privat mellan Nepflite och Rei Hino

Jane såg på honom med sina röda ögon och hon log lite försiktigt och sa.
- Jag är det man brukar kalla för vampyr.
Jag förstår att du blev rädd och är rädd....men..

Hon tittade ner och suckade.

"Var den där manen som du" frågade han och tog ett steg back.

Jane nickade långsamt och sa.
- ja han är som mig....
Men man skulle kunna säga.
Det finns vampyrer och så finns det vamyrer...förstår du eller ska jag förklara mig bättre?

"Jag behöver nog att du förklarar vad du menar" sa han och kände av någon anledning att han var lite mer lugn nu.

Jane såg på honom såg sig omkring så att andra folk inte stod för nära så hon sa.
- Okej.
Min diet är precis som alla andra vampyrers, alltså färskt blod från människor.
Men...en del vampyrer gör för att de måste men också mest för att de vill göra det för skojs skull.
Och en del gör det bara för att de inte har något annat val.
Och jag gör det för det sistnämnda....

Han nickar
"Har du dödat många" frågade han nervöst.

Hon såg på honom och nickade och sa.
- Ja....jag är ju trots allt äldre än dina föräldrar.
sist var inte i går men dagen föra och så dagen före det.
Men jag gör det aldrig för skojs skull.
Och till skillnad från en del så drar jag inte ut på det, även om jag önskar att de kunde göra lite mer motstånd.

"Men varför bryde du dig då om att rädda mig?" Frågade han oförstående.

Jane suckade och sa.
- Hade det varit första dagen vi möttes så hade jag aldrig gjort det.

Hon suckade tungt och kollade ut genom fönstret.

Han tog ett djupt andetag och gick ett steg närmare henne.
"Tack för att du inte lät honom göra det Han tänkte göra"