PRS Lupple & Medi

Dorian nickade sakta. "De kommer hjälpa henne. De har hjälpt många i samma situation tidigare. De vet vad de ska göra." Sa han med ett mjukt leende.

Han nickade och tog hans arm.
"Men du skulle sett de. De var kistliggare Dorian. Lite roligt alltså" Han flinade.

Nora vaknade upp igen och kände en hand på sin panna.
"Vart är jag?"

Dorian såg på honom för att sedan brista ut i ett skratt. "På riktigt? Kistor? Det är ju det sjukaste." Flinade han roat.

Lathan satt kvar på samma ställe. Detta var ofta vanligt, att de var disorienterade till en början. Alexander och Lathan hade lärt sig att lika är oftast bäst. Att göra samma tills de blev mindre förvirrade. "Hej. Jag heter Lathan Vinther och du är i mitt hus just nu." Log han mjukt.

"Jag vet. Det var det roligaste jag sett. " Han skrattade.
"Jag fick lägga mig i en med." Sa han och skakde på huvudet.
"Men det var bara för att få dem på min sida."


Hon blickade på honom och såg sedan på droppåsen som hängde över henne.
"Vad är det där?" frågade hon och pekade slött på den.

Dorian såg på honom och skrattade igen. "Något du rekommenderar?" Flinade han. "Hur dödade ni dem?" Log han.

Lathan log mjukt. "Min bror är doktor. Det som är i påsen är vätska så du inte ska vara så uttorkad." Log han.

"Nej verkligen inte." Han skakade på huvudet och flinade.
"Jag stal kontraktet och rev det när det var sol såklart." Han log och nickade.


Hon nickade trött och försökte sätta sig upp.
"Var är hon ?" Viskade hon och sig om.

Han skrattade roat. "Skulle velat se det." Sa han ärligt.


Lathan log mjukt. "Gabbie?" Undrade han. Lite osäker på om det var hon som hon menade.

"Ja de var något." Han log.
"Gå nu till Halo eller något. jag ska vara med Armalle."


Hon nickade och såg sig om.
"Hon tvättade mig, fixade mitt hår. Jag blev ren men jag har ont ."

Han flinade roat. "Ha så roligt med min syster." Flinade han och lämnade rummet.

"Hon är och träffar sina bebisar just nu. Hon kommer snart igen." Sa han leendes. "Vart har du ont? Kanske kan jag eller Alexander hjälpa dig så länge." Log han.

Han skrattade och stängde sedan dörren och gick tillbaka till Armelle.
"Hej där." Han smekte hennes kind och kysste hennes kind lätt.
"Jag har saknat dig, er." Han log och blinkade mot henne.
Emma låg vid Armelle och sov djupt med ena handen under hennes huvud.


Hon såg in i hans ögon och såg på sin hand.
"Jag har ont innuti mig. Det gör så ont." Viskade hon.
Hon skakade av smärta men ryckte till sedan.
"Ryggen..."

Halo hade hört Dorian och öppnade dörren för att ta hans hand.
"Älskade kan du komma? Jag vill bara se dig. Ha dig!"