Mugglisgames [thg sv]

Jättebra

Du äger på att skriva!!!!

underbart ♥

jätte bra!

TREIS BEIN!!!!!!!!!!!

Kan man få vara med eller är det försent

Du skulle kunna vara handledare, stylist eller spelledare om du vill

Ok ska fundera

Del 4
På tåget - featuring Linn Lumos och Skyfall
----------------
Knackningen på dörren kommer precis när Majken börjat hoppas på att den inte skulle komma. Hon sitter i den stora sängen, ovanpå de vackra blåa lakanen och suckar. Hon tar huvudet i sina händer och försöker samla den kraft som krävs för att de stegen bort till dörren. Det är inte många steg, fyra stycken över mattan sedan ett till fram till dörren, men det krävs så mycket ork. Mycket mer än hon tror hon ska kunna uppbåda. Nya knackningar hörs, irriterade nu och Majken vill bara lägga sig ner och försvinna bland kuddarna för alltid.
“Majken? Är du okej där inne? Maten är serverad, den är inte god kall!” Tonys röst dämpas genom det tjocka dörren men den fåniga huvudstad dialekten hördes ändå och den får Majken att vilja spy. Allt från huvudstaden får henne att vilja spy. Med en enorm kraftansträngning ställer hon sig trots allt upp. Hon överväger att ta med sig täcket men det skulle bara göra Tony mer upprörd än nödvändigt. Om hon ändå måste gå ut och umgås så kan hon försöka göra det så trevligt som möjligt i alla fall.

Linn ser storögt på maten som är framdukad. Det är mer mat än hon någonsin sett på samma ställe tidigare och den är så färgglad och ser så vällagad ut. Hon kan knappt förstå att den är lagad för hennes skull. Eller, ja. Hennes och den andra tjejen (Maja eller något, Majken kanske) och de andra där på tåget.
Hemma hade de varit tvungna att äta vad de kunde komma över. Ofta fisk som de fångat i sina nät de hade bak på deras husbåt och hennes mamma brukade laga fiskpudding. Linn hatar fiskpudding. Egentligen hatar hon den mesta maten, hon får ofta höra att hon är alldeles för kräsen, men det råder ingen tvekan om att hon kommer kunna hitta något hon gillar i den enorma buffén framför henne. Hon har redan spanat in en indisk gryta som ser så frestande ut att det börjar vattnas i munnen på henne.
En dörr öppnas och in kommer Tony och Majken (Jo, Majken var det nog hon hette). Majken ser trött ut, trött och väldigt allvarlig, tänker Linn. Hennes mörka ögon skrämmer henne nästan, men då märker Majken att Linn tittar på henne och ler lite snabbt mot den yngre flickan. En våg av lättnad väller över Linn och hon vänder sig mot maten igen. På Tonys ord slår alla sig ner och börjar ta för sig av maten. Linn behövde inte blir ombedd två gånger. Innan de andra hinner blinka har hon kastat sig över över grytan och har lassat tallriken full.

Bara lukten som slår emot dem när de kommer in i matsalen är tillräckligt för att få Majken på bättre humör. Inte bra humör, men bättre. Hon inser att hon inte har ätit något sedan frukosten som hon åt för över tio timmar sedan och nu känner hon hur tom magen är. Hur som helst kan hon behärska sig bättre än Linn som redan kastar i sig mat. Med sin värdighet i behåll sätter hon sig på en av de skickligt snidade stolarna och börjar ta för sig. Hennes tallrik kantas av minst femton olika knivar, gafflar och skedar i olika storlekar och former. Tony verkar vara på väg att ge henne en lektion i bordsskick men trots att Majken är på lite bättre humör tänker hon inte lyssna på en föreläsning om hur man äter. Istället tar hon en gaffel och en kniv och puttar med en förrädisk min ner de andra på golvet. Hon får använda all sin viljestyrka för att inte börja gapskratta när hon ser Tonys bestörta min och med ens känns läget inte riktigt lika hopplöst.

När Linn lägger ifrån sig besticken har hon ätit så mycket att hon håller på att spy. Efter två portioner gryta hade hon tagit för sig av en gratäng gjord på någon blandning av potatis och och grönsaker toppad med en sås med smält ost. Redan då började hon bli illamående men hon kunde inte låta bli efterrätterna som radades upp på en bänk längst med väggen. Det fanns tårta, pudding, frukter, kakor. Och glass! Glass var nog det godaste Linn smakat. Hon kunde inte låta bli att lasta på så mycket glass att det knappt fick plats i skålen.
Nu sitter Linn tillbakalutad på sin stol och vågar knappt röra sig. Hon är så illamående, blotta tanken på att ställa sig upp är motbjudande. Hon märker att Tony skrattar åt henne och försöker ge honom en sur blick. Det går inte så bra och Tony skrattar ännu mer.
“Jag kommer aldrig mer behöva äta!” pustar Linn och ger upp hoppet om att vara sur.
“Åja, imorgon är du hungrig igen.” Tony ler och visar två rader bländande vita, helt förfalskade, tänder. “Du får se till att lägga på dig lite innan ni hamnar på arenan, där kommer det minsann inte bjudas på buffé!”

Det var som om Tony sagt att de skulle avrättas. Den lilla goda stämningen som funnits försvinner på ett ögonblick och en iskall tystnad lägger sig runt bordet. Maten som Majken tuggar på som nyss varit det godaste hon ätit blir torr och smaklös. Med en mördande blick på Tony tvingar hon ner tuggan och lägger ner sina bestick med en smäll, de paret hon inte haft ner på golvet. Utan att bry sig om artighet eller etiktet ställer hon sig upp och går mot dörren. Innan hon går ut stannar hon upp och vänder sig tillbaka mot bordet.
“Kan du inte tänka dig för lite, din ignoranta idiot?” Så låter hon dörren gåigen bakom henne med en smäll som nästan blir öronbedövade i tystnaden. Det enda som hörs är tågets eviga, dova mullrande. Sedan hörs ett nytt ljud, ljudet av Majkens skor mot det blanka golvet. Hon är på väg tillbaka till sitt rum och den här gången kommer hon inte komma ut när Tony ber henne. Inte en chans.

---------------
Det här är egentligen innan förra kapitlet utspelade sig, det har blivit lite konstigt med ordningen när folk fyller år… hoppas det går att förstå ändå!

Förlåt att det tar så lång tid mellan kapitlen, jag är jättedålig på att uppdatera! Hoppas det fortfarande är någon som vill läsa.

Jättebra
splear ingen roll om det blir fel ordning