PRS Lupple & Medi

Armelle såg på honom med glada ögon. " Jag har saknat dig." Viskade hon och tog sig loss från Emma med minimala rörelser innan hon kastade sig i Lucis famn.

Han nickade sakta. " Ryggen? Hur gör det ont?' undrade Lathan medan Alexander gav henne stark smärtlindring.

Dorian log stort mot Halo och drog in henne i sin famn.

Han tog henne i sin famn och kysste henne.
"Kommer hon inte bli avundsjuk?" Viskade han tyst och log sedan.

Hon såg på de två och slappnade sedan av.
"Det gör inte ont längre. Hur?" Hon blundade och drog effter andan men kved till.
"Där gjorde det ont. Det .... Jag vet inte .." Hon blev tyst och såg sedan sorgset på dem.
"Kommer jag straffas? Jag får inte prata men..." Hon såg på sina händer och såg hur hennes naglar var nu korta och välputsade.

Hon drog honom mot sängen och lade sig.
"Vill du? Får du?"

Armelle log mjukt. " Det tror jag inte." Viskade hon med ett ömt leende.

Alexander funderade lite.. Antibiotikan skulle lösa några av hennes krämpor. Lathan log mjukt. " Nej du ska inte straffas. Du har inte gjort något fel " log han.

Dorian smekte henne sakta över sidorna. Följde med henne mot sängen. " Beror på vad du har i åtanke? Men vill ju det mesta." Log han ärligt och kysste henne ömt.

Hon såg att det var mörkt ute och satte sig upp.
"Mästaren letar efter mig!" Hon kände hur huvudet snurrade och hon ramlade ur sängen.

"Sex." Visakde hon på deras språk och började ta av sig kläderna.

Alexander fångade upp henne innan hon föll till golvet. " Jag lovar att du är i säkerhet. " Sa han varmt och la tillbaka henne i den varma sängen.

Dorian såg på henne med glödande blick. Det ville han mer än gärna. Han nickade sakta. " Jag älskar dig." Log han på deras språk och kysste henne över kroppen.

Hon såg nu oroad ut och skakade på huvudet.
"Men hur? Jag vet att han är arg." Hon såg på sin arm och började pilla på plåstret.

Hon log och skrattade.
"Du måste vara försiktig.. Minns att jag är ömtålig." Hon såg in i hans ögon.

Lathan log mjukt. " För det första vet han inte vart du är. För det andra kan kan inte ta sig in i detta hus." Sa han lugnt. Ärligt.

Dorian mötte hennes blick. " Lovar att vara försiktig." Viskade han och kysste henne mjukt på låren.

Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Men hur vet du det?"


Hon särade på benen och log svagt.

Han log mjukt. " För att han inte är inbjuden. " Sa han enkelt.

Det hade varit en helt underbar stund tillsammans. Han hade varit försiktig. Hon hade verkat njuta och han hade lyckats att inte bita henne. Även om han nafsat en del och även gjort några märken i hennes hud av sina tänder så hade han inte tagit hennes blod. Han såg på henne. La en filt omkring henne. " Hur mår du?" Undrade han och bäddade även ned henne i täcket.

Hon kännde sig så trött och hon kunde inte förstå.
"Men han är arg..." Hon såg på Alexander och såg att alla sår var läkta.
"Vad har du gjort?!"


Hon log och hade njutit hela tiden och kröp intill honom.
"Jag mår så bra. Det är rätt." Viskade hon och skrattade.
"Ska jag sova eller?"