Boken utan namn

Supermegamugglisfantastisktjättebästaff'enivärlden

Lika bra som alltid!
Dvs. Onaturligt megamugglisfantastisktazum!!!!!!!! ♥ ♥ ♥

Sååååååååååååååååååååååååååå bra!!

TacktacktackTacktacktackTacktacktackTacktacktackTacktacktackTacktacktackTacktacktackTacktacktack ♥♥♥



♥



Har du läst alla!? Wow, tack, men du skriv också jättebra! ♥



Tack! ♥



Tack! ♥♥♥ Jag blir verkligen superglad!



Tack! ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Jag hoppas att nästa del kommer inom några dagar, har ett kapitel att finslipa lite ♥

Jag hoppas att nästa del kommer inom några dagar, har ett kapitel att finslipa lite ♥

Ella! Nu har jag läst hela, och jag kan bara säga

Hej! Tack för alla fina kommentarer. Tack Wira för att du stöttade mig den här veckan. Du är verkligen supersnäll! ♥ Om någon har några förslag på vad som kan hända är det bara att uggla.

Här kommer nästa del:


Kapitel 31 - Återresan

Den natten sov jag inte bra. Jag visste att timmarna gick och när klockradion slog 02:36 insåg jag att tiden var knapp. Snart skulle jag åka tillbaka till Hogwarts, om nästan exakt fem timmar och fyra minuter närmarebestämt. Jag reste mig upp och gick in i badrummet och sköljde av ansiktet med kallt vatten, det gjorde mig klarvaken. Jag tog på mig en vit skjorta och ett par svarta byxor. Jag borstade håret och flätade till en stram fläta som spretade längs ryggen.

Jag tittade i spegeln igen och mina mörkgröna ögonhade svarta ringar av den sömnlösa natten. Snart skulle jag tillbaka, jag visste inte om det var det jag egentligen ville för då skulle jag bli tvungen att förklara allt för mina vänner. Jag skulle bli tvungen att berätta om mina gömda krafter och kanske skulle jag även få special lektioner för att lära mig att kontrollera mina ny funna krafter, det ville jag inte.

***
Senare på dagen stod jag vid det mörkröda lokomotivet. Stora puffar med rök bolmade upp ur den stora skorstenen. Mitt hår blåste i den kraftiga vinden, slet i mina kläder och piskade mot min rygg. Ophelia kramade mig hårt och tycktes aldrig släppa taget, det ville jag inte heller. När hon tillslut släppte mig tog hon mitt huvud i sina händer och log matt.
“Ta det försiktigt, lova mig det.”
“Självklart! Hej då”, sa jag och vinkade adjö innan jag med försiktiga steg klev ombord på tåget. Resan gick långsamt men några timmar senare såg jag Hogwarts höga torn långsamt torna upp sig framför mig. Jag klev av tåget och tog min lilla resväska i handen innan jag långsamt började promenera mot porten. När jag hade gått några minuter kom en gestalt mot mig. I det svaga höstljuset kunde jag endast se att det var en medellång person som gick med raska steg rakt emot mig. När ljuset från det ynka solljuset föll på personen framför mig såg jag vem det var, Rose. Hennes röda hår låg slätt mot huvudet och hon bar en svart kappa. Hennes ansikte strålade mot mig och hon började springa, när hon väl var framme var hennes kinder flammande röda och hon andades upphetsat.
“Hej!” skrek hon nästan och kastade sig runt halsen på mig. När hon släppte mig såg jag ett långt vitt ärr som gick tvärs över vänster halva av ansiktet. Hennes armar och händer var också fyllda med ärr och jag såg skuldmedvetet på henne.
“Jag har saknat dig”, sa jag och brast i skratt. Utan att jag kunde kontrollera det började tårar svämma ut från mina ögon medans jag hysteriskt fortsatte att skratta, jag kunde inte sluta.
“Jag har saknat dig mer.” Hon log och vi började gå med ordentlig fart.
“Vad har hänt medans jag varit borta?” frågade jag.
“Inget speciellt. Eller...jo James råkade välta ut en stor kanna pumpajuice över en Mrs Norris, men inget annat. Du skulle sett Argus Filch min.”
“Du borde tagit kort!” sa jag anklagande och knuffade till henne lätt.
“Lägg av! Vi borde gå nu annars kommer vi att få rejält med skäll.”

Vi skildes åt vid stora salen då hon skulle upp i Gryffindor tornet och jag begav mig till Hufflepuffssälskapsrum. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken då jag försiktigt klev in i rummet och allas brännande blickar blängde på mig. Nedsjunken i soffan satt Hugo, han log och reste sig upp. Jag kände att jag inte längre bydde mig om allas blickar. Jag gick i snabb takt mot Hugo och kastade mig runt hans hals medans tårarna rann ner för kinden.

Efter några timmar gick vi ut i den svala kvällsluften. Jag hade en tunn kofta över mina bara axlar och Hugo hade på sig en vit skjorta. Vi gick runt slottet och pratade ut. Jag visste inte om jag skulle berätta det som tyngde mig. Jag visste inte om jag kunde lita på honom.
“Hugo?” mumlade jag.
“Ja?” svarade han och såg på mig med sina blåa ögon. “Vad är det?”
“Jag måste berätta en sak, kan jag lita på dig?”
“Alltid.”
Jag tog satts och började prata med en rasande takt. Efter att jag hade berättat allt kändes det som om en enorm tyngd plötsligt släppt från mina axlar. Det var som att bära en tung ryggsäck med sten men nu kunde jag äntligen dela den med Hugo. Hugo försökte få in allt jag hade sagt. Han var chockad men definitivt inte så chockad jag trott att han skulle blivit.
“Du måste tro att jag är sjukt konstig nu”, sa jag och la händerna för ansiktet.
“Nej! Saturna, absolut inte. Inte mer än vanligt i alla fall.” Han log och skrattade. “Jag skulle se det som en enorm fördel.”
“Vadå? Att kunna få det att börja regna. Är det vad du kallar fördel?”
“Tänk om du blir arg på din motståndare och då börjar det åska och en blixt slår ner i dennes huvud och då…”
“Äh lägg av!” Jag knuffade till honom, lite lätt men ändå så att han skulle förstå.
“Du borde vara stolt över dig själv. Inte alltid vara så jäkla negativ.”
Jag suckade. Han hade ju rätt, helt rätt. Jag såg ut över den blek gråa himlen och andades djupt. Luften från mina lungor steg ut som små moln ur min mun. Jag funderade på hur jag skulle lösa mina “fenomen” lektioner med de andra men det skulle väll förhoppningsvis lösa sig. Ändå kunde jag inte låta bli att fundera lite när jag gick till sängs den dagen.
******************************************

Varsågod, tihi ♥ Well, vem vill inte hjälpa fantastiska Ella? ♥

Superbra som vanligt! ♥

Superbra!!! Blev överlycklig när jag såg att det kommit ett nytt kapitel.

Jag följer upp min tradition att skriva ett väldigt långt ord:
SUPERMEGAMUGGLISFANTASTISKTJÄTTEBÄSTAZUM!!!!!!!!!