Aut neca aut necare – PRS Jackies & Medi

Han gav henne ett leende och skakade på huvudet.
"Du kan andvända det igen i natt. Jag kommer nog sova med Vincent igen." Han sträckte en hand mot henne och smekte henne över håret.
"Hur sov du? Vincent sa att du hade mardröm." Han såg oroad ut och försökte sedan att le.
"Jag börjar bli hungrig. Ska vi väcka de andra kanske? Jag vet att Lily är vaken så knacka på henne du." Han log igen och såg sedan mot sängen.
"Och oroa dig inte för sängen. Sov där hela veckan om du vill."

Celia vek undan med blicken när Caleb nämnde mardrömmen.
”Jag vet inte. Det kändes inte som en dröm. Det kändes för… verkligt”. Hon ville så gärna beskriva allt för Caleb, men någonting i hans blick sa henne att han skulle ge henne samma svar som Vincent – att allt var en inbillning – en fantasi. Så istället klistrade hon på ett nytt leende och slängde lätt med håret.
”Ja, bäst för henne att hon är vaken. Vi har mycket att förbereda inför festen ikväll”, sa hon och styrde stegen i riktning mot Lilys rum. Kanske hon skulle tro henne om hon berättade?

"Det brukar vara så med mardrömmar Celia. Jag brukar ha mardrömmar om prov. Gissa hur läskiga de är.." Han log och klev åt sidan.
"Inte vara elak. Hon kom ju hem igår." Sa han med ett leende.
Sedan gick han och väckte de andra.

Lily hade rest sig och gick sakta runt i rummet, Allt för att få tillbaka kraften i kroppen. Förvånat såg hon på sig själv i spegeln och gick mot dörren. Hungern rev i henne och hon skulle laga till frukost genast.

Celia tog ett djupt andetag, samlade sig och knackade sedan tre gånger på Lilys dörr.
”Lily? Är du uppe?”, frågade hon och slängde ett öga mot klockan på väggen.
”Vi behöver sätta igång med förberedelserna så fort vi ätit frukost. Och jag måste hinna uppdatera dig med allt skvaller innan balen, så att du vet vad alla går runt och viskar om”.

Hon öppnade dörren och log.
"jadå jag är uppe och jag är utsvulten." Hon log och visade sina ben.
"Jag kan stå på egna ben igen." Hon log trött och man såg hur sliten hon fortfarande var.
"Men det kan vi ta när vi gör oss redo?" sa hon och log stort.
"låt mig bara göra frukost..."

Vincent kom ut i hallen och såg mot Lily, log när han såg att hon var på benen.
"Du behöver inte göra frukost. Vi har pigor som gör det."

Just då kom även Alistair ut från sitt rum, iklädd svarta byxor och en löst åtsittande skjorta.
”Du borde spara dina krafter till senare, Lily”, sa han då han hört deras konversation genom dörren.
”Du kan behöva dem till balen, och precis som Vincent säger har vi folk som lagar frukost åt oss”.

Hon vände sig om och såg på Alistair och hennes hjärta tog ett litet skutt. Samtidigt som hon hade vänt sig om höll hon på snava men lyckades återfå balansen och hon såg på honom igen. Finklädd redan?
"Men jag...." Försökte hon men hon avslutade sin egen mening. Det skulle vara lönlöst att ens försöka vinna det här argumentet.
"Okej..." Viskade hon coh rodnade stort.
"Men en bal? Det menar ni väl inte dansa?" Frågade hon nu med en skamsen ton och Vincent skrattade mjukt.
"Jo men jag är säker att ni hinner öva minst något innan. Annars kan ni fansa försiktigt." Sa han och såg mot Alistair.

”Och det är inte vilken bal som helst, hjärtat. Det här är en av årets stora höjdpunkter. Alla kommer vara där”, förklarade Celia upprymt och slog glatt ihop händerna. Och med Alla menade hon förstås de finaste av de fina – själva gräddan av societeten.
”Säg vad du vill om familjen Hawthorne, men de är höjdare på att anordna fina tillställningar”, fortsatte hon och flinade mot Alistair som himlade med ögonen.

Han hade varit beredd på att ta emot Lily när hon nästan snavade, men drog sig tillbaka när hon återfick balansen och ställde sig istället med ryggen mot närmaste vägg och med händerna i byxfickorna.
”Jag lovar att jag ska inte ska tappa dig, sa han lugnt, mötte hennes blick och höll kvar den i några sekunder längre än vanligt.

Lily stelnade till när hon hörde Alistairs efternamn och hon tog ett steg mot honom. Tog hans hand och kramade till den försiktigt.
"Men då äter vi väl och sedan går vi och har spa vad det väl?" Hon log och såg mot Alistair.
"Och jag lovar att inte ramla." Sa hon och log mjukt mot honom.
"Jag känner mig frisk nog att inte behöva rullstolen. Men ska vi ta med oss den ifall?"
Vincent såg på dem och harklade sig.
"Jag tycker att den kan vara bra att ha. Men låt oss äta frukost först så tänker vi på annat sedan okej.."
Han log när han såg Caleb komma ut från badrummet och nickade.
"Det luktar så gott. Jag är så hungrig.."

Lily log och såg mot Celia.
"Sen får du visa mig alla dina tips. Du är så vacker.."

Alistair blinkade överraskat när han plötsligt kände hur Lily tog tag i hans hand. Han var inte van vid den typen av närhet. I det hem han kom från fanns det ingen som smög in en hand i en annans för en sån enkelt sak som att trösta eller visa sitt stöd.
”Jag är glad att du känner dig bättre.”, sa han lågt.

”Åh, tro mig. När jag är färdig med dig kommer du att överglänsa oss alla”, log Celia. ”Men nu är jag utsvulten”.
Hon gick fram till sin vän, krokade fast sin arm i hennes och drog bort henne från Alistair för att ta med henne till matsalen.
”Sen ska vi raka vägen till spa salongen”.