PRS Lupple & Medi

Alexander log svagt. "Nej det kommer han inte. Din mästare vet inte att du är borta." Viskade han ärligt.


Allie nickade roat. "Ja jag vet att sover. Ja vi har ordnat efter hans instruktioner ifall du skulle bli uttråkad idag." Log hon ömt.

Hon såg på honom och såg sedan de andra komma tillbaka.
"Så då var det problemet löst." Han log mot Alexander och såg sedan på Lathan.
"Ska du tillbaka till Halo?"

Alexander log. "Mycket bra gjort min son." Sa han stolt för att sedan studerade Lathan lite. "Jag vet inte. Du ska det antar jag?" Sa han lugnt mot Luci. Studerade klockan lite. "Jag följer med om du tror att du behöver min hjälp när Dorian vaknar." Sa han ärligt på latin.

Han nickade sedan mot Nora som låg och stirrade på dem.
"Ska du ta med henne? Hon kan inte vara själv förstår du." Sa han lugnt och log mot sin far och sedan nickade.
"Jag ska nog få bukt med honom. Jag må va äldre."

Alexander skakade på huvudet mot Luci. "Nej jag ska inte med. Denna flicka kommer inte kunna resa på länge. Jag har precis akutopererat henne. Inre blödning. Jag måste veta orsaken. Jag och flickan stannar." Sa Alexander allvarligt. "Jag stannar också här. Vi hoppar av en dag innan planen är att vi ska hoppa av. Så det gör ingen större skillnad." Sa Lathan ärligt. "Jag vet att du är mycket äldre än honom och av den anledningen låter jag dig åka i mitt ställe. Men låt dig inte luras. Han är starkare än han borde för sin ålder och han får inte jaga. Då kommer han förstöra resan för Halo." Sa Lathan lugnt.

Lucifer och Luci nickade.
"Vi ska båda se till att han inte gör något Halo inte uppskattar." Luci log ömt mot flickan och sedan försvann dom.

Nora såg skrämd ut och pekade mot dörren.
"Vart är vi? Varför fryser jag inte? Eller jag fryser men inte på samma sätt."

Lathan såg efter dem. Skulle Lucifer följa med? Det var på ett sätt mycket bra. Det var också ofta väldigt triggande för Dorian. Hans oro stegrade sig. Han slängde en blick på Alexander som log lugnande mot honom. "Hälsa Halo från oss." Sa Alexander mjukt efter dem och var säker på att de hörde. Han såg sedan på flickan och Lathan gick några steg närmare henne. Hon var knappt mänsklig. Så förstörd. Han log vänligt. "Hej. Jag heter Lathan Vinther. Detta är mitt hem. Du fryser inte här eftersom vi har värme på i huset och det är ofta varmare här där vi bor. Som du ser är solen framme idag." Log han mjukt.

Hon blev livrädd och ögonen spärrades upp.
"Men du är ond! Mästaren sa det. Ni kommer döda oss." Viskade hon och satte händerna för ansiktet.
"Jag såg solen. Den har gått ner. Men jag är varm. Väldigt varm."

Lathan log mjukt. "Jag förstår att detta kommer vara svårt att höra Nora. Men det din mästare sa är inte sant. Jag tänker inte döda dig." Sa han ärligt. "Jag försöker rädda dig." Log han. Alexander tog tempen på henne och suckade. Hon hade feber. Han satte in pencilin i hennes infart. Kan ju vara vad som helst som gör henne sjuk.

Hon såg på honom och rynkade pannan.
"Jag heter inte Nora. jag heter Nina..." Viskade hon och såg på Alexander och såg sedan medicinen som sattes in.
"Är det gift?"