jo det minns jag. "Det var svårt att dricka annat. " Sa han lugnt. Mindes tillbaka. " Så jag antar att en paus är att föredra?" Sa Lathan tankfullt. Dorian såg på honom och svalde hårt. Det kändes som en dålig plan. Dorian pillade med sina knappar på skjortan och funderade lite. " Sen är det mängden han dricker. När han väl dricker annat. Jag oroar mig för att hans mörkaste tid är på väg tillbaka." Sa Lathan stilla och Dorian såg på Lathan med ilsken blick. " Nu får du ge dig. Jag vill inte diskutera det." Sa han allvarligt. " Med någon. " La han till.

"Den tiden minns jag. Inte ens jag kunde stoppa honom." Han lade huvudet på sned och såg på Dorian.
"Det är din fru vi pratar om. Så du borde inte vara så snäsig." Sa han och suckade.
"Men har ni pratat... med hennes far om detta?"

Dorian såg på dom båda. " Jag tänker inte ha den diskussionen med någon av hennes familj eller henne." Sa han ilsket. Men samlade sig lite över Lucifers kommentar. "Jag kan diskutera det med er. Jag minns också den tiden, tro det eller ej. Men jag är inte direkt på väg tillbaka dit. Jag är inte sugen på att gå runt och skära upp människor. " Sa han tyst. Lathan såg på honom och nickade sakta. "Nej men du dödar ofta nog när du jagar. Det är tillräckligt för oro för min del. " Sa Lathan ärligt. " Jag har bett att Ori ska komma och undersöka honom. Se om han ser något. Om han kan ge något. " Förklarade Lathan för Lucifer.

Lucifer nickade och suckade.
"Du vill att jag övervakar honom när han jagar? Det gör jag gärna." Sa han och såg sedan mod dörren.
"Och Halo, vet hon om detta?"