PRS Lupple & Medi

Armelle log mjukt. "Grejen med min äldsta bror Halo, är att han ofta varit ensam och gjort sina grejer. Jag känner honom inte lika bra som Tristan gör. Eller typ Lucifer. " Sa hon mjukt.

Hon fnissade och tog skålen med håraccesoarer och log svagt.
"Men det ska vi väl ändra på? Jag kommer behöva någon kvinnlig att prata med. Så jag kommer ringa dig titt som tätt och klaga på honom om han är orimlig."

Armelle log. "Såklart. Jag ska hjälpa dig så gott jag kan." Log hon ärligt.

Hon log och slöt ögonen.
Emma såg på dem.
"Och hur är Luci? Hur länge har du kännt honom? För att jajg minns mycket väl du inte pratade om honom förra gången jag var med dig."

Armelle log mot Emma. "Inte jättebra. Han är Alexanders äldsta son, och han har jobbat på en bar typ jämnt. Gjort sin grej, han är sjukt gammal." Fnittrade hon.

"Sjukt gammal? Han ser ju sjukt snygg ut. Är det fel av mig att säga att jag är lite småkär i honom med?" Frågade hon tyst.

"Ja han är mycket gammal." Flinade hon. Armelle fnittrade till. "Nej Emma, det är inte fel." Viskade hon varmt.

Hon kröp upp och kysste henne.
"Så då gjorde jag rätt? Att säga upp mig? " Viskade hon och log nu stort.
"Så jag tränger mig inte på hos er?"

Armelle omfamnade henne och besvarade kyssen. "Du är mer än välkommen." Viskade hon och smekte henne mjukt över kinden och ned över halsen till midjan.

Halo reste sig och log. hennes hår var redan färdigt och hon backade mot dörren.
"Jag ska låta er vara ensamma ett tag. Låt mig inte störa." Hon log ömt mot dem innan hon gick ut från rummet och stötte på Dorian.
"Hej."