Samantha Cooper; ett äventyr med marodörerna

Jättebra!!!

Jättejättejättebra!

Åh ! Farbror James ! ♥ :]
Awesome ! ♥ - Som vanligt ♥

Lika underbart som vanligt ♥

awesome!

Jag fullkommligt älskar din ff!! Den får aldrig ta slut!! ALDRIG!! ♥♥♥

Thx!!

Kapitel 24 -31 oktober 1981, part 1-

”Han är så gullig!”utbrast Samantha förtjust medan hon gullade med Harry i famnen, han hade ärvt sin mors gröna ögon, medan resten av honom var precis som sin fars. Att lille killen redan var ett år och tre månader var helt otroligt. Jamie däremot stod avundsjukt bredvid sin mor med en snopen blick.
”Vad är det Jimmy-Jam?”frågade Jamies gudfar och kittlade till honom i magen. Jamie drog ihop sig och skrattade.
”Harry Potter”, sade Lily och tog sin son från dess gudmor.

I rummet var hela familjerna samlade, gudfar som gudmor, mor som far och söner. Alla satt de i det lilla hemtrevliga köket i Godric's Hollow, ett tvåvåningshus med en underbar trädgård som Lily värderade högst av allt, efter familjen då.
Harry gäspade stort i sin mors famn innan han pekade på en mycket liten kvast som stod vid kylskåpet inuti det ljusblåa köket.
”Åka!”sade killen med den barnsliga rösten och hoppade upp och ner i sin mors famn av ren ivrighet.
”Du borde aldrig ha gett den där kvasten åt honom, Sirius.”sade Samantha och tog sin makes hand.
”Han älskar den, men mina vaser och blommor är det annat med. Vi har varit tvungna att slänga alla som fanns i vardagsrummet.”sade Lily med en suck.
”Då ska man inte ens tänka på hallen, då han svängde alldeles för brant och flög in i skohyllan så att den kraschade!”flinade James.
”Jamie är ändå för stor för den nu”,sade Remus och rufsade om lillekillens hår, Jamie satt bredvid sin gudfar vid bordet och slukade i sig all glass som han fått av Lily.

”Jag vill ha en riktig kvast!”tjurade Jamie mellan tuggorna, hela hans mun var brun av chokladglassen och han hade även en liten fläck på näsan.
”Jag vill, jag vill”, suckade Samantha,”det är hans favorit mening just nu.”
”Tack för varningen, då vet vi hur Harry kommer att bli.”flinade James och rättade till sina glasögon. Harry sträckte ut sina små armar mot sin far och insisterade på att få åka kvasten, Harrys senaste förebild var Jamie och allt han gjorde eller sade ville Harry också kunna.
”Vill, vill!”sade Harry och tittade glupskt på kvasten, den var en aning sliten efter smällarna som den först hade fått tack vare Jamie, men den fungerade fortfarande.

”Fungerar din motorcykel än, Sirius?”frågade Remus medan han tittade på då Harry envist kröp mot kvasten. Då han tog i den föll den med en duns ner på golvet och landade ett hårstrå ifrån att ha träffat den svarthårige killen i huvudet.
”Såklart! Jag tänkte testa den i kväll”, berättade Sirius stolt, ”Jag kanske kommer över senare Tagghorn!”
”Men komigen, kan ni inte sluta med de där löjliga namnen nu redan!”utbrast Lily, hon var nästan fullt upptagen med att försöka hålla Harry borta från köksinredningen medan han susade runt i köket. ”Ni är faktiskt vuxna.”
”Ja? Och?”sade Sirius med ett kort axelryck.

”Jag slår vad om att Jamie kommer att hitta på egna smeknamn till sig och sina kompisar en dag!”sade Remus, Jamie hörde inte precis på då han stirrade på sin 'kusins' framträdande. Jamie tog faktiskt Harry som en kusin, de var som släkt.
”Skulle inte förvåna mig”,sade Sirius stolt, ”om han inte hamnar på den där andra skolan...”
James, Remus och Lily hajade till och stirrade på Sirius och sedan på Samantha.
”Vad har ni inte berättat för oss nu?”frågade Lily anklagande medan hon drog ett svep med sin trollstav på en porslinsfigur som hade hamnat i golv. Genast blev den hel och som ny igen.
”Jamie har fått ett...erbjudande”,började Samantha, ”hans dagisfröken tycker att han är alldeles för intelligent för att gå i Hogwarts, hon tycker att han borde gå på Ugelhuf- trollkarlsskolan för mycket intelligenta barn.”
”Seriöst?”utbrast Remus. ”Så Jamie är verkligen ett geni?”
”Det är vad de tror ja”,svarade Sirius.
”Men jag vill till Hogwarts!”sade Jamie bestämt och tittade menande på sina föräldrar, ”Jag vill gå i Gryffindor precis som ni!”
”Vi vet gubben, vi vet.”svarade Samantha och kramade om Jamie, som stretade emot medan hon torkade bort kladdet runt hans mun.

”Men vad får han för bättre utbildning där än på Hogwarts?”ville James veta. Han stoppade Harry då han precis skulle åka in i väggen och drog genast bort honom från kvasten. Harry började skrika och pekade på kvasten.
”Igen! Igen!”krävde han men James skakade på huvudet.
”De säger att han får bättre möjligheter, men jag vet inte, de får ju inte ens komma hem över julen då.”
”Jag skulle inte skicka Harry dit, vart ligger skolan ens?”frågade Lily och tog emot en mycket sur Harry från James.
”I USA”,svarade Sirius,”men Lily har rätt, vi borde inte skicka Jamie dit.”
”Jag behöver fortfarande tänka på saken, han får ju bra möjligheter.”sade Samantha. Jamie skakade på huvudet.
”Nej!”sade han och hoppade ner från stolen för att lägga sin tomma skål i vasken. ”Jag vägrar!”
”Jaja”, flinade Sirius, ”det börjar bli sent.”

”Ja, jag borde nog gå hem.”sade Remus och ställde sig upp. ”Hej då Harry.” han gav snabbt Harry en kyss på¨hjässan innan han gick ut i hallen.
”Jamie, kom då.”sade Sirius och följde efter Måntand, motvilligt gick Jamie efter sin far med sin mor bakom sig.
”Vi ses ikväll Tagghorn!”sade Sirius.
”Klart det!”flinade James innan dörren gick igen. Samantha tog Jamies hand då de kom utanför och började gå längs trottoaren till deras hus ett kvarter därifrån. Sirius var inte långt efter dem då de gick i skenet från gatulyktorna. Men ingen av dem hade en aning om att världens ondaste trollkarl stod och betraktade dem medan de sakta gick hemåt.

Åh så sjuktmegaawesomegudomligt! ♥

AWESOMEEE

Jättebra!