Pregnant at seventeen [SV]

Superbra!!!!

Loooove It !!!!!! ♥ XD

Detta är ..... FANTASTISKT!!!! Jag vet inte vad jag ska säga riktigt. Sitter här helt jäkla mållös över det du skrivit. Har inte läst denna på engelska, men jag ger mig den på att du gjort ett bra jobb med att översätta den. Kan se allt framför mig och karaktärerna är verkligen klockrena!!!! Du, eller personen som skrivit detta har verkligen känsla med orden!!! Jag vet inte om denna ff är inaktiv nu, fast jag kommenterar ändå. Det här var det bästa jag läst idag tror jag!!! Erica Potter tipsade mig om den här, och jag typ bara efter första kapitlet, "Vägrar fortsätta läsa om Colin ska vara med!". Hatar honom .... han är inte värd Vic!!! Aja, nu har detta blivit alledeles för långt, men var skulle jag annars skriva om min plötsliga kärlek till denna underbara "Tedoire-ff"??

Meeeeeeer? ♥

Wow, tack så hemskt mycket! Jag blev verkligen jätteglad över att få läsa dina fantastiska ord och jag kommer att berätta för författarinnan om det du skrivit

Jag verkligen ÄLSKAR denna ff. Den är verkligen bra!

Ja^^

I want more!

Tack så mycket allihopa! Ni är verkligen underbara läsare
Jag ska tacka er som läser den här ff från författarinnan. Jag skickade några kommentarer, som ni skrivit, till henne och hon blev jätteglad

Här kommer nästa del^^

_________________________________________________________

Jag nästan rusade ut ur dörren. Hela vägen till Stora Salen, önskade jag att jag hade haft mod nog att säga emot honom. Om Rox hade varit där, skulle hon ha satt honom på plats. Han hade aldrig frågat sådana personliga frågor igen.
Läskig tjej, den där Roxanne Weasley.
När jag nådde Stora Salen, kokade jag.

"Vad är det?" frågade Roxanne, när jag satte mig ner bredvid henne, Aiden och Fred.

"Grimsdyke var ett stort kräk," jag tittade runt. "Var är Grace?"
Alla ryckte på axlarna.

"Vad har Grimsdyke gjort?" frågade Rox.
Åh, bara frågade mig massa personliga frågor. Som om Teddy var pappan. Sen sa jag nej, då hade han mage att säga att det var bra, för att Teddy borde inte ge upp sina drömmar för att fostra ett barn."

Rox skakade på huvudet. "Han är en skitstövel."
Innan jag hann svara, kom Grace gående och såg väldigt nöjd ut över något. Resten av oss stirrade på henne, när hon satte sig. Hon nästan strålade. Seriöst, ingen borde vara sådär glad.

"Vad har hänt med dig?" frågade jag.

"Mmm..." mumlade hon, stirrande på Ravenclawbordet.

Jag sneglade ditt hon tittade. Det visade sig vara en grupp sjundeårs Ravenclawkillar.

"Okej, vem är han?"

"Vad menar du?" frågade hon oskyldigt.

"Vem är killen du stirrar på?"
Adrien tittade upp från sin mat.

"Jag stirrar inte på någon," svarade hon.

"Jag såg dig Grace. Du tittade på de där Ravenclawkillarna. Så vilken var det?"

"Ja, Grace," sa Aiden. "Vilken av dem är det? Vi alla håller på att dö av längtan av att få veta." Han försökte använda en retarton, men han lät mest arg.

"Matthew Davies," mumlade hon till svar, medans hon såg genererad ut. "Han frågade mig precis om jag ville gå till Hogsmeade med honom imorgon."

"Ganska sent, tycker du inte?" sa Aiden. "Jag menar, det låter nästan om om du vore någon slags sista handsval, eller nåt."

"För din information, Aiden, talade han om för mig, att han försökt fråga mig hela veckan, men han vågade inte fram tills nu!" snäste Grace. "Du skulle kunna vara glad för min skull, vet du. Och du ska föreställa min vän."

Jag hade aldrig sett henne så arg förut. Eller honom för den delen.

"Ja, det är det enda jag någonsin kommer att vara, eller hur?" skrek han, blängande på henne, "Din vän!"

"Tja, just nu är jag inte så säker på det heller," svarade hon, tårarna fyllde hennes ögon. "Jag är inte hungrig längre," lade hon till, stod up. Och med det vände hon på klacken och sprang mot dörren.

Resten av oss såg när Matthew Davies ställde sig upp och följde efter henne. Han hann upp henne precis utanför dörren och han drog henne till en kram, tröstade henne.

"Ursäkta mig," sa Aiden, ställde sig upp. "Jag ska gå och mörda Davies."

Fred tog tag i hans arm och slet honom tillbaka. "Nej, det ska du inte, kompis."

"Varför skulle jag inte?" krävde han.

"För att du inte äger henne," svarade Rox. "Hon är tillåten att dejta vem i helvete hon vill."
Aiden korsade sina armar och tjurade. Han såg ut som min lillebror Louis när mamma sa åt honom att äta sina grönsaker eller när han inte fick efterrätt. Förutom att Louis var elva och fick det att se sött ut. Aiden, inte så värst.

"Men vad ser hon i Matthew Davies?" frågade han äcklat.

"Han är het," svarade Roxanne sakligt.

"Och otrolig på Quidditch," lade jag till.

"Han är ganska smart," sa Rox.

"De där ögonen är att dö för," sa jag.

"Han är jätteschysst. Jag har hört att han frivilligt ställer upp på ett djurhem och sjukhem under somrarna."

"Fan," instämde Fred. "Om jag gjorde en lista av killar jag skulle bli gay för skulle Matthew Davies vara nummer två, precis efter Teddy Lupin."

"Ja, ärligt talat Aiden, det finns förmodligen ingen chans i helvete att du kan tävla med honom," sa jag.

"Wow, tack hörni. Erat stöd är överväldigande."
"Det är det vänner är till för," sa Fred och klappade hans axel.

"Jag trodde verkligen att hon började komma över det," sa Aiden med en suck.

"Se så," sa Rox till honom. " Du får hänga med mig imorgon. Fred kommer att vara med sin flickvän, Vic med Teddy och Grace med Matthew. Så det blir bara du och jag."

"Toppen," sa Aiden. "Bara toppen."

_________________________________________________________

Det var det!
Om nån har någon idé om översättningen eller liknande och vill korrigera texten innan jag lägger upp den, så är det jättevälkommet. Skicka bara en uggla så fixar vi det

Jätte bra!

...♥...♥...♥...♥...♥...♥...♥...♥...♥...kommer inte på vad jag ska skriva det är helt enkelt superdupermegafantastisktawesome och en massa mer.

Superbra!