Albus syskonfejd (SV)

åh, tack, var rädd att det inte var någon som läste denhär mera då jag är så trög på att sätta upp nya kapitel..

haha! nee jag ger inte up hoppet så lätt! Haha! jag e din trogne läsare!

Förlåt IGEN, det tog längre än jag tänkt.

Det börjar närma sig slutet och jag vet inte riktigt hur jag ska avsluta det så, men det blir åtminstone ett till kapitel efter dethär.

KAPITEL 24

Dagarna går, och de är på gång igen, straffkomenderingar stup i kvarten och besök i sjukhusflygeln lite nu som då. Men båda håller det så hemligt de kan, så inte mamma eller pappa ska få reda på det...

Några månader senare...

Det är den första april, Albus masserar sitt ben när han stiger upp den morgonen. Dagen före hade James lagt krokben för honom minst tre gånger, och den sista gången landade Albus i en hög med förtrollade häftstift, vilka är hemskt svåra att få bort, omöjliga att få bort utan att det tar ont dessutom...
Han hade iallafall fått tillbaka, eftersom denhär gången upptäckte en av lärarna det. Albus undrade om han hade straffkomendering nu eller om det var förts på kvällen.
Han väcker Kevin och de går och äter. Där nere ser Albus att James sitter och småskryter för sina vänner om något, men vad hör han inte.
På kvällen, efter alla dagens lektioner går Albus upp till Gryffindortornet. En liten lapp med prydlig handstil ligger på sängen, det står:

Hej Albus!
Kan du komma till fjärde våningen, utanför förvandlingskonst klassrummet ikväll vid sjutiden, det är något jag skulle vilja visa dig.
Hälsningar Rose.


