PRS Lupple & Medi

Dorian såg på Jarlo och flinade lite. Menade han på fullaste allvar detta? Lathan studerade det hela, intresserat. Dorian såg på honom med en beräknade blick. "För att undvika ett blodbad. Det är inte världens största grej. Jag skyddade henne och er. " Sa han kallt.

"Halo vill du visa Lathan din fulla skepnad?" Jarlo såg på dem och gick fram. Tog hennes hand.
"Och om vi två blir det en extra klick."

Dorian backade ifrån dom och satte sig på stolen. Försökte samla ihop sig innan det skedde.

Halo suckade och drog av sig armbandet och lät sina vingar sprida ut sif. Hennes gloria kom fram och hon såg på Lathan med sorgsna ögon.

Lathan såg på henne, hon såg sorgsen ut. Han visste inte varför. Men han satt som en staty och studerade henne.

Dorian studerade henne också, så vacker.

Hon såg på Jarlo och även han tog sin sanna form. De blev helt sagolika.
"Är ni rädda?"

När Jarlo framträdde också blev ju helheten än vackrare. Rädd? Knappast. Hungrig? Ja. Dorian såg på dom, som förtrollad och han kände snart Lathans hårda grepp om hans arm.

Hon såg på Dorian och såg på sin bror. De var vackra tillsammans innan hon lät förtrollningen försvinna.
"Så-..."

Dorian log mjukt mot henne. " Borde vara en tavla med er två tillsammans också. " Viskade han till henne.

"Med våra egenskaper? Kanske han en pensel och jag min harpa?" Viskade hon och såg på honom.