PRS Lupple & Medi

Armelle flinade lite. " Jag minns." Log hon varmt. "Det kommer väl antagligen växa ut igen om du valde att klippa det?" Sa Armelle tankfullt.

Hon såg på henne och log svagt.
"Ja det tror jag. Eftersom min egentlia form har väldigt långt hår. men jag skulle behöva komma hem först och jag vill inte lämna er." Sa hon och höll om henne.

Armelle nickade sakta och kramade om henne. " Du har familj hemma också vännen. " Viskade hon varmt.

Hon såg på henne och log sedan.
"Ja det är klart men jag kommer ju sakna er. Tiden här går så mycket segare"

Armelle nickade sakta. "Hey, tur att vi inte åldras då." Sa hon med ett mjukt leende.

"Ja tur det. Men fy fan va du är snygg." Sa hon och log.
"Så jävla snygg får du inte vara."

Armelle skrattade lågt. "Tack Halo." Sa hon mjukt.

Hon log och såg sedan mot dörren.
"Kan du berätta hur han var under 1900 talet? När jag inte fanns? När världen slog om och allt blev såhär?"

Armelle log mjukt mot henne. "Kan berätta vissa saker, han reste mycket ensam på den tiden. Ville se alla förändringar som skedde. Han var rätt så mycket ensamvarg och tjurig men samtidigt nyfiken över all förändring." Sa hon mjukt.

Hon synade henne och nickade.
"Det kan jag förstå. Men jag trorhan behövde det. Speciellt nu när han sitter fast vid mig." Viskade hon mjukt.