Albus funderar om han ska tro det som står på lappen, det liknar inte riktigt Roses stil och så hade det hänt nåt liknande förut den dagen.
Då stod det att det var från Kevin, Albus gick på det, vilket slutade med en hel säck mjöl över hela kroppen och några snigelliknande varelser i håret. Den gången var det en från Hufflepuff, som gjorde det, närmare bestämt Kevins tvillingbror Hampus, så Albus trodde först att det var Kevin, men han försäkrade sedan att mjöliglarna (som det tydligen var) inte var ett dugg farliga.
Han bestämmer sig för att gå en timme tidigare för att de vem det är, så när klockan nästan är sex ger han sig av.
När han kommit ner till fjärde våningen tittar han runt hörnet för att se om någon är där, han ser inte så mycket i mörkret, men efter en stund ser hans James mörka kalufs bland skuggorna och snart hela James. Albus ser James böja sig fram och lägga något på golvet. Albus ser inte vad han gör, så han böjer sig framåt för att se bättre, tar ett litet steg framåt. Då sparkar han till en liten sten, nästan lika litet som ett sandkorn, det ekar ihåligt genom korridoren när stenen rullar iväg. James vänder sig om.
De stirrar på varandra någon sekund, det är nästan som om de för ett tyst samtal, för plötsligt vänder sig Albus om och springer sin väg. James kappar in fort, men Albus är bättre på svängarna. De springer fram och tillbaka genom de förvånansvärt tomma korridorerna.
Albus försöker tänka, månne det finnas nåt ställe som han skulle kunna gömma sig på? Det vore det bästa sättet av bli av med James resonerar Albus, eftersom James är mycket snabbare än han.
Han rusar genom en dörr och tittar omkring i det stora rummet, på väggen hänger en spegel och mittemot den står en stor garderob. Albus hör James närma sig. Var det inte bakom denhär spegeln som det fanns en hemlig gång som rasat ihop? Albus chansar, det borde finnas tillräckligt stort rum där för att han ska rymmas.
Han mumlar en trollformel och spegeln glider åt sidan så Albus kan klättra in. Luckan stängs och precis då kommer James in. Det är tyst utanför spegeln, Albus undrar om James kan höra hur hans hjärta dunkar...
Ett lågt knarrande hörs, det är säkert garderoben, tänker Albus. Prasslandet av påsar och gamla kläder ljuder sakta med följd av ett knarrande igen. Snart slås också dörren till rummet igen och raska fotsteg som lämnar den delen av slottet hörs. Albus pustar ut och blir väldigt medveten om hur länge han hållit andan. Han tittar sig omkring i mörkret, men förstås ser han inget annat än glipan vid spegelkanten.
"Lumos", mumlar han och det lilla ljuset från trollstaven lyset upp de skrovliga stenväggarna.
Det är ett ganska litet utrymme som lämnat kvar sedan den hemliga gången rasat ihop. Det är nätt och jämt så Albus får rum där. Plötsligt ser han ett litet hål i väggen på hans vänstra sida, han skrapar bort lite lösa stenar och hittar en sidogång. Den är trång, men iallafall såpass stor så Albus kan krypa in, han håller trollstaven framför sig för att se vart han är på väg. Gången vidgar sig snart och rakt framför honom sitter en liten lucka uthuggen ur stenväggen. Längs kanten slingrar sig en orm med en liten smaragd till öga. Albus stirrar trollbundet på smaragden och plötsligt inbillar han sig att sig att ormen rör på sig.
"Nej!" försöker han säga, i tron att den ska anfalla, men ur hans mun kommer bara ett lågt väsande. Ormen blinkar och ett svagt pysande talar om att luckan går upp.
Innanför luckan ligger en liten fördjupning fylld med olika saker, bland annat McGonagalls hårnät, som han blivit av med för någon vecka sen. Där ligger också ett halsband i form av ett hjärta, en fjäderpenna av lyxmodell, två flaskor med ett gyttjeliknande innehåll, en Nimbus 3000, en gammal bok, ett slitet prefektmärke och en påse godis.
Albus funderar en stund innan han börjar mumla en förstoringstrollformel för påsen. När den är tillräckligt stor stoppar han alla saker (förutom Nimbusen som han tar under armen) i påsen och går mot den del av slottet som McGonagalls arbetsrum borde ligga i. Var exakt vet han inte, inte heller hur han ska komma in dit.
Han har tur, för precis när han hittar det så kommer McGonagall genom korridoren.
"Professor McGonagall!" ropar han och börjar springa.
"Ja, vad är det mr Potter?"
"Jo, det var så att..." Albus förklarar allt som hänt den dagen, brevet som inte var från Rose, James som jagade honom, det lilla utrymmet bakom spegeln och hur han hittat alla sakerna. "... och där bakom luckan så låg massa olika saker, bland annat ditt hårnät som försvann för någon vecka sen", avslutar han och plockar fram det ur kassen.
"Åh, tack så mycket", säger hon och stoppar det i en av sina fickor. "Åh, just ja, tjugo poäng till Gryffindor!" Albus ler.
McGonagall lovar Albus att lovat ge honom ett extra poäng för varje sak som återser rätt ägare, så Albus lägger upp lappar om saken runt om i skolan och sedan går han och lägger sig.
För en gångs skull känner han sig rätt så lugn när han går och lägger sig.

Nästa morgon vaknar han av att Irquna kommer inflygande genom fönstret som någon lämnat på glänt. Hon släpper ner ett brev rakt i ansiktet på honom och flyger tillbaka till ugglesalen.
Albus tittar sömndrucket upp, det är faktiskt tre brev när han börjar titta på dem. De två första breven handlar om gårdagens upptäckter, det ena brevet är från en Hufflepuffare som skriver att det skulle kunna vara hennes prefektmärke och halsband som Albus hittat och det andra från en Ravenclaware som hävdar att det är de två flaskorna med gyttjeliknande innehåll är hennes och Nimbusen tillhör hennes bror.
Han lägger undan de två breven och tittar på det tredje. Han flämtar till, det är ett illvrål.
________________
Nå, vad tycks.
Blev mest nöjd med slutet av kapitlet.

Det var jätte bra!!! Mer! :> hihi =p men...... det far ett fantastiskt kapitel.... OCH JAG VILL HÖRA VAD ILLVRÅLET SÄÄÄÄÄGER!!!! uch känner mig lite konstig.... säger att jag vill höra ett illvrål..=/ men ja som sagt jätte bra och JAG VILL HÖRA M-E-R! ♥

Superduperbra!
Hoppas att det kommer mer, men stressa inte!

Tack tusen gånger båda två!
Enda som jag kan säga är att det inte är något storslaget illvrål... mest skrattretande.

Jättebra!

Haha ännu bättre! längtar bara mer nu!! är kommer nästa kapitel??

ingen aning nån gång efter påsken tror jag att jag har tid...

Längtar...!