PRS Lupple & Medi

Dorian såg på henne. " Du har ju precis ljugit en hel helg. " Påminde han ömt.

Hon såg på honom och fnissade.
"Jag var inte din fru, jag vet inte va du pratar om..."

Han flinade lite och såg hur brickor kom in med mat och blod. Det serverades så proffsigt.

Hon log och tackade innan hon lade kinden mot Dorian.
"Älskar dig mystiska fränling. " Sa hon mjukt.

Nora såg nervös ut och såg på Alexander igen.
"Kan vi spela kort när vi kommer hem? Jag vill gärna göra det..."

Dorian flinade lite. " Älskade. Du har mer mystisk än mig." Log han varmt och tog emot sitt blod och tog några klunkar. Så gott.

Alexander log mjukt mot henne. " Vilket kortspel är du sugen på?" Undrade han varmt.

"Du springer på tak." Kontrade hon och började äta av sin mat och log.

"Något. Bara jag får vara med dig" Sa hon tyst.

Dorian flinade roat. " Inte särkilt mystiskt. Mer. Dumt. " Flinade han roat.

Alexander såg på henne med ett mjukt leende men han gav Lathan en varnande blick. Detta var ganska vanligt. När de räddade någon så som de räddat henne. De brukade bli för fästa vid någon av dem. Denna gång var det tydligen Alexanders tur. Ibland kunde fästheten bli farlig. Lathan log vänligt mot henne. " Ikväll kan inte Alexander. Han har andra ärenden. Du får gärna spela kort med mig." Sa han enkelt. De hade sen länge kommit överrens om hur de skulle agera vid sådana tillfällen.

Hon skrattade svagt och kysste honom.
"Vill du se dem ikväll?" Viskade hon på deras språk.
"För jag vill gärna sprida dem."

Hon såg på Lathan och svalde. Han var snäll men han såg alltid så sträng ut. Nora skruvade på sig.
"Det låter bra." Viskade hon men såg på Alexander.
"Men glöm inte att ge mig medicinerna innan jag ska sova."

Dorian besvarade kyssen och smekte henne mjukt över låret. " Mer än gärna." Svarade han på samma språk. Med tindrande ögon.

Alexander nickade sakta. " Jag kommer tyvärr inte vara hemma ikväll. Lathan kommer ge dig dem. Han vet precis vilka det är och hur han ska göra. " Sa Alexander mjukt.

Dorian studerade flickan lite. Hennes blick på Alexander var inte den bästa. Han hade sett detta förut.

Hon log mjukt och vände på huvudet för att följa hans blick.

Nora log svagt och nickade lite.
"Det låter bra. Jag är så lättad att jag är från det där stället." Hon såg på sin handled där små prickar satt. Hon tog glaset och drack djupa klunkar och pep till.
"vad är det där? Det bubblar i hela näsan och munnen?!"