PRS Lupple & Medi

Dorian visade snart upp tavlan. Det syntes att den var gammal. "Så det är den enda mänskliga som jag gjort som är bevarad." Log han och nickade mot montern. " Detta är ju lite som ett konstmuseum." Flinade han.

Jarlo gick fram och kände på den och såg upp.
"Vet du vad som hände med de andra?" Frågade han ömt.

Dorian såg på honom med ett mjukt leende. " Dom brann. Med resten av huset. " Sa han ärligt. " Det är vad Maria har berättat." Log han.

"Kanske någon lyckades rädda dem?" Han log ömt.
"Kanske någon du könner?"

Han såg på Jarlo med förvirrad blick. Vem skulle ha räddat dem? "Nej det tror jag inte. " Svarade han och kände sig oerhört förvirrad. Han var nog lite knäpp Jarlo. " Här är i alla fall en efter jag blivit vampyr. Kanske var 200 år då eller något. " Sa han och pekade på en. " Och här är som jag gjort efter bröllopet. " Log han och pekade på en otroligt vacker bild av Halo. När hon är fullständigt lycklig. " Från minnet. Från när vi sa ja." Log han.

"För att jag kanske rädda dem i sista minuten. Jag kom ner och tog dem innan de försvann.." Sa han och såg på honom och log ömt mot honom.
"Hon är strålande vacker." Viskade han.

Dorian tänkte berätta vidare om tavlorna när han stannade upp och bara stirrade på Jarlo. Skämtade han nu? Han la huvudet på snedden och svalde hårt. Ville han ha dem? " På riktigt?" Frågade han oroligt. " Behåll dom du. " Sa han med ett snett leende. " Jag vet. Hon är gudomlig, som ni alla." Log han.

"Nej jag ville ha bara ha en bra tid att ge dig dem. Jag kunde inte förens nu. Lixom de dyker bara upp." Jarlo log och nickade.

Han svalde hårt. " Men då får du ge dom till Halo. Jag vet inte om jag vill ha dom ännu. " Sa han ärligt.

"Jag kan ge dem till henne. De är otroligt vackra." Sa han och nickade. Såg på tavlan från Lupe.
"Inte du som målat. Känner igen stilen från honom."