PRS Lupple & Medi

Alexander såg på henne. " Han kanske är arg. Men han kommer inte hitta dig " sa han lugnade. " Jag gör dig frisk." Log han.

Dorian såg på henne och kände sig oerhört stolt. " Det glädjer mig." Viskade han och kysste henne mjukt. La armarna omkring henne. " Nej men vill att du är varm." Log han.

Hon kände sig trött av all medicin och somnade snart om och vände bort huvudet.


Hon log och drog sig mot honom.
"Jag borde faktiskt sova. Det är sent och tja,...." Hon log svagt och drog sig närmare honom.

Alexander la en filt över henne och suckade. " Planen?' undrade han mot Lathan. " Den vanliga. Det fysiska först sen tar vi resten." Log han.

Dorian nickade sakta. " Ja det är sant. " Sa han tankfullt och kysste henne på pannan. " Jag kan sjunga lite för dig?' föreslog han och lekte med hennes hår. " Vet du älskling. Jag skulle vilja göra det vi gjorde nyss när du har dina vingar framme." Viskade han i hennes öra på deras språk. " Men inte än på ett tag." La han till.

"Sjung du. Jag skulle älska höra din sång på havet. Det är mig en ära." Hon lyssnade och fnissade sedan förtjust.
"Är det så? Då ska vi göra det i vårat hem." Hon log svagt.

Dorian flinade lite. " Helt klart. Vem vet du kanske flyger då?' log han rost och smekte henne sakta över håret och började sedan sjunga hennes sång för henne.

"Det kommer vi inte att göra.." Hon tänkte säga mera men hon somnade snabbt medan han sjöng för henne.

Emma hade vaknat till och satt nu upp.
"Älskade?"

Dorian log roat. Han tänkte då att det kunde vara värt att prova. Han fortsatte att sjunga en stund för henne och ville berätta för någon att han hade lyckats att inte bita henne men fanns ju ingen här att berätta för.

Armelle drog sig bort från Luci. Hon hade vaknat i fel tillfälle. armelle drog på sig en morgonrock och gick närmare Emmas säng så hon kunde se henne i det lilla ljuset. " Ja vännen?' undrade hon ömt och rättade till sitt hår.

Hon klamrade sig fast vid henne.
"Jag hade en mardröm, en hemsk." Viskade hon och hennes puls var hög.
"Drömde att jag var fast på ett sjukhus, fast jag fick inte gå. Jag skulle gå om någon kom. Det var bara vampyrer som kom"

Armelle satte sig i sängen med henne i famnen och lyssnade. " Men usch vad läskigt." Viskade hon medkännande.

"Du var inte där och inte Dorian. ingen som är snäll hämtade mig." Hon grät nu som ett barn och kramade henne.
"Snälla lämna mig inte"