PRS Lupple & Medi

Han pressade sig ned mot henne så hon kände hur hård han hade blivit. "Vad tror du?" Viskade han leendes. "Men om du hellre vill bli målad så är det okej." Viskade han ärligt.

Armelle fnittrade också till. "Emma." Sa hon roat. "Okej." Viskade hon och smekte henne över pannan.

Alexander och Lathan var noga med att undvika att titta på henne när hon bytte om. De behövde träna henne i självaktning. "Du hade en blödning inne i magen." Förklarade Alexander lugnt.

"Nej inte målas. Vi måste till rummet." Viskade hon och lade armarna om honom.

"Så du minns?" Viskade hon ömt.
Luci såg på dem båda.
"Är det ens en sak?" Frågade han och lade huvudet på sned.
(Jag tappade ordet för bläckpenna två gånger och kallade det för det typ)

Hon såg på honom när hon var klar och nickade.
"Det låter inte alls bra. Tack att du lagade mig."

Dorian flinade lite. "Här fungerar också." Flinade han lekfullt men skopade upp henne i famnen och gick med henne mot rummet.

Armelle log. "Minns allt." Fnissade hon och såg på Luci. "När Emma var full en gång så sa hon till mig att jag skulle skriva mitt nummer med en sådan, jag fattade ingenting men hon gav mig en bläckpenna och typ hallå gör det." Flinade Armelle.

Alexander log. "Nej det var inte bra. Men nu är det bra igen." Log han.

Hon såg på honom och log sedan. Kunde höra skratt från Armelles rum och log.

"Så full var jag väl inte?" Frågade hon och skrattade.
"Sedan den dagen säger jag bara det."


"Något mer? För jag ser alla mina sår är borta.." Hon visade sina armar.

Armelle flinade roat. "Du är en sådan partypingla." Sa hon ömt och kysste hennes handflata lätt.

Dorian gick in med henne i hytten och la varsamt ned henne på sängen.

Alexander log mjukt. "Du får medicin som hjälper mot smärta och infektion. Och du har fått lite av mitt blod. Det hjälper dig att läka snabbare." Log han.

"Åh sluta det var jag inte alls. Du såg till att jag inte drack mycket." Viskade hon och kände hur Luci band fast hennes ben.
"Sådär."

Hon lade armarna om honom.
"Då är vi här igen."


"Av ditt blod? " Hon såg nu rädd ut.
"Jag kommer bli som du?"

Armelle log roat. "Så hur ska vi göra detta?" undrade hon varmt.

Dorian log mjukt. "Vill du prova att vara överst?" undrade han nyfiket.


Alexander log varmt. "Åh nej absolut inte. Jag och min bror förvandlar inte människor." Sa han mjukt.

"Åh ska du börja?" Frågade Luci och tog fram en olja och började massera in Emmas kropp.

"Nej snälla du får vara över."

"Men i mästarens bok står det att nattens varelser inte får ge sitt blod för att hela de sjuka. Det är en synd som ska straffa dem båda. "

Armelle log och nickade. "Gärna." Sa han och kysste henne över läpparna och ned över hennes kropp.


Dorian log mot henne. "Halo, du kommer älska det." Viskade han ärligt. "Men jag är gärna över." Log han ärligt och kysste henne.

Alexander log. "Hm, det är inte sant. Vi får ge blod till dem vi vill rädda och dem vi bryr oss om." Log han varmt.

Han fortsatte att smeka henne och kysste Emma över halsen och munnen, Lekte med hennes bröst och log svagt.

"Vill du att jag är över då?" Viskade hon och höll hans hand i sin.

Hon såg på dem och snyftade.
"Nej mästaren sa det till mig varje gång. Jag vet det här."